Jag hade gemensam ekonomi med exmaken, då vi hade hus och barn tillsammans.
Sedan när jag blev sambo igen, x antal år efter skilsmässa hade vi separat. Men stenkoll och 50/50 på öret mer eller mindre.
Jag är en spara och han var en slösa, skulle aldrig funkat att ha gemensam ekonomi där.
Vi har precis som du och din man. Jag tycker det är skönt med gemensam ekonomi och att alla pengar vi får in är våra pengar.
(Är svensk med det synsättet.)
Vi har helt gemensam ekonomi, allt vi tjänar förs in på samma konto och delas sedan upp till räkningar, sparkonton/fonder, icakortet och det som sedan blir över ligger kvar och används av oss båda löpande under månaden.
För oss har detta sätt känts självklart men är kanske inte konstigt då vi varit tillsammans sedan vi var tonåringar/tidig tjugoårsålder- vi har alltså gått igenom perioder av att ha låg inkomst, en av oss har ingen inkomst eller väldigt knapert, csn och sedan tillsist yrken med ordentliga löner. Med så många perioder av att någon av oss haft svajigt med inkomst så blev det bara naturligt att se alla pengar som bådas pengar. Så jag kan förstå att andra, som kanske träffades senare i livet med redan etablerade ekonomier, känner annorlunda och vill ha vissa saker separerade.
Det jag däremot inte kan förstå är när folk lever som en familj, men en har ett överflöd eller iaf god inkomst medan den andra knappt har råd med kläder på kroppen pga föräldraledighet, sjukdom etc. För mig skulle det vara helt otänkbart att jag själv skulle leva gott medan min partner som jag lever med kämpar för att ens gå runt, ännu mindre att jag skulle kunna ta emot pengar från denne till hyra osv.
Det beror väl också på var man är i livet när man träffas.
Startar man allt tillsammans, gemensamma barn osv, så kan jag kanske mer förstå att man samlar alla pengar i en klump som tillhör familjen.
Träffas man senare i livet, då den ena eller båda har barn sedan innan, besparingar eller vad det nu kan vara. Då ser jag inte anledningen till att ha ekonomin gemensam.
När jag levde i en längre relation (sambo i tio år) hade jag med mig ett barn in i det gemensamma hemmet, han var barnlös. Han skrev mig som förmånstagare på sin livförsäkring, jag har mina båda barn som förmånstagare.
Vi skrev upp allt vi köpte och räknade ut i slutet på månaden vem som skulle swisha vem så det blev rätt.
Allt lite dyrare köpte vi var för sig och såg till att det fanns dokumenterat vem det tillhörde.
Plus att vi skrev bort sambolagen.
Utan detta hade jag inte flyttat ihop.