Passning av barnbarn känns som ett krav?

Följer

När jag läser tråden får jag en känsla av att eran dotter är bortskämd. Det som gör att hon låter bortskämd är två saker:

1: För det första är det ju att hon verkligen har gått för långt i detta hur ofta hon frågar samt för vilken typ av saker hon frågar om. Man ber inte om hjälp för struntsaker som att det är skönt att barnet går kortare dag bara för att ni slutat tidigt. Aldrig hört på maken. Så frekvensen och anledningarna är helt uppåt väggarna. Hon vet ju också att ni jobbar och har egna småbarn. Hon måste ju ha fått nåt helt fel tänk i huvudet. Man ber ju inte någon som har mer att göra än en själv om hjälp för stuntsaker. 

2. Det andra som gör att hon låter bortskämd är det faktum att ni är rädda att säga ifrån. Har ni generellt under uppväxten haft svårt att säga nej till henne eftersom ni har så svårt att säga nej nu? För det låter lite som att hon är van att få det hon vill ha eftersom ni är rädda för hur hon skulle reagera om ni sa ifrån. 

Ni måste lärare er skilja på när det är vettigt och ovettigt att säga nej till barnvakt.

När det är jourdagis kan det ju vara vettigt. Men när ni har ledig dag/halvdag och barnet har tillgång till sin vanliga barnomsorg är det ovettigt. 

Man måste inte alltid vara hundra procent ärlig heller. Vid något tillfälle när hon frågar skulle ni ju bara kunna säga att ni har planer/ärenden/måste städa. Att ni är trötta och behöver sovmorgon är en väldigt bra ursäkt som ju är sann dessutom.

Jag förstår att det inte är kul att svara att man inte har lust. Men att man inte orkar eller har planer kan hon väl ändå inte bli stött över?

Börja med att sitta ner du och din fru och kom överens om hur ni vill ha det. 

Nästa steg är ni alltid hädanefter aldrig ger svar direkt till er dotter. När hon frågar svarar ni att ni ska kolla upp det och återkomma. 

Sedan, när ni hamnar på en nivå som ni vill ligga på, så vore det ju trevligt också om barnvakt inte alltid var något eran dotter bett om. Utan att ni kanske kunde planera in något med barnbarnet som ni själva tog initiativ till. Tex att "den dagen har vi semester och tar gärna lillen". Så att ni känner att det kommer från er på ett sätt som ni kam styra. Då blir det ju kanske inte heller lika jobbigt att tacka nej till någon annan dag som inte passade er.

Om ni tex vet att ni ska vara lediga på sportlovet. Då är det enklare att förekomma henne och säga med lång framgörhållning att "vi är lediga den veckan och tar honom gärna mån--tid men resten av veckan har vi lite att pyssla med så då får ni kolla upp en annan lösning". Då vet hon också med god framförhållning.