• Sola13

    Vi som startar IVF 2023

    Åh Mathilda88, tack för att du delar! det låter verkligen helt fruktansvärt och förstår att du har mycket att bearbeta nu, såväl det där Med sjukhusvistelsen och det varierade bemötandet, som att ni förlorade det lilla liv som hade påbörjats inne i dig! Jag försöker ändå tänka att ALLT är ett steg på vägen och något vi lär oss av. Och varje framsteg är ett framsteg, även om det inte gick hela vägen. Det var inget toppensätt att fylla år på, själv firade jag min förra födelsedag med en missfallsbehandling efter MA. Men detta året, om allt fortsätter som det ska, kommer jag fira och vara förbi hälften av graviditeten. Tänker också att du, nästa gång du fyller år, banne mig ska vara gravid eller kanske till och med ha en liten i din famn! ❤️ och allt det du genomgått nu, har varit ett steg på vägen av den resan. 

  • Sola13
    Quincey skrev 2024-07-15 11:01:39 följande:

    Var på KUB idag, allt såg bra ut på ultraljudet och fick se en fin bebis på 7 cm ❤️ Sen kom resultatet som visade förhöjd risk för kromosomavvikelser, speciellt trisomi 13 och 18. Fick göra NIPT direkt efter. Nu vänta i 2 veckor. Känns helt fruktansvärt, blev dessutom stucken 3 ggr eftersom det inte kom ut nåt blod. Varför kan inget bara flyta på och gå bra nån gång 😩


    så fint att allt såg bra ut med bebisen på UL ❤️ det är väl ett stort spann ändå för att det ska vara förhöjd, vad fick ni för resultat? Bra att ni kunde göra NIPT direkt Och inte behövde vänta på en ny tid för det. Håller verkligen alla tummar ❤️❤️ 
  • Sola13
    Mathilda88 skrev 2024-07-15 12:00:02 följande:

    Tack så mkt alla för er omtanke ❤️❤️❤️ 
    Funderar på att ringa och prata med en kurator på kvinnokliniken i eftermiddag om bemötandet kring smärtstillandet förra veckan. Kanske kan hon hjälpa mig bearbeta det och kanske hur man kan förebygga så inte fler bemöts så. 


    Gör det, det var ju en hemsk upplevelse och ett sådant samtal kanske kan hjälpa dig att gå vidare snabbare! 
  • Sola13
    Quincey skrev 2024-07-15 13:46:09 följande:
    Tack ❤️ Ja, hoppas på det bästa nu.
    Mathilda88 skrev 2024-07-15 11:56:47 följande:

    Quincey: Åh nej vilken ångest att behöva gå med i 2 veckor!! 😢😢 Håller alla tummar och tår för att där inte är ngt fel! Ja nu när ni äntligen bara ska få njuta efter alla motgångar!! ❤️



    Verkligen ångest, tack jag hoppas det ❤️
    Ja, det var fint att se lilla bebisen, gick från att gråta av glädje till att gråta av sorg? Vi fick 1:163 för trisomi 13 och 18, det var blodprovet som drog ner resultatet, 1:39 visade det. 200-nånting för trisomi 21. Ja skönt att jag kunde göra NIPT direkt ❤️
    Jag förstår det, så många tankar och känslor som måste snurra runt just nu! Det är dock fortfarande betydligt mycket större sannolikhet att barnet inte har något av det ju. om man radar upp 163 barn så är det fortfarande bara en av dem, 162 av dem har inte det. Men förstår naturligtvist att det är jättetufft, man har ju redan varit igenom så mycket för att komma hit. Hoppas du kan hålla dig lite sysselsatt dessa två veckor och att tiden inte går allt för långsamt! ❤️
  • Sola13
    Mathilda88 skrev 2024-07-17 00:56:00 följande:

    Besvikelse att sambon inte kunde närvara pga jobbet strulade, men han fick iallafall paus och kunde delta via Teams 🙏. Ja mkt tankar och funderingar, tacksamt med ärlig läkare. Han är splittrad som han säger. Det kan gå med egna ägg, men såklart inga garantier och att det kan bli mkt pengar rakt ut i sjön. Han avråder inte, men att äggdonation såklart är ett mkt säkrare val med 50-56% chans att det fäster per återföring. Väljer vi ett sjätte försök så kommer de sätta sig ner i teamet och gå igenom om där finns ngt att optimera lite till.


