Vad tycker ni om utmaningen att försöka framstå som yngre än man är?
Gör det du mår bra av, säger jag!
Själv är jag 40+ och orkar inte bry mig nämnvärt om mitt utseende. Har bekymmer i livet som är viktigare och som tar mycket tid. Att vara ungdomlig har jag inte heller något behov av. Men det är ju för att jag redan har betat av den delen i livet. Hade jag av något skäl missat ungdomsåren hade jag kanske känt annorlunda.
Och jag skulle inte vilja förlora de kunskaper om livet jag fått med åren. Erfarenheterna av svårigheter och motgångar har förändrat mig. Men jag tycker att det är positiva förändringar. Ungdomens naivitet och svart-vita syn på världen vill jag inte gå tillbaka till. Nyfikenheten har jag fortfarande kvar. :)
Men du behöver omvärdera gamlingarna! Jag har flera kompisar som är 65+ och de är allt annat än sega och inskränkta. Jag har flera omkring mig som fått möjlighet att blomma ut efter pensionen. De läser, filosoferar, ägnar sig åt konst och musik. Tankarna flyger vilt när det inte finns jobb och barn som tar upp all vaken tid.