Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Orkar inte läsa hela tråden men gissar du har fått 90% skit här för att du inte har använt kondom och att du måste bli varannan veckas förälder nu, men jag ska försöka ge dig ett svar på din fråga istället 

Jag är mamma till en dotter som pappan blev ofrivillig far till. Vi hade en kort romans och efter att vi hade gjort slut upptäckte jag att jag var gravid. Jag var 19 han 20. Vi hade haft oskyddat sex så det var helt och hållet vårt eget fel. Jag blev superglad när jag gjorde positivt graviditetstest, var inte alls med i mina planer just då att bli mamma men när jag hade barnet i magen kändes det bara så rätt så jag hade aldrig en tanke på abort. Plus jag tyckte det vore fel eftersom vi ju inte skyddat oss så då måste man steppa upp och ta sitt ansvar. Jag berättade för pappan att jag är gravid men sa att det här är mitt beslut, jag vill jättegärna att han är delaktig men jag tänkte inte tvinga honom till nånting eftersom det var mitt eget beslut. Han var väldigt ansvarslös, festade och tog en del droger (det gjorde jag också innan men slutade direkt när jag fick veta att jag var gravid, vilket var väldigt tidigt i graviditeten för jag kände det på mig på något konstigt sätt, typ första dagen min mens var försenad bara visste jag att jag var med barn) Det blev aldrig så att han blev delaktig, de träffades bara en gång när hon var två år, så jag var helt ensam med egen vårdnad.

Jag däremot mognade snabbt och skärpte till mig och blev en bra mamma engagerad till 100%. Vi har klarat oss väldigt fint själva, hon hade en bra uppväxt och jag har aldrig någonsin haft några problem med henne. Dottern är vuxen nu och har en fin högskoleutbildning och välbetalt jobb. Hon säger själv att hon inte har saknat att ha en pappa utan det har liksom varit naturligt för henne att hon har en ensamstående mamma. När hon jämför med kompisar som har två hem och föräldrar som bråkar tycker hon att hon haft det bättre än dem. Hennes pappa växte också upp så småningom och är nu gift och har tre andra barn fast med två olika mammor.  När hon var myndig redan så tog han kontakt och ville lära känna henne. Hon har träffat honom och halvsyskonen några gånger men tyckte det var för sent att börja skaffa en relation med honom nu så de har ingen kontakt mer än att de är vänner på Facebook, fast nu är det hon som inte vill ha honom i sitt liv. Han och jag har ingen kontakt alls och har bara pratat några gånger under alla år.

Jag tycker det har varit skönt att kunna fatta alla beslut själv, har kunnat flytta vart jag vill utan att behöva diskutera det med honom osv. Jag hade förstås önskat att han åtminstone skulle haft någon kontakt med henne. Jag försökte några gånger, han lovade komma och träffa henne men det blev aldrig av så jag slutade fråga, hon blev ju ledsen när han lovade komma men aldrig dök upp så till slut tyckte jag det var bättre för henne att sluta försöka. Jag tycker förstås att den stora förloraren är han som inte har lärt känna vår underbara smarta fina dotter, den bästa man kan få. Nu har han ju andra barn som han faktiskt är pappa till så han har ju fått det med de barnen iofs. Men sist vi pratade (många år sedan nu) sa han faktiskt att han ångrar att han inte tog kontakt och var mer delaktig under hennes uppväxt. Han har betalat underhåll i alla år genom försäkringskassan så han har ju blivit påmind om henne varje månad när underhållet skulle betalas men han tog sig aldrig för att ta kontakt. Han sa att han skämdes och vartefter åren gick blev det bara svårare att ta kontakt. Tiden rann iväg och det blev aldrig av. Det hade väl funkat bra att ta upp föräldraskapet tills hon var i tioårsåldern kanske, sedan var det nog för sent. Hans förlust som sagt.