    Berättade även om upplevelsen av att den andra läkaren återfört embryona allra högt upp och hastigt och att jag hade haft konstig magkänsla direkt där kring risk för utomkveds. Kändes som att han tog det med sig, inget försvarande eller så, bara att där ska jag inte få återfört, särskilt inte efter detta. 


    Inte heller ngn återföring eller stimulering förrän tidigast om 2 månader.. Så i september. Han sa att ja andra kliniker säger 1 månad, men de vill vara hundra på att livmodern är helt tät och sammanväxt innan ngt sådant görs. Tänka sig, påbörjad stimulering i maj med äggplock i början av juni som resulterat i utomkveds-operation i juli. Månaderna bara rusar iväg! 


    Sen när jag fick behandlingsplanäven för äggdonation så blev jag nog ngt blek! Jättebra siffror med 50-56% chans (i mina öron låter det som 95% när man är van vid att vi ligger gissningsvis runt 10-15%?), men jag trodde verkligen att äggdonation handlade om att återföra i naturliga cykler. Möjligtvis fixa med lite p-piller för synkade menstruationer och en Ovitrelle för ägglossningen. 


    Men att börja med p-piller, sen Estradiol högdos, därefter progesteron i än högre dos både vaginalt, rektalt(!) och i spruta! Detta ska tas i minst 12 veckor då man inte har fått ngn egen ägglossning resp gulkropp som kan producera ngt själv. Som bakgrund så blir jag deprimerad efter en månad på p-piller. Och enligt läkaren så har Estradiol liknande biverkningar. Frågade om en mer naturlig cykel. Tydligen har de drygt 2% större framgång med den medicinerade cykeln. Men vet verkligen inte hur jag ska överleva minst 3 månader med det där utifrån hur påverkad jag blir av p-piller sen tidigare. Läkaren var ärlig med att om jag reagerade så i 20-års åldern så hade han inga förhoppningar om att jag skulle reagera lindrigare nu. Möjligtvis kunde vi köra totalfrys på donationen, men de vill för bästa resultat återföra en färsk blastocyst. Alltid en extra risk med att frysa och tina. Samt extra kostnad. 


    Så det skrämde mig rejält tyvärr. 
    Sen tillkommer avgift för att hamna i matchnings/kölistan till donation. 1-2 månaders väntetid preliminärt. 


    Hjärtat säger 6e försök, hjärnan (ekonomen) säger äggdonation. Har ju lite mer tid på oss just nu att fundera.. 


    Förstår att det var mycket nytt att ta in! Denna resan är krokig och det finns liksom ingen enkel väg! Tror det är en bra sak att ni måste vänta två månader oavsett så att ni kan landa i denna nya informationen och fatta det rätta beslutet för ER om vägen framåt. Har du fortfarande möte inbokat med CvL? Kan ju vara bra att höra från en annan duktig klinik också vad de säger och hur de ser på ett sjätte försök jämfört med ÄD. 


    Men förstod jag dig rätt att Sellmer hade 2% skillnad med medicinerad cykel jämfört med mer naturlig, så tex 50% chans med mer naturlig och 52 % med mer medicinering? isf kanske jag iaf första gången skulle ha kört mer naturlig. Om du vet att din kropp reagerar sämre på allt det där så kanske det i ditt fall tar bort den lill skillnaden i fördel? och det är ju verkligen goda chanser om det är över 50% även i mer naturlig.. Sen kan jag förstå att man vill maxa sina chanser och att varje procentenhet räknas! 

