Alltså jag blir så rörd av alla livsöden man får höra om här ute. Folk som kämpat i flera år, missfall, dåliga ägg, dåliga simmare, oförklarliga anledningar och alla har vi ändå samma mål.
Nu sist du Mathilda88 <3
Ibland känner man sig så ensam i sin situation och sitt kämpande men man är ju inte det.
Själv såg allt lysande ut för mig för ett år sedan när jag startade och gjorde mina tester. Dubbelt så bra AMH som för min ålder i snitt och andra bra värden överlag. Men sen bara sista halvåret har mycket förändrats.
Sista plocket som började så bra slutade i en krasch iaf. 17fertiliserade ägg slutade i egentligen bara 1st som såg bra ut på dag 3 (6celler, bra form och skal).
Fick 2 återförda, det 6-celliga och ett 4-celligt som såklart om man ser till antal celler inte utvecklat sig som det ska och som jag nog kan räkna bort.
De andra embryona stannade av ena efter de andra och idag fick jag beskedet att inget resulterat i någon blastocyst.
Medans som du ***Noelani*****
Som försöker gå från att vara inställd på att det inte blir några barn till att försöka skrapa fram lite hopp så är det hela för mig tvärtom.
Jag har alltid trott att jag ska bli mamma en dag och aldrig oroat mig för att inte kunna bli gravid eller att jag kanske faktiskt är för gammal.
Nu ska jag försöka ställa om mig till att det faktiskt finns en stor risk att det är försent. Att jag inte har några ägg kvar av kvalitet och att min enda möjlighet kanske är äggdonation. Den tanken har aldrig slagit mig innan.
Det är en himla pärs det här med att göra IVF, en galen sådan. Sen den ekonomiska stressen för oss som gör det privat och inte vet vad siffran kommer hamna. Alla dyra tillägg om man behöver dem ICSI, hatching etc.
Tur vi har varandra! Är superglad för denna gruppen, ett enormt stöd i vardagen även om vi inte känner varandra. Välkommen hit du också Mathilda88.