Okej jag orkade bara läsa de första sidorna men vad bra att ni haft en konstruktiv dialog sedan. Ville bara dela med mig av min erfarenhet angående frågan i TS, de första sidorna handlade enbart om kondomer och att barn som växer upp med ensamstående mamma blir misslyckade personer med psykiska problem men så behöver det alltså inte alls bli. 😀 

Pappan till min dotter kom inte när han blev kallad till faderskapsutredning och begärde inte DNA-test, han trodde på mig när jag sa att han garanterat är pappan (jag hade inte haft sex med någon annan så det var ingen tvekan att det var han) men han erkände inte faderskapet heller. Så faderskapet avgjordes i domstol. Han kom inte till förhandlingen heller så de gick på min berättelse eftersom pappan inte sa emot. Han hade knappt någon inkomst då så jag fick underhållsstöd av försäkringskassan och det var många år senare jag fick veta att han hade börjat betala in till FK. Jag fick aldrig några pengar direkt av honom.

Jag hade helst velat att han skulle varit delaktig, så mycket som möjligt och hade han velat träffa henne eller haft delad vårdnad hade jag inte nekat honom det. För min dotters skull. Hon har rätt att få ha sin pappa och han har rätt att träffa henne också enligt mig. Man är två som skaffar barn och barnet har rätt till båda sina föräldrar. Hon har ju missat att lära känna både honom och sina farföräldrar och andra släktingar på hans sida vilket jag var och är ledsen för. Nu när hon är vuxen bestämmer hon själv men när hon var liten såg jag det som mitt ansvar att göra vad jag kunde och absolut inte motarbeta det.

Socialnämnden gör allt de kan för att fastställa rätt faderskap och de går långt för att hitta rätt pappa. Barnet har rätt att veta sitt ursprung och det handlar också om arvsrätt och underhåll, och att barnet har rätt till umgänge med båda sina föräldrar och resten av sin biologiska familj. Du vet ju att hon har fött barn nu och att du kanske är pappa så om du kontaktar Socialnämnden kommer de att utreda om du är pappan med de medel som krävs. Det är inget mamman kan hindra.

Du ska begära DNA-test först så du vet om du är den riktiga pappan. Sedan är lagen sådan att man anser att det bästa för barnet är att ha kontakt med båda sina föräldrar. Om du inte har allvarliga missbruksproblem och har misshandlat mamman och är uppenbart olämplig förälder, så kommer du med största sannolikhet att få rätt till åtminstone umgänge om det går till domstol. Först ska du kontakta familjerätten och begära samtalshjälp där. Då kallar de både dig och mamman och försöker få er att komma överens där och skriva avtal om umgänge och/eller vårdnad. Om hon vägrar eller ni inte kommer överens kan du driva det till domstol. Det är ingen krånglig process och det kostar inget om du inte väljer att ta hjälp av advokat men det måste du inte göra, du kan driva din egen talan. Om mamman motarbetar dig och hon är den som inte vill samarbeta så är det till hennes nackdel i domstolen. Att du inte har varit delaktig under graviditeten är inget de bryr sig om, du finns ju här nu och vill träffa ditt barn och då kommer de att anse att det bästa för barnet är att få ha umgänge med dig, eller delad vårdnad om du begär det och det inte finns något som talar emot det.

I mitt fall bodde pappan i Danmark och jag hade inget personnummer eller adress till honom, jag visste bara vad han hette (ett ganska vanligt namn) och berättade det jag visste om honom. Jag visste på vilken av Danmarks öar hans föräldrar bodde och att han bodde i Köpenhamn men de gjorde ett detektivarbete och lyckades hitta honom. I ditt fall så är det ju du som tar kontakt med Socialnämnden så det är ingen tvekan om att de kommer att utreda dig som eventuell far. Det är 100% i samhällets intresse att fastställa faderskapet. Min handläggare berättade att de kunde ha fall där tjejen träffat någon på krogen för ett ONS och bara hade ett förnamn men de brukade kunna hitta rätt pappa ändå. Fråga mig inte hur ;)

