Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Eftersom tingsrätterna och domstolarna idag har som regel att "barnet har rätt till båda sina föräldrar" så är det väldigt svårt för en förälder att se till att inget umgänge sker med den andre föräldern. Om den ena föräldern hindrar barnet från att träffa den andre föräldern så kan man bli av med både vårdnad och boende.

Barnets bästa

Enligt lagen ska man alltid se till barnets bästa, och det är i de flesta fall ett regelbundet umgänge med båda föräldrarna. Att bryta mot umgängesrätten kan få allvarliga konsekvenser. Finner tingsrätten att man medvetet har saboterat umgänget mellan barnet och den andra föräldern kan man bli av med vårdnaden. Om inga särskilda skäl förekommer, som att barnet hos den andra föräldern löper risk att fara illa, eller den andra föräldern medvetet försummat sitt barn, kommer vårdnaden om barnet att tillfalla då den förälder som anses kunna tillgodose barnets rätt att träffa båda sina föräldrar.

www.xn--vrdnadstvistt-pfb.se/umgangessabotage

Mammor som skaffar barn på egen hand genom insemination har noll, nada och ingenting med TS situation att göra. Det påverkar inte heller TS möjligheter att vare sig få gemensam vårdnad (om han så önskar) eller umgänge med sitt barn. 

Vad är det för svar du vill höra då? Att det är ok att du skiter i det kommande barnet? Att ditt liv är förstört för all framtid? 

Livet blir inte alltid som man planerat och då får man ta de nya korten och göra det bästa av situationen. 

Nej, det är inte idealiskt att bli förälder som 20-åring. Nej, det är inte idealiskt att bli förälder med någon man haft en ONS med. Nej, det är inte idealiskt att bli förälder med någon man inte känner. Så vad gör man? Jo, man försöker lära känna den andre föräldern för att kunna skapa ett bra samarbete. Man försöker att vara med så mycket man kan från början. Man kontaktar vården för att få en samtalskontakt för att ordna reda i sina tankar och funderingar. 

Jag har två söner. Min reaktion kommer att bli precis samma som TS föräldrars reaktion. Jag kommer att anse att de ska ta sitt ansvar för barnet. 

Men du kanske har missat den detaljen i TS huvudinlägg, att hans familj anser att han ska ta ansvar för barnet?

Han är 20 och ska oväntat bli pappa. Inte konstigt alls om man vill stoppa huvudet i sanden då. Chocken är liksom total. Väldigt få 20-åringar är speciellt mogna men förhoppningsvis tar man sitt ansvar ändå. 

Det är bra, var även ärlig med henne om varför du inte hört av dig tidigare, att detta kom som en chock. Tycker även att du ska vara ärlig med att vilja ha ett dna-test så du får svart på vitt om det kommande barnet är ditt. Det blir ju en trygghet för er båda. 

Ok, vad exakt sa du? Och vad sa hon? Vad hon vill har egentligen noll betydelse. Det är barnet fortfarande som är det viktigaste här. Barnets rätt till sina föräldrar. Jag förstår att det känns jobbigt. Jag förstår även om hon var arg för att du ghostat henne fram till nu. Men det spelar ingen roll. För barnets skull behöver ni två komma överens. 

Är det här mamman till ditt barn måntro?

www.familjeliv.se/forum/thread/82227729-kan-jag-neka-dna-test

Nej, du är inte körd, pantad eller diskad. Det är jättebra att du hört av dig även om hon är förbannad. Det är inte heller ett dugg konstigt att hon är förbannad även om det inte alls är något underligt att du inte hört av dig förrän nu. Du behövde ju också få smälta beskedet och hantera det. Eller trodde hon att du skulle bli överlycklig när du fick beskedet? 

Du har börjat göra rätt. Du har tagit kontakt med henne. Du har kontaktat Familjeenheten (eller vad det nu kallas i din kommun) och är ändå (om än motvilligt) villig att försöka ta ett ansvar för det kommande barnet. Börja i den änden, se till att det blir ett test när bebis kommit och sen utgår du ifrån vad det testet visar. Hon har ingen rätt att hålla ditt eventuella barn ifrån dig.

