Vi som startar IVF 2023

Tack så hemskt mycket för omtanken ❤️❤️❤️❤️🙏🙏🙏 
Jo jag mår mkt bättre, dock ej återställd än. Provar rida lite då och då för att stämma av om kroppen är hel än. Blir bättre, men håller som mest en dag, sen kommer värken och smärtan i nedersta op-såret. Så inre bukhinnan behöver väl mer tid än.. Nu har vi tagit oss några dagar i stugan och njutit av skog och lugn. Imorgon åker jag tillbaka för att konsultera Lunds IVF och sen jobba nätter hela helgen. Nästa vecka blir det konsultation med CVL. Har bytt läkare från samma kvinnliga från i våras till en manlig. Så får se vad de säger. Känns lite spännande. 

Sen när jag sitter och läser igenom mina inlägg från gångna året och sammanställer vår resa så känns det verkligen inte lysande alls, verkligen tvärtom - och att jag ens lägger tid på att ev göra ett sjätte försök känns rent av idiotiskt. Men samtidigt så gick ju ngt rätt nu på slutet - gravid trots bara två normalt befruktade embryon ut av 11, sämsta av alla plock 😅.

Fascinerande denna värld är väl det minsta man kan säga?

Jossan- spännande!!! Lycka till nu!!! Hoppas hoppas det går vägen denna gång!!!

Mathilda88,  jobbigt att du fortfarande har ont!! Kanske bukhinnan är väldigt smärtlkänslig. Hoppas det går över snart!!

Jag beklagar mig lite. Har varit magsjuk I 3 v nu.  Har missat en underbar semestervecka. Var med 2 dagar på segling då jag trodde jag var på bättringsvägen  men sen blev det sämre igen. 

Jag har lämnat flera prover nu då de inte hittade något i de första proverna. 

Så energin är på botten. 

Jag tycker det är såååå jobbigt att missa varje cykel.. jag typ sörjer varje ägg som jag inte ger en chans eftersom jag vet i teorin att något av äggen kan vara bra..
Det är en så olustig känsla att nätterna mig 41 med stormsteg och veta att möjligheten minskar för varje cykel...

Jag ska satsa på stimulering inför IUI nästa cykel..
Men en chans ger ju inte så stora odds ....

Tack så hemsk mkt  

Ja skogen och stugan var ljuvligt, njöt av de fyra dagarna! 

Åh så spännande, återföring imorgon!!  Håller alla tummar och tår! Jo men visst är det sjukt, man blir så påverkad. Nej man vill verkligen inte ge upp!

Ah okej, tack för tipset, får kolla upp det. Du får gärna dela med dig av din erfarenhet när du gjort hydrosonografin.

Jag går på Sophiahemmet. Kollade upp lite olika hormonvärden (inkl. prolaktin) privat via Werlabs för 1 år sen, innan första äggplocket, för tyckte inte utredningen innan IVF gav så mkt. Då såg mina värden normala ut. Nu i somras efter MA, så frågade jag min mamma om hennes sjukdomshistoria och fick höra att hon haft problem med förhöjda prolaktinvärden när hon var fertil, så valde att testa detta privat igen, och nu hade jag förhöjda värden. Min klinik har inte rekommenderat mig, utan det var eget initiativ. Om något, så har de hela tiden tryckt på att ingen vidare utredning behövs i nuläget. Men när jag berättade om detta, så ville de testa om och när även det blodprovet visade förhöjda värden, så skickades remiss till specialistläkare. Är såklart tacksam att detta ska utredas, men samtidigt tråkigt att det skjuter upp äggplocket.

Denna eviga väntan. 

Tack så mkt 
Ja, det är blandade känslor med både stor sorg och lättnad. Går i vågor hur man mår och vilken känsla som är starkast. Har nu hunnit gå tre dagar sen beslutet och idag har det känts främst hoppfullt och bra. Har trots allt tänkt detta sen maj i fjol, så tror säkert det gör att jag kommit längre i sorgearbetet. Ja, samtalet med CvL gav insikt och svar på de frågor som har gäckat mig nu så länge. Så visst, emellanåt tänker man - tänk om. Ifall man gjort det sjätte försöket. Lite antiklimax efter att ha köpt mer dyra tillskott och tagit regelbundet sedan ett par månader nu. Men har också tagit de flesta av dom senaste året, så inget nytt under solen. Kan släppa det nu. Det här kommer bli bra. 

