Vad gör man?

Prata med din chef! Det kanske finns en lösning som du inte tänker på. Jag har en liknande jobbsituation, är ensam ämnessakkunnig, men vi är fortfarande människor, vi kan bli sjuka, våra barn kan bli sjuka, andra saker kan inträffa. Nu bor jag i Danmark och min arbetsgivare betalar full lön vid vabb så de flesta vobbar, man gör det man absolut måste när man är hemma med sjuka barn, eller vad man kan när de sover eller tittar på tv, sen får resten vänta. Kanske går liknande lösning för dig, du vabbar halvdagar och jobbar några timmar hemifrån, sen får resten helt enkelt vänta. 

Kommer du ändå till slutsatsen att barnen får bo hos pappan under veckorna så går det så klart bra. Nu när han flyttade så måste det ju bli att barnen bor mer hos ena föräldern, och det kan lika gärna vara hos pappan som mamman. Jag utgår  från att han är en bra förälder eftersom du överväger att låta dem bo där.

Jag vet inte om man vänjer sig, för jag har inte varit med om det själv, men jag ser mina vänner som har skilt sig att de faktiskt har blivit lyckliga i sin nya tillvaro. De får en ny rytm, en ny vardagsrutin. 

Hur skulle det vara om du började med att ha barnen hos dig, och om det absolut inte funkar med jobbet, ompröva det då? Finna det någon chans att pappan saknar sina barn för mycket och flyttar tillbaka? 

Du ska INTE skuldbelägga dig själv. Det är inte du som har satt er i den här sitsen, utan pappan som flyttar. Du försöker nu göra det bästa av situationen.