Min livslånga sorg

Vissa av svaren du fått känns lite knasiga måste jag säga och jag gissar att de är skrivna av någon utan erfarenhet.

jag förstår dig till 100 procent. snart tio år sedan gör mig med och jag har till och med en ny man och fler barn men det gör fortfarande ont när jag tänker på det som inte blev och de svåra dragningar som är mellan mig och mina stora barns pappa. Personligen kommer jag också även för alltid känna en sorg att vi inte kunde lösa våra problem och jag saknar fortfarande honom även om jag lämnade och inte kunde vara kvar. Inte önskar att jag hade stannat kvar. Han fick mig att må dålig och var oerhört nedlåtande när han hade dåliga dagar. När han var den personen jag tyckte om och förälskade mig i som ung så hade vi hur kul som helst. Har aldrig känt mig så nära någon som han. Men efter 16 år och enormt mycket smärta och tårar lämnade jag med tre små barn som fått leva varannan vecka sedan dess. 

 

Men alltså?att man saknar sina barn och är ledsen för kärnfamiljen som inte blev för en själv eller för dem betyder ju inte att man vill undanhålla dem från femtio procent med den andra föräldern. På sådan här svar låter det ungefär som att att vänta in barnens 11 eller 12 årsdag är lösningen så länge man är den förälder som de väljer att bo hos. Är det mindre sorgligt att barn bara bor hos en förälder och tappar vardagen med den andra om båda är bra föräldrar men bara inte klarar av en relation med varandra?!