Det kommer att gå bra. Har du pratat mer med dina föräldrar om det hela? 

Mödravården är dit mamman går för att hålla koll på bebis. Via dem kan du, som blivande förälder (även fast du inte är mamma) få hjälp med tex samtalskontakt i form av kurator för att bearbeta allt som hänt och hur du ska förhålla dig till det hela.

Familjenämnden hjälper till att medla mellan dig och mamman samt att upprätta tex umgängesavtal. De står på barnets sida och vill att ni ska kunna samarbeta så bra som möjligt för barnets skull och att barnet ska ha tillgång till er båda (om du är pappan till barnet). 

Tycker att du ska försöka höra av dig lite då och då till henne (om så bara via sms), visa att du ändå vill vara närvarande för den kommande bebisen. 

Det är bra att du pratar med din familj om det hela och hur du mår, känner och hur du resonerar kring det hela. 

Även om jag var lite hård mot dig i början av tråden så tycker jag att du gör det rätta nu som försöker även om det känns motigt. 

Detta är en sanning med stor modifikation vad jag vet av de vårdnadstvister jag hör. 

Det är otroligt tråkigt det som hände dig gällande din dotter. Det går inte att ta ifrån dig. Men vad gäller pappors rätt att ha umgänge med sina barn så är det så numera rent generellt åt andra hållet. Det spelar ingen större roll vad pappan gör, han ska få ha umgänge med barnet ändå. 

Sedan din vårdnadstvist gällande din dotter så har det varit enormt mycket fokus just på umgängessabotage, det som kallas PAS (Parental Alienation Syndrome om jag inte minns fel, dvs när en förälder baktalar den andre föräldern) och att barnets rätt till båda sina föräldrar ställs så pass högt att man tvingar barn att ha umgänge med en förövare. 

Så Tintin blev lyssnad på? Alla de barn som vittnat i rapporten om barn som tvingats umgänge med sin förövare har man lyssnat på? jamstalldhetsmyndigheten.se/media/lbxlsw4l/ja-ms-0028-intervjustudie-k8.pdf

Detta ovan just för att rättssystemet som regel numera anser att barnet ska ha kontakt med båda sina föräldrar även om det både finns en oro eller om föräldern brukat våld mot sitt barn eller den andre föräldern. 

Sluta skräm upp TS i att allt kommer att gå åt h-vete när det med absolut största sannolikhet inte kommer att göra det. 

Om hon inte samarbetar med familjeenheten så kommer de att starta en utredning om vem som kan tänkas vara pappan. Du kan även kontakta dem och säga att du misstänker att du kan vara pappa till hennes barn. Då kommer de att kalla er alla till provtagning för DNA-test. Eftersom du redan varit i kontakt med familjeenheten så vet ju de om att det finns åtminstone en presumtiv pappa till barnet. Du kommer inte att behöva betala något innan det är fastställt att du är pappa till barnet.

När det är fastställt så kan ni antingen gå till Familjerätten för att fastställa ett umgängesavtal mellan dig och barnet eller så kommer du och mamman överens om hur umgängen ska ske på egen hand. Du kommer inte tvingas ha barnet varannan vecka eller liknande utan i början handlar det om någon timme kanske varje eller varannan dag där du träffar bebis. När bebis blir lite äldre kan det bli en halvdag eller en dag. Övernattning en natt åt gången kan det bli tal om när barnet närmar sig året om ni alla är bekväma i det hela. 

Umgänge behöver inte betyda att du är hemma hos mamman utan att ni möts någonstans och du får vara med bebis. Sen blir det ju så klart lättare i början om ni kan ses hos mamman just för att då kan hon tex vila eller duscha under tiden som du har bebisansvaret men hon ändå finns nära till hand om hon ammar bebis.

