Inte glad över att vara gravid

Jag var konstant orolig för missfall som gravid med första barnet- och för den delen andra också- plus att jag mådde pyton fysiskt. Så glad- nej. Vågade inte ens vara glad. Så jag tog en dag i taget. På slutet en halv dag. Med andra barnet tog jag en timme i taget och rent av räknade minuterna. 5 minuter färre kvar att vara gravid.

I början av graviditeten kan man vara sanslöst trött, så är det bara. Sänk dina krav, ligg och sov på soffan och är det du mår bäst av. Svart blir det nog bättre. De allra flesta blir piggare och illamåendet släpper. 

Man behöver inte må bra eller känna glädje även vid en planerad graviditet. Många gör inte det och det är helt normalt. Är massor av hormoner och annat som spelar in. Jag har fyra barn och varit gravid fem gånger , första gången blev ett ma i v 13 vilket har format mig och mina graviditeter. Jag har mått dåligt fysiskt och delvis psykiskt ( extrem oro) framförallt första 12-14 veckorna. När jag väntade min fyra (oplanerat) så mådde jag fruktansvärt, va likgiltig och bara trött på allt. Jag bad då om samtalsstöd via mvc vilket jag fick. Det va skönt att prata, berätta om mina känslor kring allt och få hjälp och verktyg för att hantera det. 

Rekommenderar dig att ta upp det med din bm. Sen kan det bli bättre när du mår bättre fysiskt.