Vågar jag?!

Vi män på 40+ som dejtar jämnåriga kvinnor vet hur ni normalt sett ser ut, så det är nog ingen överraskning eller besvikelse. Jag tror inte att du kan komma över detta utan att våga dejta en man som bekräftar dig och sin attraktion till dig.

Det är normalt att vid 40+ inte se ut som när man var 17-25.
För kvinnor som fött barn är det normalt att brösten hänger lite mer upp i åldern.
Några exempel bara...

Så länge man inte går till ytterligheter så är det nog lika normalt som att inte göra det, men man kommer ändå inte att se ut som en 20-åring vid 40+, särskilt inte om du är en kvinna som fött och ammat flera barn.

Ja, det är precis vad jag menar. Med undantag för graviditet så gäller detta även män.

Skillnaden är att mycket av det som kvinnor drar på sig genom åren inte går att fixa till på samma sätt som för en man. En man med övervikt på olika ställen kan gå ner i vikt och dessutom gymma för att få en riktigt muskulös kropp. Kvinnor kan också gå ner i vikt och gymma men för att ordna resten krävs i princip operationer, och det ska man inte behöva genomgå för att det finns män som "har stora krav på att partnern också ska vara i bra form utan kläder". Det blir bara sjukt.

Det händer saker i kroppen på män också. Saker som kanske inte syns. Män är ofta inte lika virila efter 40 som när man var 20. Många män får problem med prostatan. Och så vidare.

Tänka sig vad olika det kan vara...
Jag skilde mig vid 42 och dejtade en del. Är inte kraftigt överviktig, men kanske 7-8kg för mkt, mjuk, kurvig och kvinnlig kropp. jag tycker själv att jag ser rätt ok ut. Men INGEN av de män jag dejtade gav några som helst komplimanger, inte ens vad fin du är, vackra ögon eller liknande. Tröttnade faktiskt helt tillslut när jag aldrig kände mig attraktiv. Som mest fick jag några 'vad skön du är'.

saknar sex och närhet en massa men vill inte ligga med någon som inte finner mig attraktiv och det finns allt för många män som ligger med vem som helat bara dom får chansen.

Och nu pratar vi om just saker som syns. Många kvinnor får problem fysiskt som inte heller syns, t ex klimakteriet, men det är inte heller relevant.

Därför jag gett upp dejting helt nu. Dejtade rätt aktivt i 4 år och fann aldrig uppskattning. Gjorde ett försök igen för några månader sen (då jag verkligen verkligen saknar sex, närhet och hoppas på kärlek) men det var samma skit. Känns meningslöst att fortsätta hoppas då.

(så trist när man läser om alla män i sexlösa förhållanden och ofrivilliga singlar...här är en kvinna som verkligen älskar sex och närhet men som aldrig får känna sig sexig eller attraktiv

Och jag blir kontaktad av unga killar också, i 25-års åldern. Som också ger en massa komplimanger och vill ses.

Jag vill uppskattas för den jag är och hur jag ser ut.

De jag dejtat och hamnat i säng med har varit bra precis som dom är med alla möjliga olika kroppsformer mm. Jag har aldrig kommenterat någon annans kropp negativt på något sätt utan lagt små väl valda komplimanger utan någon som helst baktanke.
Men samtidigt så svider det lite, när man aldrig heller får någon komplimang tillbaka eller att det kommer från dom självmant, inte ens "lätta saker" som du har så vackra ögon eller jag älskar ditt långa hår osv. Snål egocentrisk värld kanske, där man inte kan bjuda andra på lite bekräftelse. 

En man jag dejtade några gånger sa efter sexet att jag borde prova keto, det skulle göra min kropp fin (utan att jag ens sagt något för och trigga den kommentaren). Jaha, tack för den liksom och ha ett trevligt liv du med.

många unga killar tänder på äldre kvinnor, på samma sätt som många yngre tjejer tänder på äldre män. 

det är bara att normen är att unga tjejer och äldre män är det "normala". 

Gillar 👍