Spädbarn på dagis, anknytning?

När jag läste på om anknytningsteorin under min utbildning så talade man om primära och sekundära anknytningspersoner. Primära kan vara mamma/pappa medan sekundära kan vara mor/far-föräldrar men man talar även om att personal på förskolan blir en sekundär anknytningsperson. 

Oftast är det en person som barnet knyter an till och som någon annan redan har lyft så är förskolan i Sverige, tyvärr, utformad så att rent generellt är det stora barngrupper med en rätt liten personaltäthet (6 barn/pedagog är standard om jag inte minns fel). Problemet är också den stora personalomsättningen och sjukdomar/vabb - det är inte alltid ens anknytningsperson är på plats utan det är istället en vikarie. Det om något är problematiskt för ett litet barn, när hen måste lämna tryggheten hos föräldrarna när hens trygghet på förskolan inte är där. 

Många här berättar om andra länder och vad jag sett så handlar det då om dagmammor med fåtal barn eller förskolor med hög personaltäthet, små barngrupper och en låg personalomsättning. Det talas också om mor/far-föräldrar som tar hand om sina barnbarn och de blir sekundära anknytningspersoner. Problemet är alltså inte att barnet lämnar mamma och pappa tidigt; Problemet blir när den sekundära anknytningspersonen inte är konstant, vilket jag upplever att majoriteten av Sveriges förskolor inte kan erbjuda alla gånger.

Förskolan i Sverige prioriteras tyvärr inte. Jag kollade på gamla förskolebilder från 90-talet och då var vi ca. 15 barn (3-4 år) på 4 pedagoger. På många kommunala förskolor i min kommun så är det ca. 20-25 barn (3-4 år) på 3 pedagoger. Det är en dålig trend. Att maximera barngrupperna och minimera personaltätheten för att tjäna så mycket pengar som möjligt. 

Detta är en av de stora anledningarna till att jag själv väljer att sätta mina barn på förskolan så sent som möjligt, då jag vet att många förskolor har stora barngrupper med alldeles för lite personal

Nu jobbar jag på en privat förskola men har även erfarenhet av kommunala och jag skulle säga att jag faktiskt inte upplever att vi inte har tid för barnen och att man sätter barn framför surfplattor avsides. Jag har lagt otaliga memoryn och spenderat stor tid med att spela UNO, Fia med knuff, Försvunna Diamanten m.m. eller sitter med och ritar/målar tillsammans med barnen. Detta upplever jag att majoriteten av mina kollegor gör. 

Sedan finns det de som tycker annat är viktigare, som att prata med kollegor eller fixa med annat, enligt mig, mindre viktigt. Men dessa är en minoritet. 

För egen del så handlar min ovilja att sätta mina barn på förskola tidigt i att barngrupperna är så stora med en låg personaltäthet; inte att personalen i sig är dålig/oengagerad.