Anonym (????) skrev 2022-12-22 07:58:49 följande:
Tack för bra frågor!
Nej min tanke är att det är mycket bättre att ha en som jag känner till genetiskt som donator än någon som jag aldrig pratat med. Om jag tar en donator från en klinik kommer barnet aldrig veta vem pappan är. Jag har vänner som fått barn via klinik och dom ångrat att det blev en anonym donator pga att barnen frågar efter pappan. Då är det utifrån mitt perspektiv bättre att säga att du blev till med hjälp av din syskons pappa, då han ville hjälpa oss att få dig. Än att du blev till på en klinik och vi vet inte vem din pappa är.
Min dotter kommer vara 18 när barnet blivit så gammalt att kanske undra gällande pappan och då tänker jag att det inte är lika känsligt som om dottern varit 5 år när jag blev gravid igen.
Vi hade en diskussion gällande detta och han undrade om vi ville ha mer barn och då sa ja att det nog blir en klinik varpå han sa att han kan ställa upp om vi vill. Min dotter är varannan vecka hos sin pappa och vi har en väldigt snäll relation men umgås inte mer än vid lämning av dotter. Han är en super snäll pappa och har aldrig gjort mig något ont, vår relation slutade i vänskap.
Vet att många lesbiska par skaffar barn genom olika donatorer vilket inte är konstigt i dagens läge, men av min egna uppväxt utan en pappa i mitt liv känner jag lite att blod inte är tjockare än vatten. Det blir liksom vad du gör det till..
Du kan skaffa en donator privat som är känd men som inte har någon inblandning i det hela känslomässigt.
Lär känna den personen innan bara.
För övrigt. Det här med att donera anonymt "is no more". Släktforsknings-dna gör att de flesta hittar sin pappa enkelt. Jag donerade anonymt. Har i praktiken 14 barn nu varav 10st via donation. 4st av dessa träffar jag i olika omfattning.
