Anonym (Ledsen) skrev 2023-01-17 12:38:33 följande:
Min man går med på ett byte för att det ska kännas bättre för mig, han tycker lika bra om det andra namnet. Han tycker dock att det är sent att byta nu men han kan tänka sig det som sagt.
Varför tycker du att jag behöver söka hjälp? Tänker att det inte är ?onormalt? att hela situationen får mig att få ångest då jag stör mig på namnet och jag önskar att jag inte gjorde det då jag säger mitt barns namn flera gånger om dagen. Antingen fortsätter jag förtränga mina känslor och accepterar att barnet heter så nu eller så är jag ärlig mot mig själv och byter men jag vill inte göra något som kommer att påverka barnet/familjen negativt så klart. Är rädd att ångra mig oavsett beslut.
Jo, att få sådan ångest över en enda kommentar från en släkting att man ett år senare fortfarande inte kan släppa det är inte direkt normalt.
Att ge efter för alla sina känslor, oavsett hur irrationella, är inte att vara ärlig mot sig själv. Speciellt inte som detta faktiskt inte bara handlar om dig, utan även om din man och allra främst ditt barn. Så, för allas skull är det nog bra om du ventilerar detta med någon professionell.
Ett alternativ är att inte byta namn, utan att lägga till det namn du vill ha, så att barnet heter båda. Om barnet heter William, och du vill att han ska heta Noah, kan ni lägga till Noah så att han heter Noah William Andersson (jag valde förnamnen för att de är de två vanligaste pojknamnen på nyfödda 2021). Då har ni inte bytt namn, och du kan kalla honom Noah och släkten kan säga William och själv kan han välja vilket han föredrar när han blir äldre (han kanske t.o.m. vill att ni ska säga Noah William?)