Precis det handlar om samarbete men nu är det mamman som inte vill prata med pappan så det är faktiskt hon som måste börja samarbeta med honom. Då är samtal hos familjerätten jättebra. Man får sitta ner tillsammans med en en eller två medlare som hjälper till att föra samtalet framåt. De kan förklara juridiska rättigheter och hur viktigt det är för barnet att ha båda sina föräldrar. Eftersom föräldrarna i det här fallet inte har varit tillsammans innan måste de också lära känna varandra. Det handlar inte om att pappan ska ta med sig bebisen hem själv direkt. De kanske kan umgås alla tre, hemma hos någon av dem eller på neutral plats till att börja med. Så småningom när mamman känner sig trygg och det funkar så kan han få ha barnet själv, korta stunder till att börja med. Kanske ta en promenad med barnvagnen medan mamman får tid till sig själv ett par timmar. Hon kommer nog att inse att det är lite skönt det också. Sedan ju äldre barnet blir kan de utöka med hela dagar, sedan övernattningar och helger. Det blir en naturlig övergång, barnet känner igen sin pappa och är trygg med honom också. Det är mycket bättre för barnet att börja med detta när han är liten istället för att plötsligt introducera pappan när han är några år gammal och kanske är i en ålder när barn kan vara blyga inför främlingar. Det är för barnets bästa och förhoppningsvis inser mamman det också så småningom när hon har surat klart över att bli övergiven under graviditeten. Det är fullt förståeligt. Men när man blir förälder har man ansvar för att se till barnets bästa och det är att ha en trygg regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. 

Så fel du har i allt du säger.

NEJ vårdnaden är inte fastställd, det görs efter att faderskapsutredningen är klar.

Pappan vill ju träffa sitt barn men först måste faderskapet fastställas. Fullt rimligt krav från TS.

Nej det är inte mamman som bestämmer om en faderskapsutredning ska påbörjas. Myndigheterna kräver att faderskapet fastställs och om mamman inte är gift så kallas hon till utredning och väldigt ingående intervjuer om vilka hon träffat och legat med och när. Vilka andra hon umgicks med, vad de gjorde den dagen, hur hon träffade killen/killarna, hur många gånger de hade sex och var någonstans osv. Har själv varit med om det så jag vet vad jag pratar om. Finns det flera eventuella fäder görs DNA-test och de utredningar som krävs. Läste att det är 1% av barnen som föds som har fader okänd. Det är inte särskilt enkelt att som mamma komma undan med att man inte vet vem pappan är. Hon kommer att bli korsförhörd både hos Socialnämnden och i domstolen med intima frågor, de spelar inte det finkänsliga spelet. Även om det är ett ONS som träffats på krogen brukar de faktiskt kunna hitta pappan.

Edit: tyckte det lät mycket med 1% okänd fader så jag kollade, jag hade fel. Det är 1,5% som man bedömer har felaktigt faderskap fastställt men andelen som har fader okänd är i princip noll eftersom faderskapet ska fastställas punkt. Socialnämnden går långt för att fullgöra sitt uppdrag. Och i de få som har felaktigt faderskap ingår de gifta kvinnor som varit otrogna och inte berättar för maken utan låter honom tro han är pappan. Det är inte alls så att man som singelkvinna kan "slippa" en pappa och bara håva in pengar från försäkringskassan för att hon tycker det är skönare att vara utan pappa.

Som sagt har jag själv varit mamma i en faderskapsutredning, nu hade jag bara en eventuell pappa och en väldigt osannolik (kille jag hade sex med drygt 1,5 månad innan beräknad tidpunkt för befruktning) och jag samarbetade och ville att faderskapet skulle fastställas så jag berättade allt jag visste om pappan. Jag vet vilka ingående förhör med extremt detaljerade frågor jag utsattes för. Kan bara föreställa mig hur de går på en kvinna som inte vill samarbeta och bara säger att hon inte vet. Jag tror faktiskt de använder elchocker för att tvinga ur henne sanningen (obs skämt men med en gnutta allvar).

