Negativt på 5e insättningen, blir aldrig gravid :(

Absolut, vi bor utomlands och det är en lång kö till IVF, vilket är en faktor. Utöver det är min fru väldigt orolig för vad det ska göra med henne. Nej, vi försöker inte aktivt utan vi har sex oskyddat och då utan att titta om hon har ägglossning eller något annat. 

Stressen av att ständigt försöka få barn, pricka in rätt dagar och oron över om det blivit något blev helt enkelt för mycket både för henne och mig. Hoppet kommer nog finnas kvar i många år framöver. Jag tror inte man kan få något bra avslut på det hela även om man vill. Vi försöker att göra annat, träffa människor och resa lite mer. 

Jag kontaktade regionens barnlöshetsavdelning  och skrev att jag behövde hjälp med mående och trodde jag var deprimerad. 

Då hörde de av sig och gav mig kontakt till en kurator på mitt närmsta sjukhus som jobbar med barnlöshet. Jag tror de flesta sånna avdelningar även de privata har kuratorer kopplade till sig just för det är så tungt psykiskt. 

Kewi:
Har inte kollat upp tarmhälsan, men har aldrig haft magproblem. Hur kollar man upp den vet du? 

Mitt tips är att kontakta VC och berätta din situation. Be om att kolla upp din tarmhälsa.

Sen finns det test man kan beställa på nätet som heter Den stora tarmkollen XL, den är dyr men det är mycket som kollas upp och värt det enligt mig. För det är inte alltid man märker av problem som t.ex parasiter eller brist på goda bakterier bland annat.

Jag vet par som inte kunnat få barn och det visades för dem att kvinnans miljö i magen inte var tillräckligt bra för en bebis att växa i så det kan absolut vara värt att åtminstone kolla upp det!

Hej, 

Blir väldigt berörd av ditt inlägg. Förstår 100 % din känsla av att bara vilja bryta med alla för att slippa konfronteras med barn och graviditeter och att folk tycker synd om en etc, det är verkligen vidrigt. Det värsta är känslan av ovisshet för framtiden tycker jag.

Jag är inte i samma situation men har också dragits med barnlöshet i 3,5 år. 4 missfall som ingen kunde förklara varför trots utredningar - allt såg bra ut på pappret. Var 32 när jag blev gravid första gången och nu 36 - ska föda inom några veckor. IVF fungerade för oss trots att det egentligen inte borde gjort nån skillnad - men jag kände ett behov av att lämna över det i någon annans händer tillslut då jag mådde skit av alla missfall. 

Hursomhelst, vet inte om du vill ha tips och råd, men i din situation hade jag försökt tänka enligt nedan (vilket jag redan hade en plan för själv då jag innerst inne trodde att vår IVF bara skulle leda till fler missfall?):

1. Av ovan försök - har 3 av de bekostats av landstinget och 2 av er själva? Har ni isåfall råd med fler? Med tanke på era relativt goda resultat av antal embryon etc så hade nog jag iaf gett det några försök till om möjlighet finns. Förstår att 5 försök utan resultat känns som en mardröm, men är inte så många att det går att utesluta att det kommer fungera. 

2. Vad säger läkarna? Hur tycker de ni ska gå vidare och vad ger de er för chanser att lyckas? Finns fler saker att testa (långt/kort protokoll, kollat spermier ordentligt, sätta in fler embryon på en gång etc)? I er situation tycker jag de är skyldiga er rådgivning om hur ni bör gå vidare - man har ju ingen möjlighet att själv veta. 

3. Min sista utväg tänkte jag alltid var äggdonation utomlands från yngre kvinna - trots att jag hade hög äggreserv (Har PCO). Detta då man i Sverige inte egentligen kan se kvaliten på äggen utan hittar de inga andra fel tänker jag att det ofta är där det sitter - men det är bara min gissning. Vet inte om detta ens är ett alternativ för er - men kan ju vara värt att fundera på. 

I din situation hade jag alltså diskuterat med läkarna och satt en gräns för hur många försök vi ville ge det. Om detta inte fungerade hade jag planerat för försök med donerade ägg. Detta är ju såklart också en ekonomisk fråga och dessutom inget som alla kan tänka sig. 
Jag hade inte klarat av att ge upp när jag fortfarande var såpass ung som dig, även om jag hade försökt så hade det nog inte gått. 

Vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jag verkligen förstår att du mår skit och allt känns hopplöst. Kanske det hjälper dig att försöka sätta upp någon form av konkret plan vilja steg ni ska ta framöver, liksom det hjälpte mig. Ber om ursäkt om detta inte alls är svaret du efterfrågar. 
Jag håller alla tummar för er <3

Det var synd, hoppas du hittar nån. Kanske kontakta nån annan IVF kliniker just för det eller som sagt landstingets barnlöshetsavdelning. 

Jag tycker nästan det var dåligt av dem att inte har nån att kontakta. Jag kan tänka mig att de flesta i IVF träsket nästan behöver en kurator eller liknande. 

Hoppas du hittar nån som kan hjälpa dig. Sånt här är inte lätt att reda ut själv. 

Vi var också oförklarligt barnlösa och hade försökt i flera år, både själva och med hjälp utan att lyckas. Så en sommar åkte vi upp till fjällen och vandrade hela sommaren. När vi kom hem plussade jag och nu ska vi snart få barn. Varför vi lyckades efter alla år naturligt vet vi inte, men vi tror att det var för att vi släppte all stress där uppe i bergen och mådde bra då vi rörde på oss så mycket i flera månader. 

Har även ett flertal bekanta som varit oförklarligt barnlösa och inte blivit gravid med IVF men sedan lyckats naturligt några år senare.

Ge inte upp hoppet om barn om IVF inte funkar när ni är oförklarligt barnlösa. Om några år kan det plötsligt hända för er också.