Min livslånga sorg
Anonym (Sorg) skrev 2023-02-03 21:43:27 följande:
Min livslånga sorg
Det har gått många år nu sedan jag och barnens pappa separerade, men jag kommer aldrig över det. Sorgen. Jag vill inte ha mannen, som f ö är omgift med ny familj men jag HATAR det växelvisa livet med barnen, hur de skeppas fram och tillbaka utan något val. Mitt hjärta brister varje gång och det är inte naturligt att vara ifrån sina barn halva tiden. Jag kommer aldrig över sorgen även om jag såklart gör det bästa av det, men njuta går inte när jag ser att även de tycker det är jobbigt att packa sina favoritsaker. Hade jag vetat detta, att denna sorg gör mer ont än att leva i ett dött äktenskap, hade jag härdat ut. Det har gått snart tio år, och jag kommer inte vidare.
Ikväll är det extra tungt, ville bara skriva av mig.
Tack för beskrivningen. Jag står precis i det där valet att offra mig själv för svek och stanna/ härda ut, främst för bernens skull, eller att lämna med allt som då hör till. Men det k ä nns så onaturligt (och jsg vill verkligen inte vbli tvungen) att träffa mina barn bara varannan vecka. Samtidigt som känns som omöjligt att fortsätta leva med någon som en uppenbarligen inte känner.