Shallow

Wed 1 Feb 2023 10:36

31 svar

Får inget stöd av min sambo

Jag var gravid. Jag fick en blödning. Kände att något inte stämde så åkte ner till gyn. Läkaren sa att jag skulle ställa mig in på ett missfall men det kunde även vara en normal tidig graviditet. 10 dagar fick jag gå och vänta, med blödning, smärta, oro stress.

Åkte in två dagar tidigare än återbesöket, fick veta att inget var förändrat. Inget hjärta, ett tyst missfall. Mina värden var dåliga och akut kirurgiskt ingrepp planerades. Det gjordes i måndags. Hela denna grej är tung. Känner mig helt trasig på alla sätt. Som att jag gått sönder och inte får ihop bitarna.

Men det värsta i allt detta är att min sambo inte bryr sig, han ser det som avklarat, och att jag bara ska gå vidare till vavardagen. Men jag kan inte. Jag är arg, så jävla arg på han. Att han inte förstår vad jag går igenom. Han har ett jobb där han drar i väg 4-6 dygn åt gången. Han prioriterar det högre och drar till jobbet, lämnar mig hemma ensam i det här. Jag är så arg.. så arg att jag överväger att bara lämna.. I min värld så hade en riktig man, en bra man stannat hemma dessa kritiska dagar och hjälpt till att läka.. stötta.. trösta..

Anonym (Svårt)

Wed 1 Feb 2023 10:46

#1

Tror att många män har svårt att förstå vad en graviditet är, alltså hur det känns, han kan ju inte känns det du känner då hans kropp aldrig kommer gå genom
något sådant.

Att han åker iväg på jobbet kanske beror på att ekonomin inte tillåter att han är hemma så länge?
Vad för sorts ledighet kan han ta så akut?

Sen hanterar ju alla sorg/oro/stress på olika vis, när min man drabbades av cancer som senare visade metastaser i lungorna så ville han aldrig ha med mig på läkarbesök vilket jag respekterade, han började jobba så fort han kunde efter operationer och radiojod behandlingar, han borde ha varit hemma längre och försökt läka, men hans beslut vilket jag respekterade.
Hans sätt att hantera sin sorg över sjukdom/förlust av viss livskvalitet var att gå till jobbet, en kollega som miste sin man kom tillbaka till jobbet efter några dagar det var hennes sätt att hantera sin sorg.

Din sambo kanske även han är en sådan som flyr in i jobb för att hantera det jobbiga

Shallow

Wed 1 Feb 2023 10:57

#2

Anonym (Svårt) skrev 2023-02-01 10:46:18 följande:

Tror att många män har svårt att förstå vad en graviditet är, alltså hur det känns, han kan ju inte känns det du känner då hans kropp aldrig kommer gå genom
något sådant.

Att han åker iväg på jobbet kanske beror på att ekonomin inte tillåter att han är hemma så länge?
Vad för sorts ledighet kan han ta så akut?

Sen hanterar ju alla sorg/oro/stress på olika vis, när min man drabbades av cancer som senare visade metastaser i lungorna så ville han aldrig ha med mig på läkarbesök vilket jag respekterade, han började jobba så fort han kunde efter operationer och radiojod behandlingar, han borde ha varit hemma längre och försökt läka, men hans beslut vilket jag respekterade.
Hans sätt att hantera sin sorg över sjukdom/förlust av viss livskvalitet var att gå till jobbet, en kollega som miste sin man kom tillbaka till jobbet efter några dagar det var hennes sätt att hantera sin sorg.

Din sambo kanske även han är en sådan som flyr in i jobb för att hantera det jobbiga

Vi har en väldigt hög ekonomi så det är inte ett problem. Och han skulle utan problem kunnat ta ut 3 semesterdagar. Eller faktiskt sjukskriva sig själv, (psykosocialt pga missfall). Finns ingen som hade ifrågasatt det. Problemet är att han saknar empati, förståelse och tycker att det här bara är en pissgrej som bara är att skaka av sig. Vilket jag inte kan. Han lämnar mig hemma, nyopererad med ungar och alla vardagssaker. I en superkris. Jag tycker iallafall inte att man gör så..

Anonym (Att välja sina strider)

Wed 1 Feb 2023 11:05

#3

Jag tänker att det blir en kris med ett missfall och att du troligen kommer ta hans reaktion i beaktande framöver. Han är ingen att hänga i granen när det krisar.

Eftersom du är nyopererad med ungar så tycker jag du ska ta det lugnt ett tag. Hade det varit första barnet, skulle jag rått dig att fundera på om detta verkligen är någon att ha familj ihop med...

Han kanske behöver något annat än dig, men rent krasst är det tufft att leva med någon som man uppfattar som empatistörd

Kotten23

Wed 1 Feb 2023 11:20

#4

Hur skall nån förstå vad du går igenom ursäkt men en man som aldrig kan bära ett barn kan aldrig förstå vad nån tjej går igenom vid en sån sak.

det är nog att ni två inte har nån kommunikation å du har inte klarat av å förmedla dina känslor till honom.

Anonym (M)

Wed 1 Feb 2023 11:23

#5

Shallow skrev 2023-02-01 10:57:07 följande:

Vi har en väldigt hög ekonomi så det är inte ett problem. Och han skulle utan problem kunnat ta ut 3 semesterdagar. Eller faktiskt sjukskriva sig själv, (psykosocialt pga missfall). Finns ingen som hade ifrågasatt det. Problemet är att han saknar empati, förståelse och tycker att det här bara är en pissgrej som bara är att skaka av sig. Vilket jag inte kan. Han lämnar mig hemma, nyopererad med ungar och alla vardagssaker. I en superkris. Jag tycker iallafall inte att man gör så..

