Vi som startar IVF 2023

Tack för att du tänker på mig och tack till alla som hållit tummarna för oss ❤️

Vi fick svaret redan på måndagen, fvp bekräftade trisomi 21. Vi hade bestämt innan vi blev gravida att vi skulle avbryta om det blev så. Fick tid till att ta tabletterna dagen efter svaret och i torsdags avbröt vi. Fick väldigt bra stöd på sjukhuset. Som allt annat gick det dock inte helt enligt plan, moderkakan kom inte ut, förlorade över en liter blod och fick åka hem 33 timmar efter att vi kom dit. Fick skrapas innan vi åkte hem och nu är jag jätteorolig för att det ska bildas ärrvävnad som försvårar kommande försök. 

Jag valde att se bebisen efteråt, är så glad för det. Det var en otrolig känsla att se min perfekta lilla ängel och vad som hade vuxit i min mage och som jag skapat. Känner nu efteråt otrolig sorg att jag inte har mitt barn kvar och skuld över vad som hänt. Bröt ihop när vattnet gick, det är nåt jag tänkt på hela livet, början på en födsel men den första gången det hände mig skulle inte leda till ett levande barn. Jag hoppas vi lyckas bli gravida nångång igen, men sörjer att jag inte kommer få tillbaka detta barn.! 

Jag skulle ha insättning idag men fick reda på att inget av de två embryon som de försökte tina upp klarade sig. Det sista som är kvar hann de inte tina upp i tid så det får vänta till nästa månad. 

Jag är förtvivlad. Googlade och såg att 9/10 ägg klarar upptiningen. Den vetskapen gör att det gör ännu ondare. 

Förutom att jag är jätteledsen har jag otroligt dålig magkänsla, känns som att det är helt omöjligt att bli gravid nu.

Bara att behöva vänta till nästa månad känns smärtsamt och tanken på att behöva köra igång med alla sprutor igen ... ännu värre.

LMSM

För mig som har sämre odds tycker jag 20% chans till levande födsel låter bra!

Det är en reell chans iaf!

Med 20% chans, om du gör det 3 ggr, så är oddsen över 50% totalt. 

Inte så illa ändå. 

Tack så mycket  Ja det är väldigt bra medicin för själen 

Ja de har definitivt hjälp oss i beslutet med dessa två konsultationer.
Lunds IVF var mest optimistisk - att det kom till frysen och en graviditet var för dom tecken på att där finns livsdugliga ägg. Fick en mkt bra känsla för dom, la upp plan för allt med liknande upplägg som hos Sellmer, men höja dosen ngt till Fostimon 150 + Menopur 112,5 (innan 75), samt lägga till prednisolon. Utöver det calciumjon, embryoglue och en variant av assisted hatching som de gör.
Upplägget kändes väldigt bra och vid lunch idag var jag inställd på att köra på med Lunds IVF.

Mailat med Sellmer innan och frågade om deras ställning till kortison, men då det inte finns belägg för dets effekt på vår situation så såg de ingen anledning till att lägga till det. De fann inte heller ngt mer att förändra för att optimera protokollet. Vi har också på deras protokoll fått ut 15 respektive 11 ägg, vill ju inte komma över 15 ägg med risk för överstimulering, kan ej brytas under långt protokoll. 

Sen idag hade jag konsultation med en av CvLs topp-läkare. Han gav mig absolut svar på frågor som jag inte kunnat få svar på tidigare av andra, samt en annan förståelse för vår situation verkligen är. Han sa inte nej för att göra ett sjätte försök, men en annan insikt. Han trodde inte att ett nytt labb skulle kunna göra någon direkt skillnad. Fick också insikt i att vår frysta 3AB, infrusen på dag 6, tydde på långsam utveckling. Likaså vårt låga Hcg vid utomkveds tydde på en långsam utveckling. Hade vi haft Hcg på 3 000-4 000 så hade han varit trygg med att det kunnat bli en hälsosam graviditet, men denna var har osäker på om den klarat sig, mest troligt inte. Detta är ju tankar jag haft själv, men inte fått bekräftat av andra utan snarast överslätat att man inte kan veta. Vilket såklart höjt hoppet hos en. 
De körde dessutom inte med assisted hatching - det gav ökad mängd graviditeter, men inte fler födda barn - alltså fler blev gravida med icke livdugliga embryon som sen inte klarade sig. Så intressant, därav hade de fasat ut det. 

Med denna nya insikt, givande diskussion och vy på vår historik så kände jag efteråt att - nej, nog är nog.
Det lär bara bli att slänga pengarna i sjön med att lägga 40 000 - 60 000 på en till stimulering på ägg som i Malmö inte klarade sig alls och i Köpenhamn under de bästa omständigheterna fick ett bättre resultat men fortfarande är de för kraftlösa och klarar inte av att utvecklas hela vägen fram. 
Inte värt risken för fler men o skador heller. 

Så ikväll efter samtalet så landade jag i att det får bli äggdonation som nästa steg.
Det är en stor sorg, men upplevde överraskande nog också en påtaglig lättnad efteråt. 

Mamma har varit fantastisk också som stöttat i oavsett val senaste månaderna, även försett mig lite små indirekta fina orsaker och grejer som jag kanske inte önskat ärva vidare från släkten (inte många, men alla har man väl ngt), vilket gjort det lättare att tänka på alternativa gener.
Jag får läsa vidare i min bok om epigenetik och om hur jag kan påverka redan i magen. Ger en styrka i beslutet.

Håller tummarna att den högre dosen kommer bli bra! Allt är ju värt att testa. När har du plock? Usch fy, kan de inte skriva ut fler sprutor så du slipper använda flera för att få ihop en dos? 

Kanske ska försöka åka iväg ändå, blir nog inte länge dock för vet inte när jag får mens. Behöver göra undersökningen efter att det slutat blöda men innan äl. Hade hoppats räkna ut när detta blir med äl-test men fick positivt direkt som jag nu inte vågar lita på 🙈 De kommer inte testa embryona nu när det visade sig inte vara genetiskt.