Anonym (Stina) skrev 2022-12-14 17:22:34 följande:
Det du beskriver låter som just depression. Därför undrar jag varför du tänker att du inte är deprimerad?
Kriterierna för depression är följande: (klippt från 1177)
Du är nedstämd.
Du är trött.
Du känner ingen glädje eller lust, inte ens till sådant du tidigare har gillat.
Du har ingen ork eller lust att ta itu med saker, och vardagen känns jobbig och meningslös.
Du kan också känna igen dig i ett eller flera av dessa besvär:
låg självkänsla
känsla av hopplöshet
svårt att koncentrera dig
ångest, irritation eller ilska
kroppsliga besvär
självmordstankar.
Känner du igen dig i detta?
Du behöver inte ha alla dessa symptom för att ha en depression.
Depression är en sjukdom och kan behandlas och botas. När man är mitt i en depression så märker man inte att symptomen kommit krypande på en utan det känns ofta som om det varit såhär alltid eller t o m att det är helt logiskt att det känns så här.
Jag tycker att du ska kontakta en vårdcentral redan imorgon och be om en tid till läkare. Det finns så mycket hjälp att få om man bara själv ber om den.
En närstående med depression beskrev för ett tag sedan att efter några månader med behandling så vaknade hon en morgon och undrade vad som hänt. Var vädret bättre? Lyste solen klarare? Det tog ett tag innan hon insåg att hon själv var ljusare inombords. Så stor skillnad kan det göra att må bra jämfört med att må dåligt: att världen känns mörkare och gråare.
Du ska inte behöva må så här, du är värd att må bra.
Tack för din omtanke, värmer.
Jag har stor erfarenhet av depression och psykisk ohälsa. Anledningen till att jag skriver att jag inte är deprimerad är att jag jämför det med tidigare djupare, mycket mörka tillstånd.
Det jag är i nu är djup sorg och förtvivlan angående en situation jag tvingas hantera. Igen tyvärr. Jag hinner inte andas innan nya yttre svåra omständigheter drabbar mig. Är så trött på det. Skulle jag berätta här skulle ingen tro mig.
Jag har haft många år där jag lärt mig hantera alla möjliga saker och fått hjälp på alla möjliga sätt men det tar aldrig slut. Tänk att nån trycker ner dig under vatten och sedan låter dig andas korta stunder för att sedan trycka ner dig igen. Jag har bara gett upp nu!
Jag har tillgång till samtalskontakt men det är inte den hjälp jag behöver främst nu, det är praktisk hjälp som behövs. Och tyvärr finns inte den hjälpen.
Svårt att förklara men jag vet hur depression känns i kroppen och det jag är i nu är inte så. Jag fungerar i vardagen och inga problem att jobba tex.
Jag kan till och med känna glädje i, och förvåning, att jag mitt i detta faktiskt inte är deprimerad! Som sagt, svårt att förklara.
Jag har kontinuerlig kontakt med psykiatrin och får behandling.