Om det finns praktiska skäl till att han borde stannat hemma så är det en annan sak. Att stötta någon känslomässigt kan vara väldigt svårt när man inte förstår hur personen känner. Men att sköta sitt eget hushåll och ta hand om sina egna barn hade han gott kunnat göra.

Shallow

Wed 1 Feb 2023 11:27

#6

Anonym (Att välja sina strider) skrev 2023-02-01 11:05:43 följande:

Jag tänker att det blir en kris med ett missfall och att du troligen kommer ta hans reaktion i beaktande framöver. Han är ingen att hänga i granen när det krisar.

Eftersom du är nyopererad med ungar så tycker jag du ska ta det lugnt ett tag. Hade det varit första barnet, skulle jag rått dig att fundera på om detta verkligen är någon att ha familj ihop med...

Han kanske behöver något annat än dig, men rent krasst är det tufft att leva med någon som man uppfattar som empatistörd

Han visar aldrig känslor. "Han är inte sån" säger han. Saknar empati inför alla. Nu är det hans barn och inte mitt, så finns inget som binder oss på det sättet. Han har även diagnos depression och går på medicin för det, tror det är en del av grunden för hans beteende. Han säger även att han vet att jag är värd mer och förtjänar bättre men att jag får skaffa nån ny om jag inte är nöjd. Bara så sjukt jobbigt att behöva lämna någon man älskar så högt..

Anonym (Att välja sina strider)

Wed 1 Feb 2023 12:18

#7

Shallow skrev 2023-02-01 11:27:53 följande:

Han visar aldrig känslor. "Han är inte sån" säger han. Saknar empati inför alla. Nu är det hans barn och inte mitt, så finns inget som binder oss på det sättet. Han har även diagnos depression och går på medicin för det, tror det är en del av grunden för hans beteende. Han säger även att han vet att jag är värd mer och förtjänar bättre men att jag får skaffa nån ny om jag inte är nöjd. Bara så sjukt jobbigt att behöva lämna någon man älskar så högt..

Personligen hade jag dragit mig undan denna person trots kärlek. Jag förstår att det blir jobbigt, men rent krasst är brist på empati inget jag vill leva med.

Det spelar ingen roll varför din sambo är som han är. Trivs han så och inte förmår visa omtanke, då är det inget bra pappa-material.

Jag tänker att du kanske skulle nå bra att gå och prata med någon om hur du fungerar och varför du knyter an till någon som inte är empatisk. För det låter som att du just behöver lite stöd och jag tänker att han inte klarar det. Det ligger liksom inte heller i hans intresse, utan handlar mer om hur du vill leva.

Shallow

Wed 1 Feb 2023 12:21

#8

Kotten23 skrev 2023-02-01 11:20:35 följande:

Hur skall nån förstå vad du går igenom ursäkt men en man som aldrig kan bära ett barn kan aldrig förstå vad nån tjej går igenom vid en sån sak.

det är nog att ni två inte har nån kommunikation å du har inte klarat av å förmedla dina känslor till honom.

Nej, så är det säkert. Att han aldrig kommer känna samma sak eftersom det är min kropp. MEN, att som sambo inte stå bredvid och stötta i en sån situation är rätt sjuk enligt mig och många andra. Han ser hur jag gråter, drömmer mardrömmar, har brutal fysisk smärta, blöder och mår skit. Att man då tycker att jag ska typ gå tillbaka och jobba och leva som vanligt dagen efter ett kirurgiskt ingrepp är det att JAG inte kan förmedla mina känslor? Herregud??

Shallow

Wed 1 Feb 2023 12:42

#9

Anonym (Att välja sina strider) skrev 2023-02-01 12:18:44 följande:

Personligen hade jag dragit mig undan denna person trots kärlek. Jag förstår att det blir jobbigt, men rent krasst är brist på empati inget jag vill leva med.

Det spelar ingen roll varför din sambo är som han är. Trivs han så och inte förmår visa omtanke, då är det inget bra pappa-material.

Jag tänker att du kanske skulle nå bra att gå och prata med någon om hur du fungerar och varför du knyter an till någon som inte är empatisk. För det låter som att du just behöver lite stöd och jag tänker att han inte klarar det. Det ligger liksom inte heller i hans intresse, utan handlar mer om hur du vill leva.

Tack. Verkligen tack, det var det klokaste och mest finaste någon sagt de senaste två veckorna. Jag ska faktiskt ringa ner till den kurator som finns från gyn.. Du har helt rätt, det spelar ingen roll varför, men nej jag vill inte leva med någon som inte kan visa omtanke och kärlek till varken mig, sitt barn eller övrig familj. Det är nog dags att kliva ur med andra foten också..

Anonym (Att välja sina strider)

Wed 1 Feb 2023 12:58

#10

Shallow skrev 2023-02-01 12:42:46 följande:

Tack. Verkligen tack, det var det klokaste och mest finaste någon sagt de senaste två veckorna. Jag ska faktiskt ringa ner till den kurator som finns från gyn.. Du har helt rätt, det spelar ingen roll varför, men nej jag vill inte leva med någon som inte kan visa omtanke och kärlek till varken mig, sitt barn eller övrig familj. Det är nog dags att kliva ur med andra foten också..

Varsågod! Jag har full förståelse att du försökt få ditt förhållande att fungera med graviditet och den kärlek du känner. Nu har du tyvärr ett smärtsamt kvitto på vad detta skulle innebära i längden.

Det är inte en liten brist hos en pappa/partner att ha svårt med empati och på ett sätt är det faktiskt bra när det blir såpass tydligt som det blev för dig här och nu.

Får inget stöd av min sambo

INNEHÅLL