Fungerande otrohetsförhållande

Om den otrogne är man och vederbörande kvinna, kommer den vederbörande för det mesta aldrig att bli lycklig med den otrogne oavsett om denne skiljer sig eller inte. Det blir bara olika problem relaterat till den otrognes personlighet, som den vederbörande måste konfronteras med.

Om den otrogne är kvinna och vederbörande man, brukar den vederbörande vara jättenöjd med situationen som den är.

Beror väl på vad ?vederbörande? är ute efter. Vill personen ha en relation och älskar den otrogna kommer ju dennas behov aldrig kunna bli tillgodosedda. Vill den ha en kk utan känslor går det säkert bättre Finns liksom gott om både män och kvinnor som är singlar och kan erbjuda en riktig relation, ingen vettig människa stannar med någon som ger sin tid och kärlek till någon annan. 

Om du accepterar att din partner har andra relationer (känslor, sexuella osv) så är den ju inte otrogen utan att ni har en öppen relation.

alla sätter väl sina egna regler för hur det ska fungera? Allt beror väl på om du kan förlika dig vid tanken på att du inte räcker till för alla hans behov och inte drar skada av detta i längden (Självkänsla).

Jag hade en relation under några år med en gift kvinna. För oss båda funkade det bra. Hon hade man och barn och vill inte skiljas utan såg mig som en guldkant på tillvaron utan förpliktelser. Jag var inte intresserad av något seriöst förhållande då jag var både bränd och trivdes med mitt singelliv.

Vi hade känslor för varandra men inte som att vi älskade varandra och ville leva med varandra. Vi tyckte om och brydde oss om varandra. Hade bra samtal då vi kunde diskuttera stort och smått, vi gjorde roliga saker ihop och hade jättebra sex.

I samband med att jag flyttade lång avslutade vi och sen gifte jag mig. Vi har fortfarande lite kontakt men det rör mest jobb och karriärråd.

  

Tyvärr är det nog så att många accepterar "öppet förhållande" för att de är rädda för att bli ensamma/lämnade. Tror att detta är skadligt, då det i grunden är en stor kompromiss bara för att få ha kvar den otrogna i sitt liv. Är man inte ok vid tanken eller känner att sina behov är mindre värda än den otrognas så är det nog mer hälsosamt att avsluta förhållandet, hur tungt det än kan kännas. 

ps, eftersom du kallar det otrohet så antar jag att du inte är helt ok med din partners behov på detta område och ser det som ett svek. Det är ju svar nog.

Frånser frågeställningen och svarar att om någon har ett behov av att ha ett fungerande otrohetsförhållande, så lever denna med fel person och borde ta tag i sig själv och separera. Ren och skär feghet.