Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Mitt ex fick en dotter när han var 21 år. Likt dig kände han att livet var över. Han jobbade dessutom varannan helg, vilket innebar att när dottern var lite äldre hade han henne sina lediga helger. Han tänkte, "fan är det så här livet är nu?". Men.

1. Han älskar sin dotter. Det visade sig att hon var en kopia av honom i personlighet (och utseende faktiskt). 
2. Det blev massor av lediga dagar att festa och vara med kompisar ändå. Livet är verkligen inte över!! Lätt att säga, men det är inte så. Du skulle kunna låta din mamma och pappa ta barnet vissa helger (givet att de ställer upp) så kan du festa varje helg en tid om du nu måste göra det osv.

Men mina punkter gäller när man landat i detta att bli pappa.

I början kommer det vara en stor omställning, det KOMMER suga, men det första året blir det knappast tal om varannan vecka.  Men det är ändå bättre att göra det rätta. För din frids skull.

Men du kommer också känna för ditt barn, för det är hälften av dig.

Det är alltid svårt att gå en annan väg men det kan forma en till nåt väldigt coolt och annorlunda. I andra länder hade du kanske inte varit en så ung pappa tex.

Finns det nåt internetforum för unga pappor? Där du kan prata av dig?

hur vet du att alla anonyma nicks är medelålders kvinnor?

samt att du skriver saker (i ett annat inlägg) som "undra hur folk här skulle reagera om deras söner gjort nåt patrask med svanktatuering gravid/hur råden skulle anpassas då" är riktigt obehaglig människosyn på fler nivåer. typ som att sådana duger att knulla med men inte att ha barn med? eller vad menar du?

Låter som att du, Kjell, 47, har lite hora/madonna-syn på kvinnor.

Du vågar!