Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Handlar inte om att vara förblindad, det handlar om vad man får för hjälp som pappa när man förlorar sitt barn på detta sättet, man får ingen hjälp alls.

Läkaren kunde sjukskriva mig 2 gånger 3 månader, lev livet, fjällturer, res, umgås med familj, vänner. vill du ha tabletter mot depression det var allt hon kunde göra.

Det tog ändå några år att komma över detta, läst massor om personer som råkat ut för liknande. Alla beskriver hjälplösheten, utlämnad. Det är detta TS måste förstå, chansen att även han råkar ut för detta är mycket hög, dvs bli pappa och inte ens bott med mamman.
Många människor förstår inte detta, hur dömd man blir när man berättar, jag har ett barn jag inte får träffa, alla dömer en direkt, det är just detta som är så skamligt, det blir en dubbel skam, man mår dåligt och blir i sin tur dömd av andra.
Därför är mitt råd till TS lämna det bakom dig.
Mitt ex träffa dessutom en man som själv fick barn med en just innan henne, han träffade inte heller barnet, barnet o mamman bodde i en annan stad. Men så fort dom fick barn, blev det problem för mig. Detta är mycket vanligt.

Han efterfrågade män som varit i liknande situation, för att få stöd i hur han ska hantera framtiden.

Han fick 40 medelålders kvinnor som läxade upp honom, vad fan hade du räknat med? Pojken har en komplex situation att landa i och finna lösningar på, att Kerstin 47 kommer in och skriver att han minsann får skylla sig själv, ni driver honom åt fel håll kan jag säga.

procentuellt kommer ett par av er här inne ha söner i samma situation, skulle vara roligt att höra vad det bli för ljud i skällan när han lyckas göra nått rökande svanktatuerat patrask gravid, som sedan beslutar att behåll. Något säger mig att ni kommer att anpassa era åsikter då

Att det blir en massa tjaffs bara å att hon bara är förbannad. Styra å ställa allt få mig att må ännu sämre bara. Typ så

Nej tror inte vi hade varit ett par om hon inte blivit gravid. Inte rätt förutsättningar för det. Har bara inte pallat att ta kontakt ba känts så himla sjukt konstig situation allt och att jag inte är beredd på det här och ska tvingas lära känna varandra på det här sättet. Bara mått skit när jag tänkt på det. Är väl därför jag ghostat faktisk. Och nej dra inte igen nåt om att det skulle jag tänkt på när vi hade sex. 

Men snälla... Lägg av nu. Hur tror du att detta skulle hjälpa? Varför skriver du så när när han uttryckligen ber dig att inte göra det? Han är inte korkad utan en ung person i en svår situation. 

Jag har läst allt och jag ser en väldigt rädd 20-åring som inte tror sig klara det som förväntas av honom (fast jag tror att han visst gör det!). 

Att jag inte kontaktat henne förrän nu ca 7 veckor efter jag fick veta är jag då helt jäkla pantad och diskad i allas ögon här att alls kunna få träffa barnet i framtiden? Finnas där på nåt sätt. Om det nu är mitt. Utan då är det på hennes villkor hon kan neka mig helt för att jag inte tagit kontakt när hon inte heller gjort det. Är det så är det ju lika att jag bara lägger ned allt å skiter i om barnet inte får veta vem farsan är för då är det ju ändå ingen ide liksom. 

Ja familjen vet om och jag får stöd därifrån men vad mer kan de ens göra. Det är ju som det är nu. Men vet inte om jag ska fortsätta ta kontakt eller bara vänta tills barnet kommit. Och gjort dna-test Är ändå ett tag kvar. Eller blir hon bara mer förbannad. MVC å Familjenämnden har dom me varandra att göra? Kontakt redan me första ska på möte där.