Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
Så det kan ju bli så att hon kommer att försöka hindra TS från att träffa sitt barn.
Det är ju skillnad på faktiskt fakta om vilka lagar vi har, och vad de kan få för faktisk effekt i praktiken, beroende på hur olika aktörer i historien spelar sina kort och förhållanden runt om. Det har alltid funnits det problemet med juridik, att lagar lyckas inte alltid täcka för alla situationer och det blir inte rättvis i praktiken.
Ja man blir ju lätt avskräckt här att ens försöka få träffa barnet sen. När jag läser alla skräckhistorier här. Orka! Jag kommer inte att strida om nåt när det gäller ett barn som jag faktiskt inte ville ha från första början men har väl med kuratorn hjälp kommit fram till att jag ändå vill försöka ge det en chans. Ska mamman sen förhindra mig och strida en massa ja då väljer ju hon på så sätt också bort att ha en pappa till barnet. Vilket hon kanske vill? Men det kan ju vara mot barnets vilja i framtiden? Så vilken rätt har hon i det? Orkar inte riktigt med alla dessa superlånga inlägg med massa paragrafer. Ni tappar mig då tyvär.
Du kanske kommer att orka mer än du tror idag? Och du kommer blir äldre, klokare, mer erfaren, information som verkar svår och förvirrande just i början, kommer att smälta in och du lär dig, får mer koll allt eftersom.
Men måla inte fan på väggen nu, du har ingen aning hur hon kommer agera eller hur det kommer bli, ta en dag i taget och gör ditt allra bästa!
Anonym (M): Mamman är tyvärr inte alltid barnets bästa.
Det vet jag att du inte påstod. Jag har inte heller påstått att mamman alltid är det bästa. Så jag vet inte vart du vill komma med att nämna det.