Gör jag fel som lämnar?

Har ångest för jag är rädd att jag gör fel... 🤒🥺
Hur fan vet man vad som är rätt?!

Jag har varit sambo med min kille i 11 år, (inga barn) vi trivs väldigt bra ihop, och har alltid haft ett relativt enkelt förhållande.

Men vi vill inte riktigt njuta av livet på samma sätt, vi är båda väldigt hemmakära men, jag vill ändå gärna ut och uppleva saker iaf en del av vår fritid, och han helst egentligen vara hemma..  Detta har alltid varit ett underliggande problem, som jag för några år sedan valde att acceptera, med att jag får göra det jag vill utan honom... Men det är ju inte så kul att göra mycket själv....

Vi har nu kommit till en gräns då jag känner att jag inte riktigt lever det liv jag vill, +att vi nog tappat gnistan i vårt kärleksförhållande. Efter mycket om och men, har jag nu precis fått en ny egen lägenhet... Dock blir jag såå ledsen av att tänka på att sitta helt ensam i den och på at vår fina vardag ska ta slut... 😢💔

Även om jag VET att saker inte helt är som jag vill så ifrågasätter jag om jag är knäpp och gör fel som lämnar min typ bästa vän... 💔

Vi har pratat om att vi ska ses även sen och att vi ska se lite hur vi känner med allt, men jag vet ju hur han är, som inte tänker och känner särskilt myggbett om jobbiga saker..

Hur ska jag tänka, vad är rätt och fel?! 😵

Den här tråden fick verkligen mig att haja till!

Jag har varit tillsammans med min fru i 11 år, och sedan vi flyttade till ny ort, och hus tillsammans för några år sedan har hennes gnista för mig minskat, särskilt senaste två åren. 
Hon har hittat sammanhang och umgänge på orten, utöver jobb och kollegor. Men inte jag. 
Jag har inte försökt tillräckligt heller, det är jag medveten om. Men mycket har hänt, med lite tuffare tider, en uppsägning pga arbetsbrist mm har gjort att jag bytt jobb ett par gånger sedan flytten, vilket har stressat mig och fått mig må lite dåligt. Efter att nu, på tredje jobbet, ha hittat mer rätt, och fått fin löneutveckling desdutom började jag må bättre.

Men... Så kände jag att något var fel. Hon drog sig undan mer, och jag kände att det var något hon inte berättade. Jag letade till slut fram att hon gått och blivit attraherad av en kille I det sammanhanget hon är engagerad en hel del, och de ses i perioder när föreningen är aktiv. Hon hade varit otrogen med honom, minst två gånger med månaders mellanrum, och beskriver det som att det är så spännande med honom, känner attraktion osv... tror de också skrivit en del, skickat nakenbilder osv.  

Jag är självklart förkrossad, och vi har en svår situation med mycket osäkerhet. Hon har sagt hon vill försöka, och nu att hon avslutat vad det nu var de hade. Tror inte han var ute efter nåt seriöst.  
Men samtidigt att hon känt länge nu att det varit problem mellan oss, då jag inte gör så mycket med andra på fritiden bland annat. Att hon älskar mig, men saknar pirret. Jag har blivit för tråkig och inte spännande nog i hennes ögon, vilket verkar döda attraktionen. 

Jag vet inte hur jag ska göra. Om nåt går att rädda. En del av mig vill bara begära skilsmässa och köpa ut henne ur huset... men det vi har är så svårt att släppa. 

Hon har dock inte fixat annat boende (vad jag vet)... utan verkar än så länge avvakta, och tänka att vi kanske kan rädda relationen.  

Hur var det för dig? Försvann dragningen till din man/sambo för att han var för mycket hemma, och inte hittade på saker med andra? Eller var det mer att han inte hittade på saker med dig? 

Min fru har liksom valt mer och mer att inte inkludera mig i de sammanhang hon rör sig, för att (som jag upplever det) hon blir lite begränsad i den hon är i sådana sammanhang när jag är med. Hon är glad i uppmärksamhet,  lite teaterapa och är gärna mer flamsig. Jag upplever att hon har förändrats en del senaste åren, och andra saker är viktiga nu, än för några år sedan. 

