Talanglöst barn i kör. Hur tänka?
Vi står i kö för intstrument, men det är lång kö för att få plats i närområdet. Att köra tre mil för blockflöjt klockan 15, är i dagsläget inget alternativ. Någon föreslog att vi skulle byta sport, men hon älskar handbollen och blir långsamt bättre. Dessutom får hon rörelse, vilket är viktigt. För övrigt är hon rätt dålig på allt som är fysiskt, så vi är glada att hon hittat nåt hon gillar.
När det gäller kören, är det som någon skrev, svårt att träna upp sången. Min dotter är kopiöst intelligent och lärde sig genast alla termer, men det hjälper inte att hon förstår hur notsystemet är uppbyggt när hon inte kan träffa en ton rätt. När kören går upp, går hon ner och tvärtom. Kören är liten, de andra är duktiga och man hör tydligt min dotter när de sjunger.
Jag vill inte döda drömmar, men jag kan inte heller vara föräldern som talar om hur fantastisk min dotter är och att hon minsann kan sjunga solo, när hon inte tar en ton rätt. Jag lyfter henne gärna, men jag ljuger inte.
Tänker så här i efterhand att mina syskon och föräldrar måste hört det långt tidigare då jag även gärna sjöng hemma men inte pratat om det. Ett barn i din dotters ålder har ju knappast fått insikt i sina styrkor och begränsningar ännu på gott och ont. Men att låta henne tro att detta är hon bra på kommer inte gagna henne då andra barn i kören lär låta henne få veta det förr eller senare. Och då kanske på ett brutalt sätt. Har du provat att spela in henne när hon sjunger så att hon får lyssna på sig själv? Men utan att du recenserar sången själv.
Därmed tror jag att du gör helt rätt som inte vill låta henne tro att det är sång som är hennes talang.
Senare hittade jag det som var min talang och min grej och fick självförtroendet tillbaka i det. Men sjunger gör jag bara när jag är ensam :)