Svår relation med min mamma

Inte ha kontakt och lämna det därhän. Min mamma misshandlade mig inte fysiskt, men psykiskt. Hon har nån diagnos helt enkelt, men har aldrig insett det själv (hon har ju aldrig fel) och därmed aldrig fått hjälp. Jag flyttade hemifrån vid 17. Långt bort. Tyvärr flyttade jag till hemorten igen, men det blev ohållbart efter några år. Då flyttade jag så långt bort att det inte gick träffas mer än nån gång per år. Nu bor jag ännu längre bort och åker aldrig hem. Hon ringer ibland och vi pratar bara neutralt. Ballar hon ur lägger jag på. Det vet hon för det har hänt.
Utöver det är det bara inse att gjort är gjort, det som har varit har varit och nu är nu. Ingen kan påverka det som redan skett. Man kan bara påverka det man gör i framtiden. Bästa "hämnden" är att försöka leva ett så bra liv som möjligt.

Du ska ta hand om och vara jättesnäll mot dig själv.Gör roliga saker och umgås med vettiga människor.

Henne kan du bara avsluta kontakten med, hon är så pass rubbad.

Skaffa dig något samtalsstöd, fråga på din vårdcentral.
Du behöver bearbeta det du varit med om

Jag känner så med dig och jag kan verkligen förstå att du nu ångrar att du försvarade din mamma i kontakten med socialen. Att ge sig på en annan människa handgripligen är olagligt. Du kan polisanmäla din mor. Dock vet jag inte hur preskriptionstiden för misshandel av barn ser ut. Och om en polisanmälan ska leda någon vart behöver din mor erkänna sig skyldig till de brott du menar att hon begått. Om du inte har kraft att polisanmäla henne så tycker jag att du ska försöka ha så lite med henne att göra som möjligt, helst inte alls. Hon har förverkat den ynnest det är att få ha dig i sitt liv! Håll huvudet högt, var alltid snäll mot dig själv (dvs försök att inte skada dig själv, varken fysiskt med självskadebeteenden eller psykiskt med skuldbeläggning och självbestraffning). Tänk på dig själv som en vän som du alltid ska vara snäll emot! Du är värd det bästa. Kram vännen

Preskriptionstider för barnmisshandel:

www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/preskriptionstiden-for-overgrepp-och-grovt-vald_H6021030

Beklagar verkligen din situation, så sorgligt att läsa. Din pappa var frånvarande under er uppväxt antar jag? Annars hade han ju ingripit.

Har du en nära relation till din bror? Syskon är ju ofta det mest naturliga stödet när något i relationen till föräldrarna falerar. Man delar ju så mycket med syskon. Tycker också att du ska gå och prata med någon professionell. Det du varit med om är väldigt allvarligt och det kan ju påverka din egna familj och dina relationer till andra nära. Så det behöver absolut bearbetas och då behövs det proffs.