Ät upp unge!

Det beror ju helt och hållet på. Är det ett "normalkräset" barn så hade det säkerligen fungerat som så att barnet hade fått smaka lite och sen äta det som fungerade. 

Hade det varit ett barn som mig så hade jag gladeligen lagat två maträtter bara för att få barnet att överhuvudtaget äta.

Hade jag vuxit upp idag hade jag sannolikt fått diagnosen selektivt ätstörd. Jag åt en handfull saker och typ endast tillagat av mina föräldrar eller mina morföräldrar. Övriga kunde jag inte lita på att de inte blandade i konstigheter. Skolmaten åt jag absolut aldrig. Jag har de senaste 12 åren lärt mig våga smaka och bredda mina matvanor, jag är 46 år gammal nu. Ville inte att mina barn skulle bli ätstörda pga mig. Jag har nyss tex lärt mig att äta sushi, mycket för att mina barn älskar sushi. 

Mina barn är, tack och lov, min raka motsats. De smakar gladeligen på precis allt. Och mer än en gång om de inte gillade det från början. Det finns ingen som är så lycklig över det som jag.