Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Handlar inte om att vara förblindad, det handlar om vad man får för hjälp som pappa när man förlorar sitt barn på detta sättet, man får ingen hjälp alls.

Läkaren kunde sjukskriva mig 2 gånger 3 månader, lev livet, fjällturer, res, umgås med familj, vänner. vill du ha tabletter mot depression det var allt hon kunde göra.

Det tog ändå några år att komma över detta, läst massor om personer som råkat ut för liknande. Alla beskriver hjälplösheten, utlämnad. Det är detta TS måste förstå, chansen att även han råkar ut för detta är mycket hög, dvs bli pappa och inte ens bott med mamman.
Många människor förstår inte detta, hur dömd man blir när man berättar, jag har ett barn jag inte får träffa, alla dömer en direkt, det är just detta som är så skamligt, det blir en dubbel skam, man mår dåligt och blir i sin tur dömd av andra.
Därför är mitt råd till TS lämna det bakom dig.
Mitt ex träffa dessutom en man som själv fick barn med en just innan henne, han träffade inte heller barnet, barnet o mamman bodde i en annan stad. Men så fort dom fick barn, blev det problem för mig. Detta är mycket vanligt.

Jag läser alla kommentarer men förutsättningarna här är ju verkligen inte de bästa i mitt fall. Jag och tjejen känner ju inte ens varandra och så ska vi komma överens om ett barn. Känns lätt som dömt att misslycka. inte så här man viile bli farsa liksom. 

Ja men det är ju lätt att säga att det skulle jag tänkt på när vi hade sex. Eller att tjejen skulle kunnat upptäcka att hon var gravid tidigare. Då hade vi inte varit i den här sitsen nu. Så inlägg om att ?varför hade du inte kondom? hjälper ju inte här. Jag o tjejen känner inte alls varandra. Vet inte ens vad hon har för förväntningar på mig här. Eller hur hon är som person. Tror inte det här var vad hon ville heller men valde behålla för att det upptäcktes så sent. Så jag har ju inte blivit lurad heller. Men hon kanske bara tycker det är bra om jag inte bryr mig alls. Så får hon bestämma allt. Och då blir det väl så att hon får ensam vårdnad och hon kan skita helt i vem som är barnens pappa. Kanske blir det enklast så? För båda parter. Känns bara sjukt konstigt att jag ska börja umgås med ett barn som har en mamma som jag inte känner. Vad har jag att säga till om där ens? Dömt att misslyckas?

Som sagt är jag själv utsatt för detta, har läst det mesta om hur kan det bli så här.

Bla fanns en grupp minpappa.nu där man drev denna fråga ganska hårt, där man plockade fram skrämmande resultat. under tiden dom var aktiva 2007-2009 begärde man ut alla domar i Skåne.
Detta nådde även ut i pressen.
Ex i Lund där förlorade 100% vårdnadstvisten. under perioden man gick igenom alla domar. 
Tingsrätterna har sedan gjort om domar så alla blir enskilda och föra statistik har försvårats,  ex min rättegång blev lag under sekretess, det fanns inget skäl för att lägga den dit, jag frågade varför? domaren svara: domar är offentliga och vi gör det för att skydda ditt barn så andra inte får tillgång till uppgifterna.

Att TS ens ska fundera på gå in och ge hela sitt hjärta i försök att uppnå en fungerade relation är nästan obefintlig till att lyckas, det bästa han kan göra är att backa, barnet vet vem pappa är, barnet kan kontakta han när barnet blir vuxet, där man kan välja att starta kontakt.
Men att gå in i detta är enligt statistik dömt redan från start att misslyckas, det kommer inte ge mycket mer än en begränsning för TS att leva sitt liv. Det bästa TS kan göra är att se framåt, än att ha detta som ett överhängande nertrycknings moment.
-
Resultat min pappa.nu kom framtill.
Statistiken är skrämmande, i Lund förlorar 100 % av papporna i de utredda familjerna utan att det finns underlag och bevismaterial som styrker det familjerätten påstår. 

I denna utredning har över 804 domar från hela Skåne genomgåtts och analyserats. Resultatet är 322 domar med enskild vårdnad till mamman(76%) och 100 domar till pappan (24%). Staden Lund står ut i undersökningen. I Lund får pappor aldrig enskild vårdnad och utpekas nästan alltid av familjerätten som våldsmän. Enligt BRÅ har Lund lägre frekvens i våldsbrott än vad många andra städer har.

TS frågar folk som har erfarenhet av detta, jag är en av dessa TS frågar efter.

