Vem har sista ordet?

Pappan har varit tydlig de senaste åren med att våra döttrar inte får "dejta" innan de är vuxna. Nu har vår äldsta (går i sjuan) trots det fått pojkvän och han är allt annat än glad och då vet han inte mycket alls.
Jag får höra typ allt och har ett väldigt nära och tryggt förhållande till mina barn. 

Pappan kräver att de ska bryta upp, medan jag är helt okej med att de är tillsammans, så länge allt känns bra för min dotter. Vi har vårt system där hon diskret kan be mig hämta henne om hon av någon anledning inte vågar säga ifrån själv. 

Pappan kör med att hans nej väger tyngre, men jag håller inte med. Ja, jag hade gärna sett att hon väntade några år till, men det är hennes liv och jag vill att hon ska känna att jag stöttar henne och att hon inte behöver dölja saker för mig.

Men vad är det för relik du är gift med?? Upplys honom om att det är 2022 och att er dotter har rätt till sin integritet - hennes val och det är privat.

Pappan har rätt såklart, hon är alldeles för ung. 

Kommer aldrig förstå mig på föräldrar som inte vågar sätta gränser för att de inte vill att barnen ska börja dölja saker för en, utan istället känna att föräldrarna stöttar en. Jag förmodar att det är samma föräldrar som låter sina 13-åringar röka också, för inte kan man sätta gränser för barnet för tänk om barnet börjar göra det bakom ryggen istället? 

Väldigt ful stil dessutom att lära sitt barn hur man ska gå bakom ryggen på pappan. 

Alltså det är inte bra att lära barn att ljuga för ena föräldern och att som förälder och barn ha hemlisar för den andra föräldern. Det blir ingen bra familjedynamik i familjen och barnen får en sämre möjlighet att ha bra kärleksförhållande och egen familj i framtiden. Tror det kan få allvarliga konsekvenser för barnet med andra ord, även om det känns ok att bete sig såhär nu. 

Det här är en så viktig fråga (som dessutom kommer pågå i många år) att jag skulle tagit konflikten med pappan. Hans sätt att resonera är verklighetsfrånvänt och orimligt. 

Om TS inte vågar ta en allvarlig diskussion med sin man om den här stora frågan, bör hon överväga varför och om det är en relation som är sund egentligen. 

Alltså det är inte bra att lära barn att ljuga för ena föräldern och att som förälder och barn ha hemlisar för den andra föräldern. Det blir ingen bra familjedynamik i familjen och barnen får en sämre möjlighet att ha bra kärleksförhållande och egen familj i framtiden. Tror det kan få allvarliga konsekvenser för barnet med andra ord, även om det känns ok att bete sig såhär nu. 

Det här är en så viktig fråga (som dessutom kommer pågå i många år) att jag skulle tagit konflikten med pappan. Hans sätt att resonera är verklighetsfrånvänt och orimligt. 

Om TS inte vågar ta en allvarlig diskussion med sin man om den här stora frågan, bör hon överväga varför och om det är en relation som är sund egentligen.