Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Svarar som kvinna ändå, tror inte mitt barns papoa har familjeliv.

Vi dejtade några veckor, inget seriöst. Han skulle flytta utomlands. Upptäckte graviditeten rätt sent då jag åt p-piller. Han var jätteemot att jag skulle behålla. Arg och besviken. Han flyttade som han planerat.

Vi sågs ibland när han var i Sverige. Höll kontakt via mejl, inte jätteofta, men då och då. Hans föräldrar, dvs barnets farmor och farfar, har varit närvarande i barnets liv, jag tog kontakt och lämnade det öppet om de ville.

När barnet var runt tre började han tycka det var roligt att träffa barnet ibland. När barnet var runt åtta släppte all ilska hos honom, han hade bearbetat det klart. 

Idag är barnet 13 och pappan bor fortfarande utomlands. Men han och barnet har regelbunden kontakt och ses alltid när han är i Sverige. Han har ju blivit lite av en lekfarbror i barnets liv, mer än en förälder. De har båda väldigt roligt när de träffas. 

Stäng inte dörren helt säger jag. Håll kontakt, träffa barnet. Det är inte detsamma som att du behöver vara en superengagerad pappa som har barnet varannan vecka, om du inte vill. 

Vad lägger du in i pappaskapet då? Barnet kommer troligen att må bättre om du finns och har någon form av kontakt. Många funderar över sitt ursprung i perioder i livet. Ärftlighet och se vissa drag är också lite häftigt. Och barn är roliga, på olika sätt i olika åldrar, men om du tycker i alla fall lite om människor kommer du säkert att kunna tycka om ett barn.

Men du verkar se det ganska svartvitt, fullt föräldraansvar eller ingen kontakt alls? Synd, tycker jag.

Lycka till, jag hoppas att du landar i situationen. Jag förstår att det är tufft men saker händer liksom. Ofta blir det bra ändå till slut.

Jag tycker du är onödigt hård mot ts. Jag tycker inte han skyller ifrån sig heller. Han funderar ju, vänder och vrider situationen, griper efter halmstrån, javisst. Men han har inte vräkt ur sig massa skit om mamman tex. Att 20-åringars konsekvenstänk inte är fullt utvecklat vet vi, att de flesta har sex ändå vet vi också. Ibland blir det inte som vi tänkt oss, det får vi alla acceptera, även ts.