• Anonym (Mamma)

    Att vara "den rika ungen" i skolan

    Är inte ute efter att provocera, det här har blivit ett riktigt problem och vi vet inte hur vi ska hantera det.
    Min dotter började högstadiet i höst och kom inte in på någon av skolorna vi önskade. Hon hamnade i en i ett område med mycket problem... Ett område som känns som att man bor i för att man måste, mer än att man vill.

    Skolan kändes ändå bra till att börja med, men problemen ökar mer och mer... Hon får skit för sina kläder, för sitt sätt att prata... Och för en massa annat. Hon sticker ut och även de vänner hon har fått känner hon inte att hon passar ihop med. Det finns några andra i samma sits som hon, men de håller ihop för sig själva och min dotter tycker inte om dem alls.

    Jag vet inte hur man ska få stopp på det här, det är ju uppenbarligen ett väldigt känsligt ämne, med tanke på hur mycket agg andra har bara över en sån sak som hennes kläder.

    Finns det någon med tankar och råd? Gärna från båda perspektiven.

  • Svar på tråden Att vara "den rika ungen" i skolan
  • Fröken Allvar

    Osäker på vad du menar med båda perspektiven. 

  • Anonym (Mamma)
    Fröken Allvar skrev 2022-12-19 08:59:16 följande:

    Osäker på vad du menar med båda perspektiven. 


    Alltså råd från "båda lägren". Både de som är/varit i vår sits och från de som kan ge perspektiv från de andra elevernas håll.
  • Anonym (Mamma)

    Jag förstår att det sticker i ögonen på dem, men det gör det inte okej för det.. Och lärarna verkar helt blinda för det.

  • Anonym (Stina)

    Högstadiet är en jobbig tid. Det är hårt grupptryck och hård jargong. Den som inte passar in får veta det. 


    Om er dotter inte alls trivs och inte hittar kompisar alls så tycker jag ni ska fundera på att byta skola. Detta gäller oavsett anledning, jag tycker inte man ska behöva lida sig igenom 3 år bara för att. 


    Detta om hon inte har kompisar alls alltså och om det är mer än en känsla av att andra kommenterar - ibland kan ju tonåringar få för sig saker också och då måste man prata om hur illa det egentligen är. Bryr sig verkligen så många om hennes kläder? 

    Sen kan man ju tona ner sin rikedom lite också. Det är lättare än att tona ner sin fattigdom liksom. :) 

    Men det viktiga är hur hon mår i skolan. Är folk elaka mot henne spelar anledningen ingen roll. Hon ska inte behöva känna sig utfryst. 

  • Anonym (Försök få byta skola)

    Jag tror tyvärr att det enda som fungerar är att byta skola. Ring runt till de skolor hon skulle vilja gå på och hör om det finns någon plats. Om någon av de andra skolorna är kommunala så finns en större chans att komma in om någon t ex flyttat nu under hösten.

    Även de privatägda finns en chans att komma in på se bara till att hon står kvar i kön till dessa. 

  • Anonym (Stina)

    Tillägg: läste nu att hon fått vänner men att hon känner att hon inte passar ihop med dem. Kan hon förklara varför hon känner så? Detta är nog något som många tonårsföräldrar känner igen - att tonåringarna inte känner samhörighet med de vänner de ändå har. Och det gör ju också till åldern och att hitta sig själv. Man känner sig unik och undrar var ens riktiga grupp är. Den gruppen finns sällan på högstadiet. Umgås de något på fritiden? Hur funkar det då? 

  • Fröken Allvar

    Okej. 

    Jag kommer svara utifrån att vara den annorlunda tjejen, alltså inte den rika tjejen. 

    När man är den annorlunda tjejen kan man antingen utplåna sig själv eller vara sig själv. 

    Att utplåna sig själv i det här fallet blir samma sak som att låta de som kritiserar hennes kläder vinna. Hon kan ta på sig andra kläder, inte svara på provokationer från dem och fokusera på skolarbetet, om hon mår tillräckligt bra för att klara av det. Som det är nu låter det rätt tufft för henne att vara i skolan. När jag var i en liknande situation, att vara annorlunda, som barn stannade jag hemma någon månad från skolan ett par gånger. Eftersom det var bra skolor jag gick i pratade man med de andra eleverna. Men jag har förstått att skolor inte alltid gör det.

    Vara sig själv, att fortsätta bära sina kläder och ha sin personlighet kan reta andra, särskilt om de är missnöjda. Du framställer eleverna som missnöjda men det är ju din bild. Det kan ju vara så att din dotters sätt att vara på är provocerande. Människor som har haft det bra kan ofta vara provocerande bara genom sin aningslöshet. 

    Jag har för mig att det startades en tråd om detta i början av hösten. En flicka som hade dyra, fina kläder var i fokus då. Då framgick inte detta om att ni ser på de andra eleverna som att de bor någonstans där de inte vill bo, och underförstått, att de tycker att hon inte bara klär sig bättre än dem utan även bor bättre än de gör. Vet ni detta eller är det så? I så fall är det avundsjuka. Jag har för mig att den tråden fick mängder av svar som gick ut på att andra bara var avundsjuka.

    Det hjälper ju inte din dotter nu, i hennes sociala situation i skolan. Har hon svårt med sociala kontakter sedan tidigare? Jag var själv väldigt ojämn, och förstod inte det här med vem man ska följa och så. Det brukar ju alltid finnas ledare. Om hon identifierar ledaren och anpassar sig och inte tar plats kommer de troligen att tröttna. 

