Anonym (Musse Drägg) skrev 2023-02-04 00:52:18 följande:
Den här självkritiken, är den baserad på vad dina barn sagt eller är det nåt du upplever själv? Min mamma resonerade lite som du, att hon skulle kämpat mer för att hålla ihop familjen. Det tog ett tag innan jag lyckades övertyga henne att hon istället väntade för länge med att separera. Hade hon inte försökt kämpa för kasst förhållande i fem år kanske jag inte hade kommit i kläm. Det var en klar befrielse när hon till sist bestämde sig för att skiljas.
Vad jag menar är att man som förälder lätt målar upp en bild av hur det ska vara och om det inte går enligt plan är det en katastrof. Barnens mamma är lite i den situationen. Eftersom hon var den som valde att separera lägger hon också skulden på sig själv för att det blivit så dåligt. Men det dåliga finns i hennes huvud. Barnen säger att de mår bättre nu och det märks på deras humör och skolgång.
Det läggs för mycket skuld på föräldrar som väljer att separera idag (särskilt mot kvinnor) för att det går mot nån slags norm. Det är inte skilsmässan som skadar mest, det är hur föräldrarna hanterar situationen gentemot barnen.
Tack för din reflektion. Intellektuellt förstår jag vad du säger. Och jag är livrädd att projicera något på barnen. Nämner aldrig deras pappa eller hur jag känner utifrån den här situationen, jag vet att jag t.o.m. anses som en slags skilsmäss-förebild för många som jonglerar allt själv med god ekonomi och engagemang i både barnens liv och mitt eget och vi har en bra föräldrar-relation, är t.o.m. barnvakt åt deras gemensamma två barn ibland. Men ingen vet min känsla så fort en högtid eller födelsedag närmar sig, skuggan jag upplever ligger över att vi aldrig är en komplett familj med bara mig. Att jag känner mig värdelös och otillräcklig. Främst när mitt yngsta barn uttrycker sorgen över att vi inte är ihop, trots att hen var pytteliten när vi separbetade, och ofta kontaktar mig på pappaveckor med längtan och saknad, det brutala i att inte få ha oss samtidigt och konsekvenserna av en ny familj hen varken valt eller trivs med. Det är vidrigt.