  • Sola13
    Quincey skrev 2024-07-23 11:51:27 följande:

    Så var det dags för nästa smäll. NIPT visade ökad risk för trisomi 21, vilket vi inte ens hade hög risk för vid KUB.. Varken vad gäller ålder eller nackspalt skulle vi ha någon ökad risk för det. Tacksam för att vi fick ett snabbt svar iaf, vet att vissa väntar två veckor och ändå får dåligt resultat. Skulle gjort moderkaksprov idag men gick inte att komma åt den så måste vänta i över en vecka på att göra fostervattensprov. Samtidigt växer bebisen och magen. Har så mycket ångest att jag inte kan sova. Absurt och en situation jag aldrig hade föreställt mig att hamna i.


    Ah det är en ständig kamp detta.. Men innebär det att barnet i vart fall inte har trisomi 13 eller 18? håller Tummarna för att fostervattensprovet kan ge ett lugnande besked ❤️ 
  • Sola13
    Babyddust skrev 2024-07-26 11:40:32 följande:

    Hej alla!! Ska nästa vecka på tidigt ultraljud (slutet vecka 7), men är väldigt pessimistis tyvärr.. det enda symptomet jsg har är lite onda bröst, absolut inget illamåend.. när jag läser på olika forum verkar det som om många missfall/MA ter sig just så att symptomen inte blir så svåra.. finns det nån som lyckats utan illamående och som mått bra?☺️ 


    Mitt illamående kom betydligt senare, hade i princip inga symtom så tidigt. är i v 17 nu :) lycka till ❤️
  • Sola13
    BaeA skrev 2024-08-04 19:27:53 följande:
    Men borde det inte vara 3+ om jag återförde en 6 dagars blastocyst 20/7? eller hur räknar man på bästa sätt. Någon som kan. 
    Stort grattis till plusset!! ❤️ det är ju ett relativt stort intervall på normalt hcg, har hört ofta att veckoindikatorn inte stämmer. Och man måste ju ta morgonurin för dem också! räknar jag rätt så innebär det väl att det skulle vara tre veckor från idag om det hade varit färsk cykel, så först idag det ?tidigast? skulle vara 3+? Jag själv har bara tagit der Och fått 3+ i v 5+3 eller 4, så tycker det verksr helt normalt 🥰 
  • Sola13

    Jag vet hur nojigt det är i början och man analyserar varje liten sak! jag tog rätt många vanliga test, vid samma tid på dygnet, dag för dag, och det hjälpte mig att se att testet blev starkare. håller tummarna att om du tar ett nytt test om några dagar att det är starkare än det du tog nu 🥰

  • Sola13
    Mathilda88 skrev 2024-08-07 01:19:26 följande:

    Själv går jag fortfarande och försöker reda ut tankarna och göra ett val. Skickat flera frågor till Kvinnokliniken där jag opererades samt till Sellmer. Lågt HcG vid utomkveds är tydligen med all säkerhets inte korrelerat med att embryot inte skulle klara sig i livmodern om den satt sig rätt. Iallafall enligt Sellmer och ett par läkare på Kvinnokliniken, däremot sa kirurgen tvärtemot. Blir inte klok på det. Mitt sunda förnuft tror på flera läkarna, men den rationella på kirurgen - det låter ju logiskt. 
    Sen övriga frågor hoppade Kvinnokliniken raskt över eller svarade diplomatiskt. Så inget klokare. Önskar man hade kunnat få raka besked och vetat mer, hade underlättat valet.

