Dumpen. Bra eller dåligt?

Att ha självkritik är inte samma sak som att vara emot hela grejen. Att ha självkritik är bara nyttigt och utvecklande. 

På samma sätt kan man tycka att dumpens verksamhet i grunden är för en god sak men man kan samtidigt tycka att det borde finnas andra metoder som gör minimal skada för tredje part.

Storhetsvansinne och tro att dumpens metoder skulle vara det mest perfekta uttänkta sättet i världshistorien att bekämpa pedofilibrott på. Såklart det inte är, allt går att utveckla och göra bättre. Så självkritik är nyttigt och bra, man måste våga släppa känslorna för en stund. 

Tyvärr tror jag att dumpen får många att känna sig lite tillfreds inombords när de hänger ut någon pedofil. Det ger en känsla av tillfredsställelse att få trycka till något man tycker illa om. Därför försvarar man det så aggressivt, fast med handen på hjärtat om man nu vill gott så borde man också vara öppen för att utveckla sina metoder.

 

Som sagt, andemeningen är säkert god.
Men det får inte bli en kanal för att få ut sina egna aggressioner/ångest och göra det till någon slags sport: titta här vem vi lyckades fånga nu. 

Det är ju seriösa och allvarliga saker vilket borde ägnas en ansenlig tid bakom för att komma fram till hur man ska agera för att hjälpa alla inblandade på bästa möjliga sätt. Här borde man konsultera psykologer och andra samhällsinstanser för att göra det hela optimalt.

Jag skulle heja mer på dumpen om man höjde nivån lite så att man inte får en känsla av att det är en slags sport där vi hejar på hur många människor vi kan hänga ut. Vill man verkligen hjälpa med det synsättet??

Tror säkert andemeningen i grundtanken är god. 

Problemet är när det börjar gå över till ekonomisk vinning och åsikter som liknar extremistgrupper. Med andra ord: oskyldiga vid sidan om är bara svinn i kampen. Då börjar det bli farligt.

Ska man göra något sånt här och verkligen vilja hjälpa så bör varje fall föregås av en riskanalys, ett möte med psykologisk expertis där man kommer fram till hur en eventuell konfrontation ska gå till i varje unikt fall. Där ska finnas professionella som kan fånga upp personer både förövare till vård och barn vid tecken på diagnoser som kan riskera dåliga utfall. 

Att blint få utlopp för sina egna känslor och hänga ut till varje pris utan forskning som visar effekterna och utan den professionella kunskapen får mig att tro att det finns så mycket mer drivkrafter bakom än bara vilja hjälpa. Fungerar kanske i 9 fall av 10 men här och där slår det snett med självmord, våldsbrott osv. Då skapar man mer skada än nytta.

Har visat sig att det inte förhindrar nya offer. Det som däremot hjälper är att lyckas få personen att få professionell hjälp med att hantera sina känslor och lära sig att inte agera på dem. 

Att vilja straffa en förövare är mänskligt och det hjälper omgivningens känslor, med andra ord det känns skönt för oss som ser på, att straffa en förövare. Det kan på sin höjd hjälpa kortsiktigt men folk ramlar tillbaka fort för att inget har förändrats i tankesätt eller beteende.
Förstår hur man kan känna så, men vill vi hjälpa barn och inte bara våra egna känslor så bör vi jobba mot det som ger bäst effekt för att minska antalet nya offer. 

Korrekt. Hebefili är inte upptagen i DSM som är Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, version 5-TR som är den senaste idag. 

Pedofili är upptagen som en disorder med nr F65.4 och där A kriteriet lyder. 

Over a period of at least 6 months, recurrent, intense sexually arousing fantasies, sexual urges, or behaviors involving sexual activity with a prepubescent child or children (generally age 13 years or younger).

www.aftonbladet.se/nyheter/a/nyyAbm/pedofiljagarna-doms