Autism utredning?

Känner med dig och ditt mammahjärta. 

Du har nog svaret i sista stycket varför hon mår som hon gör. Hon vill vara och kan vara en mycket lojal vän, men har svårt att acceptera när andra människor fungerar på sina egna sätt. Då blir det konflikt, hon visar det och andra drar sig undan.

En autismdiagnos, om hon skulle få en, kan leda till rätt att få olika insatser, men den löser inte sociala svårigheter i sig. Man kan få social träning i olika situationer, finns det några nya sådana som du kan komma på redan nu att ni kan delta i tillsammans eller om hon går dit själv, utöver stallet?

Din dotter är myndig och kan bestämma själv. Risken är att hon tappar förtroende även för dig om du föreslår en utredning utan att det kommer från henne.

Tack för ditt svar Fröken Allvar.

Det blir inga konflikter men hon har tidigare dragit sig undan men numera så gör hon inte det. 
Men det är aldrig någon som frågar henne om att göra något eller bara inte svarar henne.

Hon har sedan i somras börjat med dragkamp som hennes pappa gör och varit iväg på tävling. Det fungerar bra så länge andra ställer frågor och är pratsamma, hon för inga samtal alls. Om det inte handlar om hästar🤪

I somras när hon var lite nere för att hon kände själv att hon har svårt för det sociala spelet så sade jag till henne att jag googlat lite. ?Klart du har mamma? sade hon och log. Vet du vad som kom upp på Google frågade jag? ? Asberger eller nåt? svarade hon. Tror du att du kan ha det? ? nej, ADD kanske? Vill du veta? Så du kan få stöd?
Hennes svar blev ?nej, varför ska jag det? Tror du har mer problem med det än mig mamma? 🤷🏽?♀️
Efter det så släppte jag det, tills igår när hon var så ledsen😢
Så rädd att hon ska vara ensam när hon blir vuxen, sitta själv på nyår osv.

Åh, jag känner med dig. Men då har hon svarat. Hon har inte behov av utredning just nu, men kanske då hon blir ännu mer vuxen, bor själv och så vidare. Då kommer hon säkert till dig först i så fall, eftersom det låter som om ni har en fin kontakt. 

Angående konflikter så kan de vara öppna och mera dolda. Konflikter kan på så vis ske inne i folk. Ett exempel från mitt liv är att jag konfronterade en vän med varför hon berättat så mycket personliga saker om mig vidare till sin kille, som berättade för mig om det på en fest när han var berusad. Det var ganska obehagligt att få slängt i ansiktet. 

Efter att jag konfronterat min vän med detta så försvann hon gradvis bort. Jag frågade henne om varför och hon sa bara att vänskapen förändrats. Det fick ganska stora konsekvenser för mig att ha konfronterat henne eftersom hon var en högstatusperson i det umgänget. Hon brukade på den tiden säga att hon var konflikträdd, men hon pratade ofta om andra, inte på ett elakt sätt men ändå bakom ryggen, spred saker till andra och så vidare. Jag menar bara att även om konflikten inte är öppen så kan människor dra sig undan efter att man konfronterat dem.Det kan vara så för din dotter om hon är öppen och rak.

Att sitta själv på nyår är inte så roligt men det är värre att vara med människor som inte vill ha en där. Så brukar jag tänka. Jag har i och för sig inte varit själv någon nyår än men det skulle mycket väl kunna hända, då jag inte tillhör någon stor och stabil vängrupp. Det är vi många som inte gör och det är inte hela världen. Det viktiga är att du förmedlar positiva känslor kring nyår och andra högtider. Då kommer hon att bära med sig dem även om hon firar själv. Det skulle vara värre om du förmedlar att nyår är bara värt att fira om det är som i en Hollywoodfilm. 💚💮

Det finns inget av det som ni beskriver som i autism. Riktig autism är som från filmen Beck - Pojken i glaskulan försök att få in det här i era huvuden.

Allt annat stavas lathet, dumhet och feghet under er benämning "autism"

Har själv barn. I synnerhet ett av dem är åt autism hållet med problem på kompisfronten. Han är också otroligt snäll och väldigt korrekt. Senaste året har vi fått ihop honom med ett gäng. En otrolig känsla. Han fyller snart 17. Förstår absolut känslan. Vi kan bara hålla tummarna framåt att saker faller på plats.

Har själv barn. I synnerhet ett av dem är åt autism hållet med problem på kompisfronten. Han är också otroligt snäll och väldigt korrekt. Senaste året har vi fått ihop honom med ett gäng. En otrolig känsla. Han fyller snart 17. Förstår absolut känslan. Vi kan bara hålla tummarna framåt att saker faller på plats.