Vi som startar IVF 2023

Jag och min fästmö gör IVF i Köpenhamn med donerade spermier. Jag har PCOS och närmare 60 äggblåsor.. (Gonal-F:150 + Fyremadel) Äggplock imorgon bitti på CD15. Jag mår bra än så länge, fått ta Ovitrelle igårkväll och kliniken planerar för ET med blastocyst på söndag. 

Är det rimligt att tänka att det kommer bli ET med så många äggblåsor? Totalfrys har diskuterats (vi har inte tagit östradiolprov) men kliniken hörde av sig med plan om ET. Självklart vill vi få göra en återföring direkt och litar på att läkaren har koll även om jag är lite nervös. Finns det någon man kan göra för att dämpa eventuell kommande överstimulering?

(Vi vill också jättegärna komma i kontakt med andra lesbiska som varit samgravida, dvs. burit barn samtidigt. Har du sådan erfarenhet skulle vi bli väldigt tacksamma för ett PM).

Det har gått bra idag men är trött och har ont.. Sköterskan fick trycka mycket på min mage för att de skulle nå ordentlig. Vi fick ut ?12 fina mogna ägg?, är väldigt nöjd även om det är betydligt färre än vad vi först trodde med tanke på antalet äggblåsor.  

(Jag gjorde ett äggplock 2019 i Sverige, också med väldigt många äggblåsor där de lyckades få ut betydligt fler mogna ägg 30+. Däremot blev jag den gången ordentlig överstimulerad redan innan äggplock, hade mycket högre dos, så det blev totalfrys av 14 blastocyster. (Jag och min dåvarande hann gå isär innan det kom till FET efter sommarstängningen).

Var också väldigt inställd på att behöva ta blodprov och kanske göra ultraljud innan helgen innan något beslut togs om ET.. Men de gör ju undersökning precis innan iof, men segt att åka till Köpenhamn och sedan vända om.. 

Läkaren gjorde dock tydligt idag att han rekommenderade totalfrys men att vi kan få göra ett ET på söndag 30/4 om mitt allmäntillstånd är fortsatt ok. Vi ska diskutera här hemma men kanske kommer att chansa. Känner att jag vet vilka symtom jag ska hålla utkik efter och vilka risker som finns. Vi bor i storstad med bra möjlighet till vård om det skulle behövas. 

Embryologen kommer höra av sig på torsdag om hur befruktningen har gått, tanken är att alla ska försöka odlas vidare till dag 5/6.

Är så pirrig och nervös! 

Tack! Det ska bli så spännande att få höra hur det har gått för dem imorgon, förbereder mig samtidigt på få befruktade och att de inte vågar fortsätta odla vidare. Tror att jag vill vara förberedd på att läget kan förändras och inte bli alltför besviken om det inte blir som vi tänkt oss. 

Förra gången pratades det om att det var våra gemensamma men efter separationen så frågade kliniken om jag ville spara dem själv inför framtiden. Det kändes dels inte aktuellt i och med att de var donator-matchade efter min före detta och min nuvarande medmamma har ett helt annat utseende. Och att vi vill göra resan mot en familj tillsammans såklart! 

Jag är också förhållandevis ung i sammanhanget och har bra värden så det verkar bara vara PCOS som ställer till det och varför inte inseminationer har tagit. Som lesbisk tänker jag att det är lättare att gå över till IVF om varje försök (insemination) ändå tickar pengar.. (Vi går privat för jag ligger strax över BMI-gränsen). 

Ja, har också gjort gedigna efterforskningar här inne på familjeliv, håller med om att många överstimulering verkar leda till graviditet. Vår läkare i Köpenhamn förklarade det också som så, att det är först när hormonerna spurtar iväg när embryot har fäst som det kan bli farligt (även om det finns undantag såklart). 

Idag började jag med Lutinus x3 varje dag inför den eventuella insättningen, har fått tydliga instruktioner om att dricka mycket vatten och försöka äta proteinrikt när risk för överstimulering finns. 

Imorse mailade de med besked om att 8 av 12 (!!) har blivit befruktade och fortsatt dela sig fint nu på dag2, kliniken valde att inte göra ICSI-befruktning denna gången eftersom donator-spermierna har så hög kvalité så jag har varit lite nervös över första beskedet. Så glad att allt går bra för de små. 

Nu kommer de fortsätta blastocyst-odla tills söndag då vi är inbokade för ET men känns so m vi kan ha goda chanser att få ett gäng till frysen. 

Strelitzia: Tinade de då ett i taget men det var först den 3e som klarade upptinings-processen? Det är ju så många kritiska moment vid frysningen..

Ju mer jag tänker på det blir jag säker på att jag vill göra en insättning direkt, mår redan mycket bättre. Känner mig ?milt överstimulerad?, lite svullen såklart men inga andra symtom. Klarade till och med av att gå gå en lång arbetsintervju igår eftermiddag haha! 

Åh vad härligt att få lyckas med ET på första IVFen! ❤️ Tror jag att jag har läst alldeles för mycket svåra komplicerade processer för att våga tro att det kan få gå så bra, samtidigt som man vet att chanserna är så goda vid IVF egentligen. Det stärker att höra om processer som din! 

