Vad hade ni gjort i min situation?
Vi ska snart åka på semester och 18-åringen vill ha med sin pojkvän. Jag sa nej, och nu surar hon och har flytt hem till sin pappa varvat med pojkvännen och vägrar svara på mina samtal och sms.
Semestern är om en vecka. Vad gör jag??
Låt hon sura!
Hur vill du lösa det? Tänker du ge med dig? Hennes pojkvän får boka en biljett och betala sin resa och uppehälle själv och på så sätt får han vara delaktig på resan? För inte tänker du väl att du ska bjuda med honom? Din dotter är 18år, vuxen alltså, vill hon inte följa med för att hennes pojkvän inte är bjuden så låt jon stanna hemma då.
Meddela henne när ni åker och om hon inte kommer då så blir hon ju hemma.
Är det (1) "tillåtelse" att han får följa med som hon ber om, eller (2) att han ska bjudas?
Tilläggsfråga om (1); Är det bara hon och du som skulle åka? Eller är det flera? Vad är 'syftet' med resan? Familjeumgänge?
Finns möjlighet att få pappan engagerad i att lösa det hela? Om du inte kan få igen pengarna för biljetten, kan han meddela dottern att hon förväntas isåfall betala tillbaka den summan till dig, eftersom utpressning av det här slaget inte är ok.
Det är en familjesemester och hon vill att han ska få följa med, inte bjudas. Men övriga barn vill inte att pojkvännen följer med, jag kan inte göra dem besvikna för att hon inte ska bli besviken.
Hur hade ni gjort? Sökt upp henne och krävt ett svar hur hon tänker göra? Och sagt åt henne att växa upp..? Eller bara åka utan henne.
Pappan gör nog sitt bästa, men har svårt att gå ett steg till och prata vidare om hon bara vägrar svara och går ut ur rummet.
Jag undrar nu när jag skriver detta om det är ett normalt tonårsbeteende eller om det är något annat..
Det är en familjesemester och hon vill att han ska få följa med, inte bjudas. Men övriga barn vill inte att pojkvännen följer med, jag kan inte göra dem besvikna för att hon inte ska bli besviken.
Hur hade ni gjort? Sökt upp henne och krävt ett svar hur hon tänker göra? Och sagt åt henne att växa upp..? Eller bara åka utan henne.
Pappan gör nog sitt bästa, men har svårt att gå ett steg till och prata vidare om hon bara vägrar svara och går ut ur rummet.
Jag undrar nu när jag skriver detta om det är ett normalt tonårsbeteende eller om det är något annat..
Du behöver inte tvinga ur henne ett svar nu på en gång. Låt henne få sura och tänka igenom sitt sätt att reagera. Ge henne några dagar om du kan, om du inte måste avboka hennes biljett snart. Bästa metoden är oavsett att lugnt och sakligt förklara hur det ligger till. Hon är som sagt vuxen om än omogen. Antigen följer hon med eller så åker ni utan henne.
Puff
Puff
Vad jag menar är: Hur har det gått TS?
Det är alltid bra att uppdatera, eftersom andra kan trilla in på trådar senare och undra om något förslag t.ex fungerade bra, eller bara stillande av nyfikenhet :)
TS, har det löst sig?
Människan är vuxen
Ska vara glad hon blir bjuden på semestern ens.
Har dottern tidigare tackat ja till att åka med eller har du bara förutsatt att hon ska följa med? Om hon tackat aktivt ja så tycker jag hon kan få vara led att betala om det inte går att avboka. Annars får du betala själv och inse att hädanefter så måste du fråga rakt ut om hon vill följa med.
Klart du ska säga att du gärna vill att hon följer med, men ta det lugnt med känsloutspel om hon inte vill följa med. I det här läget är det du som vill träffa henne mer än vad hon vill träffa dig, så ge henne inte fler anledningar att hålla sig borta.
Mycket vanligt tonårsbeteende. Är man kär och har pojkvän kan man så klart önska att denne skulle få följa med på en skön resa. I den där åldern kan de vara som nästan hopklistrade.
Jag vet flera som tillåtit att pojk/flickvänner följt med på familjesemestrar just för att det helt enkelt blir trevligast för alla.
Du skriver att syskonen inte vill att killen följer med. Varför? Är han otrevlig mot dem?
Hur föregicks bokningen av resan? Var dottern aktivt med och valde resmål och såg fram emot resan eller var det mer ni vuxna som talade om att resan var bokad och klar?
Är det så att de varit tillsammans så kort tid så att det därför är orimligt att ha honom med?
Hon är tillräckligt stor för att stanna hemma om ni inte kan komma överens.
Enda tunga rådet jag kan ge är att INTE ge efter! du har all rätt i världen att säga nej, och hon har rätt att känna sig besviken. men även i att känna sig besviken så kan man itne frysa ut eller straffa andra människor på det sätt som hon verkat göra.
Jag är också lite besviken på din ex-make. Vill han att dottern ska utöva emotionell utpressning på honom i framtiden? Om inte, bor de han lugnt förklara att hon inte kan bo hos honom just nu, för det är inte ok att ignorera sin mamma på det iskalla sätt som hon gör just nu. Det är hennes skyldighet att åka hem till mamman och ha en mogen diskussion, och han kan inte tillåta att hans hem används som 'gömställe', för han blir då inblandad i konflikten.
Här kommer uppdatering!
Jag hann inte skriva något mer till henne innan hon skrev till mig, där hon skyllde på att hon har fått jobbpass i nästa vecka.
Mest troligt har hon inte det, men skyller på det för att hon inte vill åka utan pojkvännen.
Vilket jag egentligen är helt fine med, hon måste inte följa med!
Men, de har en sjuk svartsjuka sinsemellan så jag är rädd att det är pga det hon inte vill följa med. Hon får inte eller vill undvika konflikt.
Så jag tycker det är väldigt tråkigt. För hon blev så otroligt glad för resan först.
Varför övriga barn inte ville ha med killen är helt enkelt för att de inte är så förtjusta i honom, mest pga att han varit taskig mot dottern. Gjort slut flera gånger, lämnat henne ensam i olika sammanhang.
Tyvärr har min exman aldrig riktigt kunnat ta en konflikt, han borde ha tvingat henne att höra av sig till mig.
Just nu är jag mest besviken på hennes beteende när det gäller att ta ett nej, att ta en besvikelse. Hon kan heller aldrig be om ursäkt för något hon gjort.
Men det får hon väl jobba med framöver..!
Härligt med tonåringar hörni :-S