Vad är det som händer? 30 års kris?

Ja han känns väldigt förvirrad. Men allt har gått så otroligt fort. Jag förstår inte. Från att ta så stort lån i oktober för att lämna mig i slutet av januari. Så i måndags gjorde han slut och idag ska han komma och vi ska gå genom vad vem vill ha. Varför så jäkla bråttom. 

Har läst att det är många som kört ingen kontakt 1 - 3 månader för att se vart man själv står och vart exet står efter 1 månad. Antingen har man kommit över honom eller inte. Och antingen har exet gått vidare eller vill komma tillbaka.

Jag vet inte. Jag vet ingentingen just nu mer än att jag är helt förkrossad och jag vill inget annat än att ha honom tillbaka. Men som du säger så skulle jag kanske inte må bra utav det heller. Han har trots allt sårat mig så djupt. Och sen detta med ivf är ju nu försent för jag är redan 40 nu så det är ju öndå försent om han skulle komma tillbaka och allt skulle bli bra och vi skulle vilja skaffa barn om några år. Så det kommer ju ligga i bagaget också kanske att han bara gav upp alltingen.

Nä alla jag pratat med säger att han sa att jag pressade honom med att säga att jag är kär I honom och att han inte kunde säga det till mig och att han såg att jag blev ledsen då. Att jag pressade honom då och att det inte hjälpte. Så det ledde till att han ville lämna.... Så jag kan ju inte ta det på annat sätt än att han skyller på mig för att det tog slut. 
Men att han får säga att han älskar mig extremt mycket, att jag är så himla fin, underbar, bäst, unik, att han inte vet någon bättre människa än mig, och pussat och kramat mig vill ligga och hålla om mig när han vilar, sex med mig, jag känner mig så utnyttjad efter allt detta nu. Men visst för att få tillbaka känslor som svalnat så måste man ju iofs leva på som vanligt också. 

Förstår inte vad som hänt mellan oktober och januari.

Fast förr har han suttit i soffan och sagt från ingenstans jag är så jävla kär I dig. Jag är så jävla lycklig med dig. Och det är inte länge sen han sa det var mellan oktober och januari. Så allt detta har hänt fort. Han har velat alltingen med mig och varit jättelycklig har han sagt. 

Han kom förbi igår och vi satt och pratade igenom räkningar mm. Vi hade ändå ett bra samtal. Han bad om ursäkt och höll med om att det har gått fort att han lämnade mig. Allt kändes bra i november sa han och i slutet av januari lämnade han mig. 
Han grät under tiden vi pratade igår och jag vet inte men jag ville trösta honom så jag frågade om jag kunde få en kram och det ville han. Han satt och hade ena armen om mig efter första kramen och han sa att det kändes skönt med en kram och att han saknat mig. Jag berättade att jag saknar han också. Blev yttligare två kramar. Sen frågade han om han fick duscha för där han bor är duschen så liten. Självklart fick han det. Jag följde med upp och tog fram en handduk. Han var på mig flera gånger och höll om mig. Slutade alla fall med att jag gjorde honom sällskap i duschen. Vi har alltid duschat tillsammans så det kändes skönt för båda. Det var faktiskt redigt mysigt. Han frågade flera gånger om det kändes okej för mig. 
När vi hade duschat klart så höll vi om varandra yttligare. Men vi båda sa att det var nog dumt om vi skulle ha sex. Så vi avbröt där. Vilket jag nu i efterhand är stolt över mig själv. Alla vet ju hur lätt det är att falla dit. 
Han packade ihop lite saker så gick vi ner. När han skulle gå så ville han kramas yttligare några gånger och sen började han gråta och sa att det är svårt att gå. 
Jag är så förvirrad över hela det här. Jag antar nu i efterhand att det är dumt att duscha och låta han krama mig mm. Sårar väl bara mig själv i slutändan. Men en liten del av mig hoppas ju att detta ska ha gjort så han börjar sakna mig ännu mer. Dumt va? 

Ja jag ska inte låta han duscha här mer. Vi pratade om det väldigt mycket igår innan och under tiden. Det är viktigt att det känns bra för båda och han ville absolut inte att jag skulle känna mig utnyttjad. Men så här i efterhand så känner jag mig ledsen för jag vill bara att han ska komma på vilket misstag han gjort och komma på det. 
Men ja han skickar dubbla signaler men varför då? Är han så osäker då eller varför gör man det?

Vet väl innerst inne att du har så rätt i det du skriver. Men ändå så får jag inte in det. 
Jag funderar hela tiden varför göra han så varför säger han. Men antar att det är väldigt vanligt. 

Vi hade ju bestämt tid och träff igår för att få igenom saker och räkningar framförallt. Men sen när vi var klara med det så pratade vi även om förhållandet vi haft och han bad om ursäkt för att det har gått så fort. Sen vart han ledsen och jag kanske var dum där men erbjöd honom en kram som han gärna ville ha. Satt brevid honom ett tag och han höll om mig med ena armen efter kramen också och smekte mig på ryggen. 

Jag sa att om det skulle vara så att det är förhastat med tanke på hur fort alltingen har gått och han kommer fram till det själv så ville jag att han skulle kontakta mig. Han sa då att alla hatar mig som har sårat dig så här. Då sa jag försök att inte tänka på det utan tänk på mig på oss. Det är bara oss det handlar om. Så det skulle han göra isåna fall. 
Ja visst han ger mig dubbla budskap och jag är kanske dum som tar emot det. Men samtidigt ger dig mig hoppet om att en dag kanske han vill tillbaka. Jag menar inte att vi ska fortsätta där vi var utan en nystart sakta och att han verkligen får bevisa för mig att det är detta han vill isåna fall. 
Men samtidigt så är det någonting i mig som säger att han inte kommer vilja just pga att det skulle bli jobbigt med mina föräldra syskon mm han är rädd att dom är arga på honom. (Lite konflikträdd så att säga )

Nä jag tycker också att det låter och ser ut som att han inte har koll på sina känslor. Tror själv att det kan vara en kris eftersom allt har gått så fort och samtidigt få nya singelvänner som kanske öppnade upp ngt där om hur skönt det är att inte ha ngn som väntar osv.  För i måndags sa han till mig att han mådde både bra och dåligt. Det var jobbigt men samtidigt skönt han saknade mig. Men det var skönt att kunna göra vad han ville och ingen som väntade på honom. (åh det är ngt han plötsligt kom på bara nu då helt plötsligt) könner att det är väl klart kompisarna har visat upp ngt som han tror är grönare på andra sidan eller ngt. och i måndags så när jag pratade med honom om det är förhastat eller så då sa han att jag inte skulle vänta för länge. Men igår var han mer inne på att alla hatar honom. Det var liksom sån skillnad från i måndags till igår. Han känns så orsäker. I måndags tyckte han inte att det gått fort. Men igår tyckte han det. 

Nu har inte jag hört av mig sen i måndags. Så svårt det är jag vill bara slänga iväg ett sms. Men har lovat mig att köra på NO CONTACT i alla fall 1.5 månad om så går. Han får höra av sig till mig när han vill då svarar jag givetvis men annars så kommer jag inte höra av mig(om det inte är något viktigt med räkning eller ngt) 
Att jag inte hör av mig känns nog hos honom tror jag. För jag tror att han förväntade sig att jag skulle skicka en massa och böna och be. Han vet vad jag känner och vad jag vill så nu har jag gjort allt jag kunnat. Nu får väl tiden utvisa vad som händer och inte. Men så jäkla jobbigt det är. Känner ingen glädje med ngt. 

Ja det gör jag. Hoppet är ju det sista som överger en.