Faderskapsutredning är inte något mamman kan förhindra och om hon inte samarbetar tar de kontakt med släktingar och andra personer i hennes omgivning. Som sagt de skyr inga medel. Och de bryr sig inte ett skit om de råkar sabba för någon som vänstrat och inte vill att frun ska få veta.

Som singel är det alltså extremt svårt att tiga eller ljuga - någon måste ju vara pappan eller hur? Och uppger man fel namn och DNA visar att det inte var rätt pappa så fortsätter utredningen.

Som gift är det däremot enkelt eftersom maken rutinmässigt bedöms vara pappan oavsett om han är den biologiska pappan eller inte. Jag har alltid tyckt det är konstigt att man går genom eld och vatten för att fastställa rätt faderskap för ogifta kvinnor medan gifta kvinnor kan nuppa runt och skaffa barn med vem som helst men får inte ens frågor på det. Visst en pappa tar på sig faderskapet, barnet blir arvsberättigat och får en pappa som tar på sig försörjningsbördan - men rätten att få veta sitt biologiska ursprung då, vad hände med det?? Är det inte viktigt för barn med gifta föräldrar att känna till genetiskt nedärvbara sjukdomar och veta vilka som är ens biologiska syskon? Det är en lite förlegad syn på äktenskapet som grundbulten samhället vilar på. Man är väl rädd att utredningar där det visar sig att pappan inte är rätt pappa ska slå det heliga äktenskapet i spillror. Och lagen skrevs innan det blev socialt accepterat att ha öppet förhållande, swinger, kvinnor håller sig inte hemma vid spisen utan träffar andra män på jobbet och krogen och då och då händer det att en kvinna är otrogen på samma villkor som män alltid har kunnat skaffa oäkta barn. Men skillnaden är att kvinnans oäktingar föds in i ett äktenskap och tydligen vill myndigheterna att det ska fortsätta vara så.

Det är nog som du säger, svårt att få faderskap för ett barn som redan har en gift make som tagit på sig faderskapet. Ungen har framtiden tryggad med arv och försöjning och då är myndigheterna ovilliga att slå sönder äktenskapsidyllen med en snubbe som påstår sig vara pappa till barnet.
Jag tycker det är orättvist och fel. Gifta kvinnor borde utredas på samma sätt som kvinnor som är sambos eller singlar. För det är barnens rättigheter det i slutändan handlar om.

Jag vet inte riktigt hur de gör om någon av parterna vägrar komma men jag antar att de faktiskt kan komma och hämta dig med polisens hjälp. Du är skyldig att komma på kallat möte, precis som du är skyldig att infinna dig till domstolsförhandling och kan bli hämtad med polis på din arbetsplats om rätten finner det nödvändigt.

De kommer inte att låta henne slippa undan så enkelt. 
De kommer att korsförhöra henne om hur hon träffat sitt ONS. Var det genom en dejtingapp: namn på profil, meddelanden mm ska uppges.
Var det på krogen: var och när, vilka var hon där med, vilka var han där med, hur började de prata, vart gick de för att ha sex - var det på ett hotell kommer de att begära att få uppgifter om gäster som bodde på hotellet. De kan kontakta vänner som var med ute, arbetsgivare, vem som helst som kan tänkas ha information som hjälper dem i detektivarbetet att lokalisera pappan.

Det var någon i tråden som hade blivit kallad till faderskapsutredning fast han aldrig hade träffat mamman, visade det sig. Han kan ha varit en sådan som bott på samma hotell som mamman träffade fadern på. Eller råkar ha samma namn. Då blir han kallad för DNA-test och visar det sig att han är oskyldig så avfärdas han från utredningen och jakten fortsätter.

Det är en försvinnande liten procent barn som är registrerade med fader okänd. Det sker i princip inte idag. Du lämnar digitala spår efter dig överallt. Och Socialnämnden ser det som en sport och utmaning att hitta rätt fader till alla barn. Jag slår vad om att de har en intern inofficiell tävling bland handläggarna med tårta när de löst ett extra knivigt fall.