Alltså så spännande!!! 

Tror tyvärr att jag har ett inkommande missfall på gång. 8+0 idag. Igår eftermiddag var det brunt på pappret när jag torkade mig cph fram emot kvällen var det mer rosa. Dock knappt något under natten, men nu i eftermiddag börjar det bli mörkrött. Än så länge bara blod, men känner hur det krampar i magen som mol/mensvärk och det har blivit värre under dagen. Har fått en tid för VUL i morgon, men är tyvärr inte så hoppfull! 

TW
?
Det var/är ett missfall, kom igång ordentligt nu på kvällen med kraftiga magsmärtor som krävt värme och alvedon. Resterna har också kommit ut och det känns så ledsamt hade precis börjat hoppas även om jag varit försiktigt positiv. I onsdags såg vi ju den lilla som verkade må bra där inne. Jag hade mitt break down redan igår, tar alltid ut allt precis innan jag känner på mig att något är avvikande. Så just nu känner jag mig mest tom och arg. Men också hoppfull att vi tagit oss såhär långt! Som vi alla kämpar, och åker på livets alla nitlotter.

Tack snälla alla för kärleken, var hos kliniken idag och hos världens gulligaste BM som tog emot mig när jag mailade i panik. Hon bekräftade att den avstannat så fick jag tabletter för att få ut det sista. Hon sa också åt mig att höra av mig om 2 veckor för att se så allt ser bra ut. Så är så tacksamma över deras värme och att vi faktiskt lyckades ta hit. Inte hänt på 3 år. 

Åh nej, jag beklagar! Sån besvikelse 

Har inte själv provat med Progynon, har dålig koll på den medicinen. Håller tummarna att det kanske kan hjälpa!

Hej! Skriv till mig privat så kan jag skicka bild på mina papper med vilka prover de tog för utredningen på mig gällande överaktivt immunförsvar. 🤞🏻😘 

Beklagar att de inte tagit sig. Mina fäste inte heller och jag har även gjort en del tester via labb i grekland, kan dela med mig av dem i DM också om du vill se vad det var. ❤️

Som jag skrivit i här tidigare fick jag missfall i vecka 9 på mitt senaste försök som var det fjärde embryot som vi återförde. Så tacksamt att de tog sig, men också sörjt att det inte gick längre när jag försiktigt börjat fantisera om våren med en bebis. Det gick iaf bra med alla krämpor efter och nu i dagarna fick jag LH höjning, så redan på tisdag ska jag göra återföring av vårt femte och sista embryo, håll tummarna för att det fäster även denna gång. Har ju inte haft min mens ännu, och läst och hört att kroppen ibland har lättare att bli gravid efter missfall, så håll tummarna. Om det inte funkar kör vi ÄP direkt, bävar så inför det, för jag har precis börjat känna mig lite lättare i kroppen och tappat de kilon jag lagt på mig. 

Känner så med er alla som fortsätter kämpa med olika hinder, grymma är ni! 

Tack snälla du ❤️ ja, det känns så skönt ett vi får köra på direkt. Känner att jag inte vill vänta och förlora massa mer tid, folk blir ju gravida direkt missfall så känns ju inte fel att man då försöker med en återföring. men kropp känns också som den återhämtat sig bra rent fysiskt. 

minns inte om det var till dig eller någon annan som jag som jag skrev till gällande mins egna mellanblödningar som jag också fick efter ÄL och innan jag ens försökt bli gravid och läkarna också sa att det var normalt. men efter egen research förstod att det var progesteron brist. så med vitaminer så boostade jag kroppen så att de försvann, för det är inte normalt.  Spännande att du kör med något nytt denna cykel, körde också med det men i början, men mina myom växte av östrogenet så kört naturlig cykel sen. 

hur olika det är på kliniker, att du måste vänta en cykel trots utfall! har bara behövt vänta efter ÄP, så blir det inget för mig nu och nytt plock så är det ju först i dec/jan för mig med. Men håller tummarna för dig nu! ❤️

Ska försöka sammanställa var jag är just nu på resan. Jag - inte vi längre. Hoppas ni orkar läsa..

