Vi som startar IVF 2023

Hejsan, 
Hittade precis till Familjeliv och den här IVF-tråden och kände direkt att det vore trevligt att kunna prata lite mer likasinnade bakom ett nickname eftersom jag och min man faktiskt inte berättat för en enda person att vi försöker bli gravida :)  

Vår historia lite kort: Efter att först fått veta att jag har dåligt med blåsor (pga ålder), och två usla äggplock, så fick vi till slut se sanningen i vitögat och inse att om det ska bli något så måste vi använda oss av donerade ägg. Så det har vi gjort. Vi köpte 10 st, 3 st blev riktigt fina blastocyster och efter att första försöket blev ett - så var det ett + på stickan den 23e januari. Och imorgon måndag ska jag in för ett första ultraljud och då bör vi få veta om vi är gravida eller inte. Nej, vi vågar fortfarande inte riktigt tro på det. 

Jag håller tummarna att det blir ett syskon!

Ja, jag var ju på ultraljud i måndags - och fick se ett litet tickande hjärta  Vi var så inställda på att något säkerligen måste gått fel mellan grav.testet fram till ultraljudet (för verkligen allt har gått fel i ett helt år), så det kändes verkligen märkligt. 

Jag känner inga konstigheter alls inför att det inte är "mitt-mitt" ägg, och det gör inte min man heller. Men det här med hur mycket man ska berätta för nära och kära när det kommer till det känns desto konstigare. Jag och min man har liksom varit tillsammans i över 20 år så både mina och hans föräldrar har nog slutat fundera på barnbarn för lääänge sedan. Så just den biten, om vi kommer dit, blir spännande...!

Det låter som mig. 
Vi började försöka för två år sedan, och blev tom gravida - men NIPT-testet visade kromosomförändringar så vi valde att avbryta. Eftersom jag var 38,5 år då så hörde vi av oss till en IVF-klinik och efter att de kikat sa de att jag hade 3-5 äggblåsor så det var BRÅTTOM. Efter första stimuleringen var tre äggblåsor stora, men bara en hade ett ägg i sig och trots att det blev befruktad så blev det ingen blastocyst. Så vi testade igen med extra stimulering och då fick de ut hela 5 ägg (!). 3 blev befruktade men ingen blev en blastocyst då heller. Så efter att jag och min man pratat massor, och sen en hel del prat med vår läkare så kom vi fram till att mina ägg hade för dålig kvalité helt enkelt. Vi fick bara ut några få åt gången och de var gamla och skruttiga. Så istället för att testa en tredje gång (vilket vi betalat för) så köpte vi donerade ägg. 
Jag vet inte hur många försök ni betalat för, vi betalade för tre men använda bara två för vi ansåg i samråd med läkaren att visst kunde det bli ett biologiskt barn, men chansen var liten pga kvalitén på mina ägg. Så om er läkare tycker att ni ska testa igen för att se om ni kan får fler ägg med en annan stimulering så kör. En gång är ingen gång, två gånger är mer data att utgå ifrån om det inte går vägen den gången heller. 

Hoppas du fick liiite hjälp i dina funderingar iaf, även om jag inte gjorde mer än att berätta hur vi gjorde, som var i typ samma sits.