Jag har gått mer än en rättegång, gått igenom hela socialtjänsten, där jag även började ta fram uppgifter om själva utredarna hos socialtjänsten jag hade, där två av mina utredare själva hade ensam vårdnad, när jag ställde fråga blev dom helt tysta, jag fråga vilket förtroende tror du utredningen ger mig när ni själva har enskild vårdnad om era egna barn.

Har sedan läst massor om detta, frågat personer som varit med om liknande under några år, där samtliga skäms och vill egentligen inte prata om detta, det är först när jag berättar om min händelse som dom öppnar hjärtat o berättar.
Men samtliga berättar en skrämmande historia, hur detta tagit så mycket energi från livet att dom har traumatiska upplevelser av detta, och det har påverkat livet mycket, därför ber jag TS att backa, låt inte dig utsättas för detta.

Tro mig, min pappa.nu hade över 2500 följare som låg i samma sitts, man kämpade några år, man insåg detta var en lönlös kamp.
Det gick även upp i riksdagen, varav vi fick delade föräldradagar, man kom fram till att enda lösningen på problemet var att bägge föräldrar spenderar lika mycket tid med barnet, detta ska resultera i att barnet även väljer pappan vid skilsmässor.

TS kommer inte ens få föräldradagar, mamman kommer ha enskild vårdnad och ha alla föräldradagar själv. vilket även är naturligt, dom bor inte ihop.

Jamen jag läser allt här. Men det är rätt mycke diskussioner som kanske flyter iväg. Bara för att flera skriver ?åh du kommer att älska ditt barn bara du tar ansvar? så är det ju inte säkert att det faktiskt blir så. Kan ju ba bli skit också. Att ta kontakt med tjejen är inte helt jäkla lätt alltså det känns som att allt blev så jävla fel här och nu i det här läget en jävla uppförsbacke att ta kontakt. Känns ba som hon kommer styra allt till det hon vill. Har läst i andra trådar också och verkar ofta bli så att mamman har makten. Så lätt man känner är det ens värt ett försök? Blir jag ens en bra pappa när jag känner så här nu? 

Gäller det även fertilitetsbehandlingar? den har ökat istället.
Barn föds utan pappa. Finns inget som tyder på barnet kommer ta skada av detta.
Du menar för tillfället dessa 2500st var aktiva, du tror inte barnen växer upp och det finns ingen anledning o driva detta längre, dvs man var aktiv när kampen var öppen och man hade ännu chansen att vinna umgänge med sitt barn.
När barnet växt upp är kampen över, dvs det är en färskvara.

Vi ser annorlunda på detta, barn som föds utan vetskap om sin pappa söker i större utsträckning upp sin pappa senare i livet, än en pappa som varit aktiv, gått igenom vårdnadstvister, blivit smutskastade av barnets mor, dessa barn söker sällan upp sin pappa.

Bästa för TS är att ta det lugnt, ger bästa oddset att barnet söker upp han för kontakt

Har ägnat många år åt detta, både rättsligt samt inom socialtjänsten arbete.

Det jag plockar fram är en bredd hur samhället har utvecklats, allt från fertilitetsbehandlingar till vanliga vårdnadstvister där man separerat efter några år medans barnen är unga.

Har även en vän som träffa en kvinna, dom levde ihop, barn kom upp, hon berättar åt han att hon inte vill skaffa barn med någon, hon vill göra fertilitetsbehandling, fråga hur han ställer sig till detta? han kunde inte tro sina öron, ifall dom skiljer sig ska det inte uppstå en vårdnadstvist, där hon tvingas leva utan sitt barn varannan vecka.

Detta har ökat dramatiskt sista åren, man skaffar barn själv,  vilket även speglar av sig på vårdnadstvister, man vill vara förälder på heltid, och man gör allt för att vinna, man tvekar inte en sekund på smutskasta pappan, som ex Bevisades i Lund 100% det är inte små siffror, det är nästan varenda en, kvinnor tvekade med andra ord inte att utföra en smutskampanj av pappan.
Detta påverkar barnet att senare ta kontakt, barnet hamnar i en lojalitets konflikt, detta lever med barnet under lång tid, kontakta barnet pappan kommer det skada mamman, barnet undviker kontakta pappan, mamman är allt barnet har kvar.

Bästa TS kan göra är att backa, låt barnet bli nyfiken ta kontakt, låt inte mamman få chansen att smutskasta pappan, detta ger ett livslång avståndstagande.