Mytomaner

Jag är mytoman. jag ljuger om mycket i mitt liv, framför allt sånt som kan anses vara småsaker men även större saker. Men mytomani är ingen diagnos så att veta var någon gräns går är svårt.

Den personen du skriver om TS låter paranoid, vilket jag inte är. Jag vet inte hur vanligt det är att vara paranoid och att ljuga om saker tillsammans, samsjuklighet liksom, men det kanske är det. 

Det kan ju öka hennes utrymme att ljuga om hon anklagar dig för detsamma. 

Jag har en ganska nära vän som jag tror är mytoman. Den enda gång det ställt till problem är då jag trodde att hen var i fara. Hur hen förhåller sig till den händelsen när jag tar upp den, likgiltigt, gjorde att jag började fundera bakåt och såg mönstret. De största lögnerna kom oftast när hen behövde få extra uppmärksamhet. Egentligen borde jag kanske bryta med min vän, eftersom jag inte litar på hen. Hen är intelligent så hen har nog fattat att jag fattar, eftersom jag inte brukar reagera eller ge någon uppmärksamhet till det som jag uppfattar som lögner i hens ständigt dramatiska liv. Hen är en kicksökare så mycket är sant också. Jag hoppas att hen ska sluta ljuga för mig då jag tycker om hen. 

Vet inte om min berättelse hjälpte dig. 

Tror att de måste ha en konstig verklighetsuppfattning på något vis. Har så svårt att tro att folk vill vara så taskiga med flit. Det måste ju bero på något. 

Varför ljuger du? Om vad kan det vara tex?

Min vän får uppmärksamhet med sina lögner, hon får sympati för att ha jobbat hårt när hon egentligen gjort någonting annat, andras handlingar som hon ljuger om ger också sympati. Det finns väldigt många fördelar med att ljuga och skådespela. Sedan när människor blir besvikna på det kan det bli jobbigt. Lögnerna blandas med sanning. Jag väljer att ge respons på det jag bedömer som sant och inte uppmärksamma de otroliga lögnerna så mycket. 

Främst för att skydda mig själv eller andra från jobbiga saker/känslor. Ibland gör att jag vinner något på det, främst då tid på jobbet. Ibland för att jag har tråkigt eller vill ha uppmärksamhet eller skapa diskussion. Det har hänt att jag ljugit för någon helt enkelt för att jag inte gillar den personen. 

Förstår du att det här är skadligt? Varför inte hellre ta tjuren vid hornen och vara ärlig? Det finns bättre sätt att få uppmärksamhet också.

Jag hade en kompis som ljög mycket och de gånger jag genomskådade lögnerna var det alltid om saker som gav henne uppmärksamhet, spektakulära saker hon gjort eller varit med om. 

Det är faktiskt mycket effektivt att ljuga och överdriva för den som är duktig på det. Människor tycker att personen är spännande och intressant, istället för den ärliga tråkmånsen. Så jag förstår faktiskt att man fortsätter om man ändå inte har några ärliga relationer. 

Skulle du säga att det finns någon du aldrig ljugit för, och vad skulle du i så fall rekommendera att man gör för att bli den? Jag inser att det här låter som en som är misshandlad och vill stanna kvar ändå, och kanske är det lite så det är mellan mig och min ljugande vän. Trots att vi båda vet att jag vet, utan att vi nämnt det med ord, men jag känner att hen vet att jag vet på grund av att jag många gånger tagit upp den där lögnen om att hen var i fara, så fortsätter hen att ljuga, och jag fortsätter acceptera det. Så vad får dig att vara ärlig?