Vem har sista ordet?

Pappan har rätt såklart, hon är alldeles för ung. 

Kommer aldrig förstå mig på föräldrar som inte vågar sätta gränser för att de inte vill att barnen ska börja dölja saker för en, utan istället känna att föräldrarna stöttar en. Jag förmodar att det är samma föräldrar som låter sina 13-åringar röka också, för inte kan man sätta gränser för barnet för tänk om barnet börjar göra det bakom ryggen istället? 

Väldigt ful stil dessutom att lära sitt barn hur man ska gå bakom ryggen på pappan. 

Pappan har rätt såklart, hon är alldeles för ung. 

Kommer aldrig förstå mig på föräldrar som inte vågar sätta gränser för att de inte vill att barnen ska börja dölja saker för en, utan istället känna att föräldrarna stöttar en. Jag förmodar att det är samma föräldrar som låter sina 13-åringar röka också, för inte kan man sätta gränser för barnet för tänk om barnet börjar göra det bakom ryggen istället? 

Väldigt ful stil dessutom att lära sitt barn hur man ska gå bakom ryggen på pappan. 

Pappan har varit tydlig de senaste åren med att våra döttrar inte får "dejta" innan de är vuxna. Nu har vår äldsta (går i sjuan) trots det fått pojkvän och han är allt annat än glad och då vet han inte mycket alls.
Jag får höra typ allt och har ett väldigt nära och tryggt förhållande till mina barn. 

Pappan kräver att de ska bryta upp, medan jag är helt okej med att de är tillsammans, så länge allt känns bra för min dotter. Vi har vårt system där hon diskret kan be mig hämta henne om hon av någon anledning inte vågar säga ifrån själv. 

Pappan kör med att hans nej väger tyngre, men jag håller inte med. Ja, jag hade gärna sett att hon väntade några år till, men det är hennes liv och jag vill att hon ska känna att jag stöttar henne och att hon inte behöver dölja saker för mig.

Varför diskuterar du inte det? Vågar du inte ta konflikten? Blir han aggressiv eller våldsam? Låter inte som en funktionell familj om vissa går bakom ryggen på andra. Ni kanske behöver parterapi för att behandla frågan sakligt.