    Mamma föreslog att det kanske är billigare att prova sista försöket i Skåne. Så mailade tre privata häromkring om de hade labb utan Timelabs, samt med calciumjon, embryoglue och assisted hatching. Nordic och Livio hade Timelabs, så de gick bort. Lunds IVF hade det med men Embryologen sa att det inte var några problem att köra traditionellt istället om det önskades. De talade om att han är en av Sveriges bästa - ska försöka se om man kan få det verifierat nånstans, men läst att han iallafall föreläser för andra i Sverige. Så man kan ju hoppas på att det stämmer. Tänkte isåfall be om ett likadant upplägg som vi haft. Det enda de saknar var assisted hatching.. Vågligt att både köra ny klinik och utan det.. Priset hamnar iallafall på 41000 istället för över 57000. Den summan gör att jag plötsligt har råd med två äggdonations-försök efteråt om så skulle behövas.. 

    Mkt tankar! Men ska på konsultation med dom den 21/8 så får vi se hur det känns då. Jag tar fortfarande mina tillskott, just in case.. 

    I helgen var jag dock helt hundra på ÄD! Två gravidbesked från först min bästa vän och sen min kusin. Båda lämnade de finaste meddelandena i omtanke om mig.❤️ Vännens var fine, kusinens grät jag dock över i kombo mellan sorg och glädje. Hennes son är ett år i september. De är i vecka 13 respektive 12. Nu vill jag bara gå vidare. Få göra dom sällskap. Samtidigt maler tanken på att det kanske finns en chans kvar. Bara jag inte ångrar att man inte tog den.. 

    Ja vi får se helt enkelt! ❤️


    Jag har en vän som blivit hjälpt av Lunds IVF, det tog sig första gången och hon ska strax föda deras första barn. Du ska göra det som känns rätt för dig, men jag kan säga ärligt att om det hade varit jag så hade jag gjort ett försök till med egna, utifrån det senaste resultatet. Tycker det är värt chansen! och annars vet ni och behöver aldrig se tillbaka och undra om det hade gått denna gången efter första plusset! Men det är bara vad som hade känts rätt för mig ❤️
  • Sola13
    Mathilda88 skrev 2024-08-21 23:22:00 följande:
    Tack så hemskt mycket för omtanken ❤️❤️❤️❤️🙏🙏🙏 
    Jo jag mår mkt bättre, dock ej återställd än. Provar rida lite då och då för att stämma av om kroppen är hel än. Blir bättre, men håller som mest en dag, sen kommer värken och smärtan i nedersta op-såret. Så inre bukhinnan behöver väl mer tid än.. Nu har vi tagit oss några dagar i stugan och njutit av skog och lugn. Imorgon åker jag tillbaka för att konsultera Lunds IVF och sen jobba nätter hela helgen. Nästa vecka blir det konsultation med CVL. Har bytt läkare från samma kvinnliga från i våras till en manlig. Så får se vad de säger. Känns lite spännande. 

    Sen när jag sitter och läser igenom mina inlägg från gångna året och sammanställer vår resa så känns det verkligen inte lysande alls, verkligen tvärtom - och att jag ens lägger tid på att ev göra ett sjätte försök känns rent av idiotiskt. Men samtidigt så gick ju ngt rätt nu på slutet - gravid trots bara två normalt befruktade embryon ut av 11, sämsta av alla plock 😅.

    Fascinerande denna värld är väl det minsta man kan säga?
    Låter som att du har gjort helt rätt, skogen och lugn är bästa medicinen! spännande att du har två olika konsultationer så snart, förhoppningsvis kan det hjälpa er i ert beslut hur ni ska gå vidare! hur gick det i Lund idag? 🥰 ja, det är verkligen så, min senare var också min sämsta runda hittills vad gäller befruktning, ändå sitter jag här nu halvvägs igenom graviditeten och kan känna min sons rörelser, och det är värt alla sprutor, alla äggplock och all psykisk och fysisk påfrestning! ❤️
  • Sola13
    Mathilda88 skrev 2024-08-28 23:50:02 följande:

