Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Ditt primära ansvar just nu är inte att älska barnet, det är att upprätta en kontakt med mamman, så att ni tillsammans kan skapa bra förutsättningar för barnet att kunna ha kontakt med båda sina föräldrar. 

Du behöver inte älska ditt barn, men barnet behöver dig. 

Mamman sitter kanske just nu på toagolvet och kräks. Kanske fixar hon inte att gå till jobbet idag. Att du då gnölar och tycker synd om dig själv är faktiskt lite skrattretande. Hon går igenom exakt samma sak som du PLUS all eventuell skit det kan innebära att vara gravid. Har du ens frågat hur hon mår? 

Du är inte ensam i det här. Du har mamman, även om ni ännu inte känner varandra. 

Ingen kan tvinga dig att älska ditt barn. Ingen kan ens tvinga dig att träffa ditt barn. Men du är väl en människa och inte en liten lort? Jag har full förståelse för att det är svårt och att du är rädd. Men det är inte en orsak att inte göra det som är rätt mot barnet. 

Sms:a mamman. Säg hej. Fråga hur hon mår. Ring sedan mvc och säg att du är blivande ofrivillig far som behöver samtalsstöd. Om de är sega, be mamman boka en tid åt er tillsammans. 

Och för att klara detta, be dina föräldrar om hjälp. Föräldrar vill hjälpa sina barn. :)