Så svårt det här..! 
Kanske blir jag lyckligare på sikt av att bara lämna det här, välja skilsmässa... känner mig bortvald, såklart. Och oattraktiv. 

Den här tråden fick verkligen mig att haja till!

<klipp<

Min fru har liksom valt mer och mer att inte inkludera mig i de sammanhang hon rör sig, för att (som jag upplever det) hon blir lite begränsad i den hon är i sådana sammanhang när jag är med. Hon är glad i uppmärksamhet,  lite teaterapa och är gärna mer flamsig. Jag upplever att hon har förändrats en del senaste åren, och andra saker är viktiga nu, än för några år sedan. 

Så svårt det här..! 
Kanske blir jag lyckligare på sikt av att bara lämna det här, välja skilsmässa... känner mig bortvald, såklart. Och oattraktiv. 

Den här tråden fick verkligen mig att haja till!

Jag har varit tillsammans med min fru i 11 år, och sedan vi flyttade till ny ort, och hus tillsammans för några år sedan har hennes gnista för mig minskat, särskilt senaste två åren. 
Hon har hittat sammanhang och umgänge på orten, utöver jobb och kollegor. Men inte jag. 
Jag har inte försökt tillräckligt heller, det är jag medveten om. Men mycket har hänt, med lite tuffare tider, en uppsägning pga arbetsbrist mm har gjort att jag bytt jobb ett par gånger sedan flytten, vilket har stressat mig och fått mig må lite dåligt. Efter att nu, på tredje jobbet, ha hittat mer rätt, och fått fin löneutveckling desdutom började jag må bättre.

Men... Så kände jag att något var fel. Hon drog sig undan mer, och jag kände att det var något hon inte berättade. Jag letade till slut fram att hon gått och blivit attraherad av en kille I det sammanhanget hon är engagerad en hel del, och de ses i perioder när föreningen är aktiv. Hon hade varit otrogen med honom, minst två gånger med månaders mellanrum, och beskriver det som att det är så spännande med honom, känner attraktion osv... tror de också skrivit en del, skickat nakenbilder osv.  

Jag är självklart förkrossad, och vi har en svår situation med mycket osäkerhet. Hon har sagt hon vill försöka, och nu att hon avslutat vad det nu var de hade. Tror inte han var ute efter nåt seriöst.  
Men samtidigt att hon känt länge nu att det varit problem mellan oss, då jag inte gör så mycket med andra på fritiden bland annat. Att hon älskar mig, men saknar pirret. Jag har blivit för tråkig och inte spännande nog i hennes ögon, vilket verkar döda attraktionen. 

Jag vet inte hur jag ska göra. Om nåt går att rädda. En del av mig vill bara begära skilsmässa och köpa ut henne ur huset... men det vi har är så svårt att släppa. 

Hon har dock inte fixat annat boende (vad jag vet)... utan verkar än så länge avvakta, och tänka att vi kanske kan rädda relationen.  

Hur var det för dig? Försvann dragningen till din man/sambo för att han var för mycket hemma, och inte hittade på saker med andra? Eller var det mer att han inte hittade på saker med dig? 

Min fru har liksom valt mer och mer att inte inkludera mig i de sammanhang hon rör sig, för att (som jag upplever det) hon blir lite begränsad i den hon är i sådana sammanhang när jag är med. Hon är glad i uppmärksamhet,  lite teaterapa och är gärna mer flamsig. Jag upplever att hon har förändrats en del senaste åren, och andra saker är viktiga nu, än för några år sedan. 

Så svårt det här..! 
Kanske blir jag lyckligare på sikt av att bara lämna det här, välja skilsmässa... känner mig bortvald, såklart. Och oattraktiv. 

Vad många verkar glömma är att den som "väljer" att lämna kan vara minst lika ledsen och förtvivlad som den som blir lämnad.
Det är klart att man vill ha det som från början. 
Klart att man vill att allt ska funka. 
Klart att man inte vill bryta upp allt och kasta sig ut i en oviss framtid. 
Men ibland måste man och det är inte roligt. 

Därav kvalen och dom motsägelsefulla känslorna. 
Men det går över. 
Det är/kan vara extremt tufft i flera månader efter, men man kommer ur det också och då känner man sig otroligt stark.

Man ska alltid gå på magkänslan. Alltid!