    Tack så mycket Hjärta Ja det är väldigt bra medicin för själen Hjärta

    Ja de har definitivt hjälp oss i beslutet med dessa två konsultationer.
    Lunds IVF var mest optimistisk - att det kom till frysen och en graviditet var för dom tecken på att där finns livsdugliga ägg. Fick en mkt bra känsla för dom, la upp plan för allt med liknande upplägg som hos Sellmer, men höja dosen ngt till Fostimon 150 + Menopur 112,5 (innan 75), samt lägga till prednisolon. Utöver det calciumjon, embryoglue och en variant av assisted hatching som de gör.
    Upplägget kändes väldigt bra och vid lunch idag var jag inställd på att köra på med Lunds IVF.

    Mailat med Sellmer innan och frågade om deras ställning till kortison, men då det inte finns belägg för dets effekt på vår situation så såg de ingen anledning till att lägga till det. De fann inte heller ngt mer att förändra för att optimera protokollet. Vi har också på deras protokoll fått ut 15 respektive 11 ägg, vill ju inte komma över 15 ägg med risk för överstimulering, kan ej brytas under långt protokoll. 

    Sen idag hade jag konsultation med en av CvLs topp-läkare. Han gav mig absolut svar på frågor som jag inte kunnat få svar på tidigare av andra, samt en annan förståelse för vår situation verkligen är. Han sa inte nej för att göra ett sjätte försök, men en annan insikt. Han trodde inte att ett nytt labb skulle kunna göra någon direkt skillnad. Fick också insikt i att vår frysta 3AB, infrusen på dag 6, tydde på långsam utveckling. Likaså vårt låga Hcg vid utomkveds tydde på en långsam utveckling. Hade vi haft Hcg på 3 000-4 000 så hade han varit trygg med att det kunnat bli en hälsosam graviditet, men denna var har osäker på om den klarat sig, mest troligt inte. Detta är ju tankar jag haft själv, men inte fått bekräftat av andra utan snarast överslätat att man inte kan veta. Vilket såklart höjt hoppet hos en. 
    De körde dessutom inte med assisted hatching - det gav ökad mängd graviditeter, men inte fler födda barn - alltså fler blev gravida med icke livdugliga embryon som sen inte klarade sig. Så intressant, därav hade de fasat ut det. 

    Med denna nya insikt, givande diskussion och vy på vår historik så kände jag efteråt att - nej, nog är nog.
    Det lär bara bli att slänga pengarna i sjön med att lägga 40 000 - 60 000 på en till stimulering på ägg som i Malmö inte klarade sig alls och i Köpenhamn under de bästa omständigheterna fick ett bättre resultat men fortfarande är de för kraftlösa och klarar inte av att utvecklas hela vägen fram. 
    Inte värt risken för fler men o skador heller. 


    Så ikväll efter samtalet så landade jag i att det får bli äggdonation som nästa steg.
    Det är en stor sorg, men upplevde överraskande nog också en påtaglig lättnad efteråt. 

    Mamma har varit fantastisk också som stöttat i oavsett val senaste månaderna, även försett mig lite små indirekta fina orsaker och grejer som jag kanske inte önskat ärva vidare från släkten (inte många, men alla har man väl ngt), vilket gjort det lättare att tänka på alternativa gener.
    Jag får läsa vidare i min bok om epigenetik och om hur jag kan påverka redan i magen. Ger en styrka i beslutet.


    Åh, men så skönt att ni har fått den informationen ni behövde för att fatta det tuffa beslutet! Kan verkligen förstå att det infinner sig en lättnad efter. Vi är ju supernöjda med CvL och har verkligen uppfattat dem som väldigt skickliga men även ärliga. Och med den informationen och insikten tror jag att ni gör helt rätt i att gå vidare med äggdonation. Så spännande, var ska ni göra det och när? så fantastiskt att din mamma är ett sådant fint stöd, och barnet som kommer komma kommer vara ERT barn, er lilla skatt, donation eller ej! ❤️
Svar på tråden Vi som startar IVF 2023