    Din dotter har bra grundförutsättningar i livet eftersom hon bor i ett bra område och har "rika" föräldrar. En tråkig högstadietid har många. Det behöver inte vara hela världen, även om vi är många som bär ärr sedan den tiden. Inrikta er istället på framtiden. Det sociala är väldigt viktigt att lära sig. Man måste ibland låtsas lite inför personer som vill bestämma om man inte kan eller orkar utmana dem. Din dotter har ju rent krasst övertaget i det långa loppet. Det är det som kallas att ha ett privilegium. 

  • Anonym (Stina)
    Fröken Allvar skrev 2022-12-19 09:23:20 följande:

    Okej. 

    Jag kommer svara utifrån att vara den annorlunda tjejen, alltså inte den rika tjejen. 

    När man är den annorlunda tjejen kan man antingen utplåna sig själv eller vara sig själv. 

    Att utplåna sig själv i det här fallet blir samma sak som att låta de som kritiserar hennes kläder vinna. Hon kan ta på sig andra kläder, inte svara på provokationer från dem och fokusera på skolarbetet, om hon mår tillräckligt bra för att klara av det. Som det är nu låter det rätt tufft för henne att vara i skolan. När jag var i en liknande situation, att vara annorlunda, som barn stannade jag hemma någon månad från skolan ett par gånger. Eftersom det var bra skolor jag gick i pratade man med de andra eleverna. Men jag har förstått att skolor inte alltid gör det.

    Vara sig själv, att fortsätta bära sina kläder och ha sin personlighet kan reta andra, särskilt om de är missnöjda. Du framställer eleverna som missnöjda men det är ju din bild. Det kan ju vara så att din dotters sätt att vara på är provocerande. Människor som har haft det bra kan ofta vara provocerande bara genom sin aningslöshet. 

    Jag har för mig att det startades en tråd om detta i början av hösten. En flicka som hade dyra, fina kläder var i fokus då. Då framgick inte detta om att ni ser på de andra eleverna som att de bor någonstans där de inte vill bo, och underförstått, att de tycker att hon inte bara klär sig bättre än dem utan även bor bättre än de gör. Vet ni detta eller är det så? I så fall är det avundsjuka. Jag har för mig att den tråden fick mängder av svar som gick ut på att andra bara var avundsjuka.

    Det hjälper ju inte din dotter nu, i hennes sociala situation i skolan. Har hon svårt med sociala kontakter sedan tidigare? Jag var själv väldigt ojämn, och förstod inte det här med vem man ska följa och så. Det brukar ju alltid finnas ledare. Om hon identifierar ledaren och anpassar sig och inte tar plats kommer de troligen att tröttna. 

    Din dotter har bra grundförutsättningar i livet eftersom hon bor i ett bra område och har "rika" föräldrar. En tråkig högstadietid har många. Det behöver inte vara hela världen, även om vi är många som bär ärr sedan den tiden. Inrikta er istället på framtiden. Det sociala är väldigt viktigt att lära sig. Man måste ibland låtsas lite inför personer som vill bestämma om man inte kan eller orkar utmana dem. Din dotter har ju rent krasst övertaget i det långa loppet. Det är det som kallas att ha ett privilegium. 


    Jag håller med om mycket av det du skriver men samtidigt så är det inte roligt att vara utanför oavsett anledning. Jag har själv ett barn som går på en invandrartät skola, beroende på att vi bor i ett invandrartätt område. Hon har det jobbigt med att hon känner sig annorlunda, att hennes två kompisar i skolan ibland börjar prata sitt hemspråk med varandra och lämnar henne utanför, att alla (obs ta tonåringar användning av ordet alla med en nypa salt) har annan bakgrund än svensk och därför känner att de passar ihop osv osv. Det är ingen som är taskig mot henne för att hon är svensk men det blir lätt den där utanförkänslan när någon fäller en taskig kommentar om att det ena eller andra är suedi, och därmed töntigt. 


    Det hjälper ju inte henne att hon är priviligierad på många sätt pga svensk. Hon vill ju inget mer än att passa in. Som alla vill. 


    Men jag håller med om att man får stärka ungdomarna i att vara sig själva och inse att det finns en tid efter högstadiet också. Och att MÅNGA känner sig utanför och att ingen fattar dem på riktigt. Även om man är rik, bosnier, blond, har sjal, har föräldrar som bor ihop, eller vad som nu är det normala i den grupp man ingår. 


    Tonåren är tuffa. 

  • Fröken Allvar

    Jag håller med dig Stina. Och jag tror inte att det kommer sluta det där med att man om man bor i en del områden blir kallad för suedi och därmed töntig, eller att människor pratar sitt hemspråk med varandra. Det är ju ett av skälen till att både etniska svenskar och andra som inte tycker om att ha det så ibland flyttar från området när de får barn. Det enda som kommer att ändra på det är att ett område plötsligt blir populärt hos bredare grupper. Men det är en annan diskussion.

    Jag tycker inte heller att någon ska behöva känna sig utanför men människor är ju oftast inte bättre än såhär, unga som vuxna. Jag har själv känt mig utanför i många olika sammanhang eftersom jag är annorlunda. Den gemensamma nämnaren är alltid en ledare och en gruppmentalitet. Sedan finns det några få människor som lyckas passa in och bli omtyckta nästan var de än kommer, utan att vara rika eller med andra stora resurser. Man kan försöka lära sig av och ta efter sådana människor men de är väldigt högt begåvade ofta. För de flesta av oss är det bekvämast att röra sig bland dem som är oss lika på ett eller annat sätt, och så får man försöka dölja sina andra sidor så att inte gruppen blir hotad. 

    Föresten tycker jag att du Stina ofta skriver saker på ett sätt som jag håller med om och känner igen mig i på ett smidigare sätt än vad jag själv har kunnat uttrycka mig, så jag får försöka lära mig lite av dig. 👏🙂

Svar på tråden Att vara "den rika ungen" i skolan