Jag kan helt ärligt säga att jag (även om jag är utomstående) är stolt över den förändrade attityd du har genomgått från det att du startade tråden. Jag förstår att det är en otroligt jobbig tid för dig. Både att få beskedet när du är så pass ung, att du egentligen inte har en aning om det faktiskt är du som är pappa till barnet men ändå nu börjar vilja ta ditt ansvar om det visar sig att barnet är ditt. 

Jag vet att det finns några som förstört tråden och även nästan fått dig att tro att det är meningslöst att ens försöka ha kontakt med barnet men dessa personer har haft otur. De alla flesta föräldrarelationerna kan man få att fungera om man bara är en gnutta vettig och civiliserad mot varandra. Tänk på att det handlar om relationen till barnet som är det viktiga i det hela.

Självklart är det så, men det är fortfarande (tycker jag) ett enormt kliv du tagit från hur det var från början. Nu känns du i vart fall villig att försöka. 

TS är 20 år gammal! Då är det väldigt naturligt att få panik om någon ringer och säger "Hey, jag är gravid efter vårt ONS". 

Ja, vi vet att du gillar att lura både barn och medförälder eftersom du anser dig orättvist behandlad av dem. 

Till TS!

Nu har det varit väldigt många sidor med urspårade inlägg men jag hittade denna länk gällande att fastställa faderskap eller föräldraskap från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd:

www.mfof.se/faderskap-och-foraldraskap/handbok---att-utreda-och-faststalla-faderskap-eller-foraldraskap.html

Kapitel fem handlar just om att fastställa faderskap och där finns det även ett avsnitt som handlar om vad som händer om modern inte är samarbetsvillig. 

Hoppas du ser detta inlägg mitt i allt bittra kaos skapat av anonym(fkl).

Med tanke på att FKL i flertal trådar gått ut med tips på hur man både kan mygla sig ur underhåll så övriga skattebetalare får ta det istället samt hur man gör barn arvslösa så är FKL en väldigt bitter och hämndlysten man som lägger all skuld på sitt första barn att de inte haft någon kontakt. Det är inte ett dugg förvånande med andra ord att FKLs inställning mer eller mindre är att TS ska glömma bort detta eventuella barn och helst inte ens kolla om han är pappa till barnet.

TS, jag är glad att du ser FKLs skit för vad det är. Jag är glad över att du vill försöka få till en relation med barnet om det visar sig att det är ditt. Ta kontakt med den du redan tidigare pratat med på Familjeenheten och säg att du vill reda ut faderskapet så snart som möjligt, för er alla tres skull. Du har kommit långt i ditt tankesätt sen du startade tråden och jag tror vi är många som är stolta över hur du tänker nu. 

Det är ett ONS med en okänd person. Det är solklart att man inte kan lita på personen då om hon säger att man är den blivande pappan. Ägglossningen kan diffa på dagar beroende på ens lutealfas. Hon kan ha haft sex med någon ett par dagar innan som befryktat ägget. Att som 20-åring få ett samtal om att man ska bli förälder med någon man inte känner och tro att den personen kommer reagera med glädje är bisarrt. 

Jag är glad över att TS nu ändå vill veta om det är hans son och sen ta det därifrån istället för att göra som dina tips gått ut på, att gå iväg och aldrig se sig om igen. 

Hade de varit ett par hade jag förstått att hon blivit sur om han hade misstrott henne men vi pratar om ett engångsligg.

Tycker du att det är en rimlig reaktion att förvänta sig att ett engångsligg på 20 år 1) ska bli överlycklig över att få veta att han ska bli pappa och 2) tro på ens ord när man inte känner varandra?

Det var säkerligen en chock även för henne att få veta att hon var gravid och längre gången än att hon ville/kunde göra abort. Men hon har ändå haft stödet från vården i form av MVC att förbereda sig. Förhoppningsvis beror hennes tystnad på att hon är nybliven mamma och har fullt upp med det, inte för någon inbillade oförrätt från TS. 

Skulle någon av mina söner hamna i TS situation så hoppas jag att de inte blint litar på tjejen vad gäller att det är de som är pappa till bebisen utan vill ha det bekräftat först.