En berg-och-dal-bana av råge sista veckorna, så jag är rätt överväldigad och ngt matt nu. 

I lördags för lite över en vecka sedan skickade jag ut sambon efter att ha hjälpt honom på alla sätt jag kan under veckan först. Vi har tagit paus av andra orsaker än brist på kärlek som han måste reda ut innan han kan tänkas få komma tillbaka. Men oddsen är dåliga. Stort sorg, han har alltid verkligen fått mig att känna mig fantastisk.

Då det kommer ta lång tid oavsett om han lyckas eller ej så har jag bestämt mig för att fortsätta resan själv mot att bli självstående mamma. Är ngt bitter på livet i allmänhet just nu ska erkännas. Väntat ända tills jag hittade honom när jag var 33 år för att börja bebis-resan. Nu 36 år och likväl står jag själv. 

Under söndagen letade jag frenetiskt efter en spermadonator - och fann en helt fantastisk som jag valde. Kändes så otroligt bra.

I måndags ringde kliniken, efter 3,5 vecka i kö till äggdonator och meddelade att de hade en äggdonator som snart skulle äggplockas men hade så många ägg att de behövde dela och letade en till intresserad. Men hon var grönögd och tackade därför nej.

Två timmar senare mailade de om en ny äggdonator på 21 år. Fantastiskt ålder, lite frågetecken på andra punkter såsom hög vikt, men ett gott hjärta så tackade ja nästa dag. Samma leende som jag som liten.

Sen strul under veckan då hon fanns i Århus och ej i Köpenhamn och Århus hade inte samarbete med spermabanken med min favorit. Plus nya regler gjorde att jag var tvungen att beställa sperman själv. Hade ett sammanbrott i torsdags pga detta då jag inte kunde hitta någon annan jag gillade på de andra spermabankerna med samarbete. Torsdagkväll skrev de att de skulle kika på det och på fredag fm meddelade de att de löst det! Jag var så lycklig!

Några timmar senare skriver de igen att äggdonatorn ska resa iväg och kan donera först i januari. Så mkt kämpande för att lösa sperman och så fanns inte äggdonatorn längre tillgänglig.. 

Men i samma mail fick jag förslag på en annan äggdonator på 30 år, men som lämnat bra ägg två gånger innan med graviditeter. Först var jag bara låg över förlusten av den unga, men sen med input från mamma och närmaste svägerskan så insåg jag hur fantastisk den nya lät och egentligen matchade mig  som person så mkt bättre. Hon ska - om allt går bra vilket inte mkt gjort hittills - påbörja sin stimulering idag och äggplock om ca 14 dagar. Jag har mens på söndag preliminärt - funderar på att ta primolut för att skjuta lite på den så embryot/na hinner transporteras utan problem till Köpenhamn och hon kan stimuleras längre utan att missa.. Om allt går bra så kan jag komma få en återföring under andra halvan av oktober i normal cykel.

Håller verkligen med, det är ju redan så påfrestand. Gjorde återföring idag och det gick bra. Vårt sista, dag 6. jag har varit hobbyläkare, men det är absolut fungerat bra. Fått upp flera värden som vården tidigare har fnyst lite åt. bland annat ferratin och d-vitamin som också är viktigt för fertilitet. har tagit sååå mycket olika tillskott efter att ha läst boken ISWTE och från Vulverine så de jag långsiktigt tagit har varit nedan, sen är det såklart individuellt för alla. Men det är tillskott som rekommenderas i böcker, och hos olika konton som är duktiga på fertilitet Vulverine och Women sync t ex. 

Jag har själv också adderat Mother multiört från Dr diamantis. Han har även en multivitamin då kan man byta ut Basic Prenatal. Men har varit slut i lager hos honom, så kört på enligt nedan protokoll. Hoppas det kan inspirera någons resa! 

Basic prenatal
Q10
Alpha-lipoic acid
NAC
Vitamin E
C-vitamin
D3 Vitamin (booster dose vid ägglossning 25-30 000 IU)
Omega3 (lite sporadiskt)
Zink
Järn
Magnesium