Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Ja det vet man, man väljer personer barnet känner, mycket för hon mest troligt kommer få ensam vårdnad, hon kommer behöva alla föräldradagar , det är skäl nog i hennes fall att få ensam vårdnad.

Skulle hon gå bort på något sätt, blir det barnets närmsta familj som får adoptera i första hand, en pappa utan vårdnad har inga rättigheter mer än ev umgänge.

Var inte riktigt det jag menade, med ensamvårdnad får man alla föräldradagar, inkl dessa 90 dagar som är låst till den andra förälder.

Det är just för dessa 90 dagar hon kommer begära ensam vårdnad, du kan inte föra över dessa på henne, och hon kommer vilja ha alla dagar.
Hon har en orsak till att genomföra detta, det handlar om hennes ekonom som ensam mamma, ni bor inte ihop.
Att hon ska vara snäll o ge bort dagar, låter helt otroligt i sig, just med tanke på att ni inte har en relation.

Bästa TS kan göra just nu är att bjuda ut tjejen, erbjuda sig köpa/betala barnvagn, kläder plus alla andra grejer man behöver, visa sitt intresse för barnet.

Kan vara en bra start på en minst 18- 20 års relation för barnets skull.

Men å andra sidan ska du sitt lugnt ner, sitta o ringa runt som natural psycho hjälper inte.
Det händer ibland att en tjej berättar hon är gravid, ibland efter det tagit slut, för mig har det hänt tre ggr, men det har inte blivit något barn. (Jag har barn och vill inte ha fler.)
Har bara sagt att vi tar det då.

Tar det när det kommer om det ens kommer, man vet aldrig. Flyga omkring upp efter väggarna o ringa runt, är inte ett normalt beteende, jag tror jag har blivit pappa, hon har sagt det, men det är inte ens säkert det är ditt, och det är inte ens säkert det blir barn. Låt naturen ha sin gång.

Som tjej kan jag förstå det är skrämmande, men som kille som ändå inte kan göra något åt saken, samt han behöver inte heller göra något åt det. Det är inte upp till han.
Kanske hon inte ens är gravid, kanske hon har avbrutit graviditeten, kanske han betedde sig illa mot tjejen, bara gick, kanske sa något i samban.
Hon gav bara igen.

Tänker jag tillbaka till är det fler än 3 ggr tjejer sagt åt mig att dom är gravid, säkert 4 till 5 ggr.
Tror det är många killar varje vecka som får ett sådant besked, helheten flyger inte omkring som en galning, ringer myndigheter osv.

Man ser hur allting utvecklar sig, man kommer få besked, om inte då var det heller inget.

Men samtidigt lite konstigt ni inte har någon kontakt, dom som sagt till mig dom är gravida har vi ändå haft en kontakt o dialog,  om det har varit för andra anledningar vet jag inte, kanske dom hade en vilja o fortsätta träffas.

Men man kan inget göra, än o vänta, ringa runt hjälper inte, dom kan inte heller hjälpa med något, processen måste få ha sin gång.
Hon eller någon annan kommer hör av sig om det är du, eller så är det en annan snubbe hon tror mer på.
Någon tjej berätta till mig att en kille kom i henne, tagit av kondom, hon har inget skydd, fick ta dagen efter piller, Det är inte ovanligt man har fler man ligger med i 20-30 års ålder, Vi bruka kalla oss buksvågrar, man träffa ett ONS ena helgen, Man träffar dom igen någon helg efter, kompisen fattar tycke med tjejen, dom frågar om det är ok dom far hem, men visst, vi är inte ihop.
Vet inte hur många gånger det har hänt när vi var vid 20-30 års ålder, man är vänner även fast man varit med varandra.

Ta det bara lugnt.

Problemet för TS blir att han får ingen vårdnad, hon kan flytta om hon vill.
Vårdnad kan endas förälder väcka talan om i domstol, genom barnets unga ålder, mamman behöver alla föräldradagar, ta alla beslut om ev sjukvård, dagis, skolor, osv, kommer TS inte få vårdnad. Av den enkla anledning att dom känner inte varandra och mamman måste ha fria händer inom alla dessa områden.

Blir lite som Danne berättar mamman har full kontroll ang umgänge, ett litet barn är sjuk ofta, samt barnet har inget behov av umgänge första tiden, detta startar en ond cirkel, mamman kämpar igenom första tiden själv, via detta förstärks hennes mamma känsla, hon ser enbart sig själv som kapabel för att ta hand om barnet.

Vi är många som kan bevittna detta , även via grupper där en massa pappor får genom gå liknande sär behandling att inte träffa sina barn.

Tro att TS barns mamman ska vara helt olik är ett önsketänkande, människan är ett vanedjur, man har i generna att försvara sitt barn till det yttersta. och använda alla medel för att uppnå detta.

Barnets bästa väger tyngre än själva umgänget, vem som bråkar spelar ingen roll enligt lag, ännu värre för en förälder som inte varit med från start, barnet känner inte TS.

Men visst är TS fri och pröva, men vi alla vet att han kommer förlora om det uppstår en tvist. ang umgänge osv.

Visst kan man, men inse sanningen, mamman föder barnet, genom att dom inte har någon faderskapspresumtin som ex gifta har, menas att TS inte får vårdnad per automatik, han måste väcka talan för att få detta, alt mamman ger det.

Men vi alla vet om skola/dagis, sjukvård, söka pass osv kräver bägge vårdnadshavares medgivande. Man tvingar inte mamman att gå med på delad vårdnad, det blir endas hon som bestämmer om vårdnaden, vill hon ge eller ge den är upp till henne i TS situation.

Umgänge är bara för barnets bästa om dom har ett fungerande samarbete, Det som inte framkommer är att flera av dessa pappor levt med barnen första tiden, det är inte som med TS, att man aldrig har haft en relation med mamman, dvs TS får det ännu svårare.
-

enskild vårdnad ges till mamman i 77 procent och till pappan i 8 procent av fallen
-

Ge barn rätt till båda sina föräldrar

Lagstiftningen vid vårdnadstvister från 2006 var tänkt att stärka barnperspektivet och ge barn rätt till båda sina föräldrar. I stället ledde den till fler vårdnadstvister och en ökad andel domar om enskild vårdnad.

Enbart om mamman går med på delad vårdnad, annars måste man väcka talan i domstol, hänvisa varför man ska vinna delad vårdnad.

Barnets bästa kommer i första frågan vid en tvist, har man samarbetsproblem som andra frågan, dvs detta är mycket viktiga frågor som allt för ofta kör över alla andra frågor, påverkas barnet negativt via brister i samarbete dömer man som jag visat 77% till mammans fördel, detta för hon har säkert den närmsta och bästa relationen med barnet, dom står varandra närmast. vilket är barnets bästa.

Många barn mår inte bra av delat umgänge, många barn tycker vv-liv är slitande och påfrestande för barnet.
Även här träder barnets bästa in, dvs umgänge och vv-liv är inte det bästa för barnet och man plockar bort vv-liv och utformar vv-helg istället.

Sedan att relation o umgänge försämras med den andra förälder bryr man sig inte om. Man utgår för vad som är bäst för barnet.