Ger julklappar men får ingen själv

Brukade de ge er julklappar när ni bodde tillsammans allihop? Såg din man till att de fixade julklapp till dig när de var små? 

När de var barn så köpte min man julklapp till mig som de fick bestämma. Jag gjorde likadant, fixade något de ville ge deras pappa. När de blev äldre fick de pengar att handla julklappar för. Ibland fick man ju något de gjort som de överraskade mig med. 

Båda är ekonomiska. Vet inte om det gått över till snålhet alternativt att de inte vill lägga tid på det. En av dem sa igår att han inte är en julfirare. Det kan ju vara en orsak. 

Det handlar nog om vad man har kommunicerat, och hur de gör annars i sitt liv. Jag har söner som är några år yngre än dina. En har flyttat hemifrån. Han gör nog exakt som dina, tänker inte på att man är "eget hushåll" när man inte bor hemma längre utan dyker upp och allt är liksom som när man var barn. 
Jag får tala om för honom att man förväntas ha med något, åtminstone en chokladask. 

Hos mina föräldrar infördes julklappsspel för många år sen, då vi barn blivit vuxna och hade egna barn. Då köptes enbart paket till barnbarn/syskonbarn. Vi vuxna körde spelet, samt att vi har kört knytis till julbordet i många år, så inte våra gamla föräldrar ska behöva göra allt. 

Det är nog bra om ni redan nu talar om att nästa jul - "då blir det så här och så här"

Jag tycker lite synd om dig faktiskt. Men ärligt talat.. har dom bett att du ens ska lägga den energin på julen? Nej. Du har valt att göra det helt på egen hand antagligen o därefter är less för att du inte får lika stort engagemang tillbaka. Svenska kvinnor verkar leva i någon psykos och sedan blir besvikna för att de inte får "den uppskattnings som dom förtjänar".. trots att ingen har bett om det.

Klart jag blir sågad nu då mina ord antagligen känns. Men tänk en gång till. Bad dom dig att smycka hela huset ? Varför inte bara bjuda hem dom för att se på kalle anka o utbyta presenter ? Nivån är så stor mellan er att det blir för stort. Tror att många tänker att mamman gör det för att hon gillar det.. SÅ bara däri har hon ju fått ut glädjen som är mera värt än en fjuttig present. 

Ja, så är det säkert. De tänker att de kommer hem, det är bara mamma och pappa. Vet att de köper med tex vinflaska, blommor när de är bortbjudna (något jag varit noga med att säga) men de tänker nog inte på att det skulle gälla även oss. 

Eftersom ni, TS, lärt era barn att köpa julklappar tror jag att det är det som *** skriver som har hänt - de ser det inte som att de är era gäster hos er utan som att de kommer hem. 

Jag tror precis som *** att ni kan bryta det genom att prata om hur ni vill ha det. Be dem ta med en del av julmaten nästa år tex och laga den tillsammans. Ni har invanda roller som sett likadana ut hela deras liv. Det tar lite tid att förändra dem. 

Det är en mammas jobb att uppfostra sina söner, och ge dom allt dom behöver. Bara för det så ska en mamma inte förvänta sig en massa tillbaka sedan.

Sågar dig inte utan tänker att du har helt rätt. Jag dekorerar och lagar mat mm för att jag och min man uppskattar det men bjuder ju in våra söner att delta. De har berättat om vänner till dem som får vara själva på jul. Jag förfäras och de tycker att jag överreagerar. Så det är nog inte så viktigt för dem. Om de träffar en partner så gissar jag att det kommer bli annorlunda men att de då kommer vara hos denna under julen. 

Trodde jag skulle få ett arg meddelande tillbaka. Jag tycker faktiskt synd om dig som jag skrev tidigare. Klart du förtjänar varsin present eller lite mer. 

Jag är en som sitter helt ensam iallafall. Men hade aldrig gått någonstans utan åtminstone en blomma. Är uppväxt med mycket misshandel o våld, så antar att du har varit en "för bra mamma" då du inte ens får en present tillbaka. Dom tar dig för givet helt enkelt. 

Du och jag delar samma minnen från tidigare jular under uppväxten. 
Jag förstår precis hur du menar med att vara för bra mamma. Jag har försökt leva upp till att vara den jag själv velat ha. Mitt eget val och självklart inget mina barn kan rå för. De har heller ingen aning om mitt tidigare liv. Så det är nog helt enkelt mer som spelar in för mig än bara känslan av att sitta utan paket att öppna.