hej på er vänner! Nu har vi precis varit på ett tidigt ultraljud och jag var så extremt nervös innan. För första gången i mitt liv fick vi se ett tickande hjärta och en liten kropp som rörde sig hej vilt och mätte exakt rätt på 8+2 veckor. Nu räknar vi ner tiden till nästa ultraljud som är på Sahlgrenska om 2,5 veckor och ska försöka släppa lite av oron 🙏
35 år. Första barnet, IVF1, FET1 (ingen ET), gravid vecka 9 👶
Noelani: Ja, vi bokade in ett privat ultraljud för det kändes så långt att vänta till Sahlgrenska öppnar igen och vi då har vårt ultraljud där för då är jag nästan i vecka 12. Blev nästan chockad när vi såg ett hjärta, jag har mått oförskämt bra så jag var nästan säker på att det inte skulle leva något där inne.
Får via vanliga barnmorskemottagningen ultraljud i vecka 13 typ sen beroende lite på hur vi gör om vi vill göra KUB eller NIPT eller inte. Jag var en månad för ung för att få KUB gratis 😆
Och ja, jag håller med om ruvardagarna. Jag tyckte nästan de snarare gick för fort 😁
Quincey,
Det finns fortfarande tid kvar, innan officiella testdagen visar negativt så finns det hopp!
Och skulle det inte gå vägen denna gång så kommer det göra det någon av följande gånger. Vid vår insättning sa vår läkare att det handlar mest om att bara fortsätta försöka och till slut så brukar det gå vägen. Kanske är en klen tröst, men jag försöker tänka i de banorna så att om vårt foster i magen skulle sluta leva närmsta veckorna så får vi bara försöka igen och förr eller senare kommer det gå vägen. Finns inget annat alternativ än att det kommer gå vägen! ❤️
Min sambo är väldigt med i detta också och ett jättebra stöd, tror en anledning är för han vill ha barn nästan ännu mer än jag och han har varit med på varenda undersökning/möte på Sahlgrenska i denna process och det är han som ställer mest frågor och vill lära sig mer.
nu är det lättare att prata mer om hela den snurra med honom, tidigare i hela göra barn-snurran har faktiskt jag varit ?problemet? då jag har svårt att visa helt och hållet hur jobbigt det har varit och vid alla tre missfall vi haft har det värsta varit att behöva berätta för honom för jag vet hur ledsen han blivit och jag har därför av någon konstig anledning känt att jag måste vara den ?starka? även fast jag absolut inte har behövt vara det. Sen vi startade med IVFen så har han varit den positiva som peppat och försökt få mig att vara mer hoppfull så det har varit jätteskönt för mig som kan vara lite negativ haha. Även inför vårt första ultraljud nu som gravid så var det jag som sa att det finns nog inget levande där medan han försökte få mig att tänka positivt istället och han hade rätt.
Nu senast igår kväll i sängen låg han och läste på i gravidappen om vad som händer i vecka 10 där vi nu är ❤️
Hej!
Vad skönt att ni är igång igen. Hejar på er! <3
, väldigt skönt. Bara 3 veckor kvar tills det är lite mer safe :)
Hej på er!
Längesedan jag skrev nu. Kul att se att de går så bra för många och jag lider med er de gått sämre för. Önskar er alla oavsett lycka till.
Själv gjorde jag en ET nr 1 av 9 frysta blastisar den 29 juni. Den 11 juli var testdag och fick svagt positiv på rfsu stickor och 1-2 v på CB digital. Sedan tog de ett tag till stickorna höjde sig till superstark runt den 20 juni. Sedan dess har teststräck varit lika starkt som kontrollsträck. Däremot är jag inte kompis med dom digitala. Har inte följt graviditeten med dom så vet inte riktigt när dom bör slå om osv men så sent som idag står de fortfarande 2-3 vilket betyder 4-5 veckor sedan befruktning. De är ju såsett prick 5 veckor sedan insättning idag men...
Pratade med specialistmödravården och dom säger att dessa test är missvisande i längre gångna veckor och alltså bara till för tidig graviditet.
Förhoppningsvis har jag fått ett omslag till 3+ men missat de och nu redan börjat dippa lite längre in i veckorna.
Men de har genererat enorm oro, aldrig mer digitala! Hade jag bara haft stickorna hade jag känt mig supersäker med tanke på hur starka dom är nu och varit 1-2 veckor.