En liten fundering, om du får reda på att en person i er omgivning har känslor för dig men själv känner du inget sånt för den personen, tycker du mest att det är jobbigt eller blir du ändå glad?
Man känner sig ju så dum när man är olyckligt kär i nån, verkligen jobbig och pinsam, även om man inte varit "på" utan endast uttryckt att man gillar personen. Mitt i all olycka kan man ju ändå hoppas att personen blir glad över att vara omtyckt, men jag vet inte.
Det beror på hur personen beter sig emot mig, om det är någon hyfsat attraktiv osv.
Nej, jag hade inte tyckt det var direkt roligt men hade personen bekänt sina känslor för att veta ordentligt om det var besvarat hade jag ju inte dömt denne.
Jag blir ju på ett vis glad, men känner jag inget för personen på det sättet så har jag medkänsla, det är ju jobbigt. Men inte jobbigt för mig.
Tycker det bara är jobbigt faktiskt, sjukt jobbigt tom.
Gillar inte känslan att jag sårar personen eftersom jag inte känner samma. sen känner jag att jag behöver ta distans så han inte missuppfattar mitt beteende fel.
Jag tycker att det är jobbigt. Senaste tjejen jag träffade, mycket yngre, fick känslor för mig direkt och ville att vi skulle bli ihop.
Jag kände mig taskig som var tvungen att säga till henne att jag inte kände på samma sätt. Hon fortsatte sen att höra av sig av och ville ändå ses.
Jag vet själv hur det är att vara olyckligt kär.
Flera här på forumet tyckte att jag gjorde fel. Jag har aldrig haft ett förhållande och här får jag chansen med en tjej jag är attraherad av. Män som jag får skylla oss själva när vi tror att allt ska vara perfekt, och vi måste sänka våra krav. Vilka tror vi att vi är? Att vi kan få vem som helst eller?
Jag tycker att det är jobbigt. Senaste tjejen jag träffade, mycket yngre, fick känslor för mig direkt och ville att vi skulle bli ihop.
Jag kände mig taskig som var tvungen att säga till henne att jag inte kände på samma sätt. Hon fortsatte sen att höra av sig av och ville ändå ses.
Jag vet själv hur det är att vara olyckligt kär.
Flera här på forumet tyckte att jag gjorde fel. Jag har aldrig haft ett förhållande och här får jag chansen med en tjej jag är attraherad av. Män som jag får skylla oss själva när vi tror att allt ska vara perfekt, och vi måste sänka våra krav. Vilka tror vi att vi är? Att vi kan få vem som helst eller?
Det här händer mig sällan, och jag får en barnslig egokick av det. Riktigt opassande känsla så egokicken kommer sedan blandat med skam.
Har hänt med alldeles för ung tjej som dessutom är min elev (är inte pedo) har även hänt med en vän (är inte homo) . Så inte besvarat men ändå lyft mitt ego av någon anledning.
Om jag inte har några såna känslor alls blir det jobbigt läge. Jag försöker undvika situationen. Jag blir då inte glad alls. Mest att det blir, som nån annan skrev med, att jag blir vaksam för att inte feltolkas.
Om det istället handlar om en person jag känner attraktion till, men inte vill bli ihop med (just då), kan jag bli lite glad.
Jag hade nog tyckt det var lite besvärligt. Inte för mig så mycket men för den stackaren som i så fall går runt och har känslor för mig. Beror också på om det är en person jag möter ofta eller mer sällan.
Jag tycker att det är jobbigt. Senaste tjejen jag träffade, mycket yngre, fick känslor för mig direkt och ville att vi skulle bli ihop.
Jag kände mig taskig som var tvungen att säga till henne att jag inte kände på samma sätt. Hon fortsatte sen att höra av sig av och ville ändå ses.
Jag vet själv hur det är att vara olyckligt kär.
Flera här på forumet tyckte att jag gjorde fel. Jag har aldrig haft ett förhållande och här får jag chansen med en tjej jag är attraherad av. Män som jag får skylla oss själva när vi tror att allt ska vara perfekt, och vi måste sänka våra krav. Vilka tror vi att vi är? Att vi kan få vem som helst eller?
Får lägga till att jag inte undviker personen som blivit kär i mig utan är tydlig med att jag inte känner samma. Och är fortsatt trevlig men på ett tydligt vänskapligt sätt. Vissa drar sig undan vilket ju är klokt om dom känner att dom behöver det för att komma över det. Ibland kan man ha kontakt senare, är ju ofta nån jag haft bra kemi med så det gillar jag.
Jag tycker tyvärr enbart att det är jobbigt. Ibland har jag dragit mig undan men när det gäller nära vänner så vill jag ha kvar dessa i mitt liv så då är jag bara tydligt vänskaplig och hoppas på att det går över.
Svårt att svara på då ingen någonsin varit kär i mig. Jag vill tro att jag skulle vara glad för uppmärksamheten jag aldrig fått men det är möjligt att jag i slutändan ändå skulle uppleva det som jobbigt.
Svårt att svara på då ingen någonsin varit kär i mig. Jag vill tro att jag skulle vara glad för uppmärksamheten jag aldrig fått men det är möjligt att jag i slutändan ändå skulle uppleva det som jobbigt.
