Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Då är vi tillbaka till att dom flesta män är våldsbenägna, ungefär som min pappa.nu presenterade om Lund, där 100% av alla pappor fick en våldsbenägen stämpel på sig, visst kanske Lund var inne i en dålig period just då, något i luften o vattnet som gjorde alla män våldsbenägna som gick en vårdnadstvist.

Han har, i alla fall tidigare i tråden, förfäktat att han visst tagit sitt ansvar och verkade inte förstå hur någon kunde tycka att han hade en del i den plötsliga graviditeten. 

Självklart ligger ansvaret lika mycket på båda men nu är det ju inte tjejen som startat en tråd på temat "ska jag smita undan mitt ansvar?" 

Jag gillar o läsa, läser det mesta, det ger även ett bra minne.

Men här har vi en liknande tjej som TS:s tjej hur hon tänkte. Med tanke på hur lätt det är att hitta en liknande historia, påpekar även hur vanligt det är.
-

Pappan var inte redo för familj

Hon kontaktade pappan till barnet och fick genast veta att ifall hon ville ha barnet skulle hon få göra allt på egen hand. Han var inte redo för familj än.

? Jag funderade länge på hur jag skulle göra, men jag är övertygad om att man ska lita på sin magkänsla och jag kände hela tiden att allt kommer att ordna sig. Att det är meningen att jag ska behålla det här barnet.

Väntade med att berätta till vecka tolv - då kunde ingen föreslå abort

I början berättade hon bara för sin mamma och när hon gått över tolv veckor berättade hon för resten av familjen och vänner.

? För det första mådde jag så illa och var så trött att jag inte orkade träffa någon. Jag kände också skam över att jag valde att behålla barnet trots att han inte kommer att ha en pappa. Jag kände att jag måste vänta till vecka tolv så ingen kunde fråga varför jag inte gör abort.

Visa bara att TS är inte ensam, hitta en liknande historia som TS tar mindre än 1 minut, det dräller av liknande historier, barnen har ingen kontakt med pappan, mamman har inte någon skyldighet att söka upp han.

Tänkt ni påstod annat, jag hänvisar det är mycket vanligt.

Visar att tjejen är juridiskt insatt, hon behöver inte svara just nu, hon gav chansen, ts meddela hans tankar, tills dna finns behöver hon inget göra, hon har gjort sitt.
TS, däremot hade via magkänslan kunnat berätta annat, gjort annat, haft kontakt tills allt är utrett 
Nu valde han en annan väg, det är hans beslut. Inget mamman ska belastas för.

Någon måste stå på mammans sida, en tvist har två parter.

Bara hänvisar mammor agerar inte så olika, gäller även dom flest däggdjur, likande beteende, dom flesta tvekar inte o gå in i kamp för sina barn/ungar.

Någon måste stå på mammans sida, en tvist har två parter.

Bara hänvisar mammor agerar inte så olika, gäller även dom flest däggdjur, likande beteende, dom flesta tvekar inte o gå in i kamp för sina barn/ungar.

Jag med någon annan har inte gått ts väg, vi handlade på annat sätt, vi hade fortsatt kontakt, vi visste detta är viktigt, för det är den enda chansen o lyckas.
Sedan att känslan inte var god, oro över vem som kan vara pappan la vi åt sidan, det är inget man vet fören efter det är utrett.

Däremot kan man räkna dagar, få ihop det med tidpunkten, där man ser oddsen är ganska hög jag är pappan. 
Vet inte om det hänger på intelligens, hur man bemöter en person i kris o stress.

Ts sätt är helt förkastligt, han förtjänar att dom nu inte har kontakt.

Sedan är det ingen som vet om min kontakt finns kvar eller inte, men att det varit en tvist, det är säkert, samt att jag med fler förlora så det bara sjöng om det, det är sant.
Där rätten titta på helt andra saker än lagen i sig, Man ser även att kontakten inte bara kommer försvinna, den bara pausas pågrund av tvist o brist på samarbete.
Lite så systemet jobbar idag, bättre o pausa, än en fortsatt konflikt.

Frågan du ska ställa är varför litar han inte på tjejen?
Hon har gjort ultraljud, hon vet vilken månad, hon vet senaste mensens första dag.
Man vet i regel hur många man har legat med under en månad som bara var för ett litet ta sedan.

Man kan säga starten på samarbete började inte bra hos TS.

Finns inga belägg nuförtiden att ett barn mår dåligt med en uppväxt utan pappa, det bevisar alla ensam befruktade mammor. det utgör ingen skillnad.

Men å andra sidan, vad hade det spelat för roll o ha fortsatt kontakt bara för sakens skull?
Är det inte TS barn skulle han inte ta skada av det. Man kan ändå vara vänner. pusta ut, vilken tur jag hade, det var inte jag, eller fortsätta ta ansvar om man är pappan.