Jag har förstått det som att ett ET och FET har nästan lika stora chanser om den klarar frys/tinings-processen. Blev syskonet också till ifrån de äggen från första IVFen? Jag tycker det är svindlande på något vis att tänka sig att chansen finns att det kanske finns både stora- och småsyskon där inne på labbet, är en så mysig tanke! Lyssnade på en podd igår där de pratade om hur spännande tanke det är att det vid syskon-FET är så randomiserat vilket barn som blir vilket i syskonskaran. 

Min partner har också försökt parallellt i Sverige med våra landstingsförsök med samma donator, så våra barn kommer att vara biologiska halv-syskon (även om genetik är lite sekundärt för oss mammor kan det ju vara värdefullt för barnen i framtiden). Men vi förbereder oss på att i bästa fall bli en sorts tvillingföräldrar, det känns fint och väldigt speciellt ❤️🍒

Haha åh, ja man vet ju inte vilket barn som kommer till en.. Men det får framtiden visa 🥰 Vi tycker det känns lyxigt om vi får till dubbel föräldraledighet och kan få vara mycket hemma med de små. 

I skrivande stund är min partner faktiskt redan gravid (v.8+4) och vi väntar på ett andra tidigt ultraljud i nästa vecka men har fått se ett litet pickande där inne. Så om vårt försök i helgen tar sig blir det 5-6 veckor mellan barnen. Det bästa kanske hade varit ett par månader egentligen om jag försöker tänka mer rationellt och tänker att det kanske kan bli lättare att acceptera ett negativt test om det blir så. 

Jag började försöka 2018 (i förra relationen) och det var otroligt påfrestande och tiden/väntan blev verkligen vår värsta fiende. Är så glad att allt inte är lika svart/vitt längre för på ett sätt är vi ju redan föräldrar till en liten mini-person, det är väldigt tryggt att få vara i denna processen när inte lika mycket står på spel men heller inte känna avund över att inte få försöka. ❤️

Förstår att du är orolig med den erfarenheten, graviditeter verkar verkligen bara vara en lång väg av olika delmål man får kämpa framåt mot. Men tänk på alla 2-3dagars som blivit till barn där resten av äggen inte klarat sig till frys! ❤️ 

Jag är fortfarande ganska svullen och MYCKET blandade känslor av allt progesteron. Det drar och spänner mycket i magen även om jag inte har ont. Bara 2 dygn kvar till ET nu, klockan 13.00 har vi tid i Köpenhamn. Såklart är jag superorolig att embryologen kommer maila under morgonen när vi är påväg ner, men min partner försöker sitt bästa för att rädda mig från de katastroftankarna..

Åh, grattis till plusset!

Måste kännas så häftigt efter att ha försökt så länge ❤️ Känns ju som att de här Rfsu-testen ger ju ofta väldigt svaga eller tomma test. Här hemma fick vi t.o.m. negativt sådant på testdagen men 2-3 veckor med CB digitalt, och ett litet hjärta pickade så fint i min partner. 

Tycker också att du kanske borde försöka få till ett blodprov om din oro tar över, om det är möjligt. 

Idag fick jag tillbaka vårt första embryo, en efterlängtad 5-dagars blastocyst ifrån äggplocket i veckan och är nu ruvare ❤️ 

ALLA 8 som var befruktade när de kikade på dem dag2 hade fortsatt att utvecklas fint tills idag och såg starka ut. Embryologen har valt att frysa 3 stycken 5-dagars idag och kommer försöka fortsätta odla de resterande 4 stycken till 6-dagars inför frys! 

Är så glad och lättad, all oro bara rann av mig direkt! Jag är fortfarande svullen och de kunde se lite vätska men inga mängder, men just nu känns allt det jobbiga värt det. Förhoppningsvis blir det inga mer äggplock på ett väldigt bra tag. 🥰

 
Den 12/5, men tror kanske jag lyckas hålla mig tills söndag max.. haha. Då har det gått 14 dagar sedan Ovitrelle så lär ju vara lugnt.     

Min partner plussade första gången på ÄL+10 så då kändes det såå skönt att vi faktiskt tjuvtestade och fick lite ro i huvudet fram tills officiella testdagen men har också förr varit med om svagt svagt pluss tidigt som försvinner när det närmar sig testdag.  

Kan tillägga att nu, 6 dagar efter äggplock, känner mig nästan helt återställd från överstimuleringen. För några dagar sedan kunde jag knappt sova för det var svårt att hitta bekväma positioner men både svullnaden och spänningarna i magen har försvunnit. Men som läkaren sa igår, kommer det tillbaka är det på grund av graviditet. Önsketänker mig ett scenario där jag både plussar och slipper mer överstimulering, har varit hemskt att känna sig så rörelsehindrad..  

RD2: Idag har jag haft molande värk i livmodern och de spänner till lite då och då. Hoppas att det är den lilla som gör försök till att fästa och bädda ner sig. Jag är tacksam ändå för att känna något och försöker vara hoppfull. Blir jag och pirrig när jag påminns om att jag ruvar nu.

Jag tar ju Lutinus x3 så det kan ju mycket väl vara biverkningar men har tagit dem en vecka nu så man kan ju tycka att det borde ha kommit tidigare i så fall. Tex. illamående och humörsvängningar har jag haft sedan dag1 med Lutinus 🙂🙂