Svartsjuk man…

Ogrundad svartsjuka kan gå att fixa om det inte är extremt och partnern jobbar på det, samt förstår att problemet ligger hos h*n. Men TS, din partner verkar inte riktigt göra detta. Då är risken stor att det bara blir värre.

Det brukar gå åt det ena eller det andra hållet. Antingen blir det bättre (utan att partnern behöver begränsa sitt liv), eller så blir det värre, och då tar förhållandet slut. Har man då barn tillsammans, blir allt mycket mer komplicerat.

Tänk inte BARA med hjärtat TS. I det här fallet måste du använda hjärnan. För din egen skull och din framtids skull. En man som reagerar så starkt för att hans fru går ut EN gång, på möhippa och är med hela kvällen, är INTE normal.

Är du verkligen lyckligt gift ts?
Du låter inte lycklig.
Du ska såklart gå på möhippan och du ska såklart inte hålla på och ringa din man under kvällen för att hålla hans svartsjuka i shack. Du KAN inte hålla den i shack. Om du inte går så växer hans beteende och om du går växer hans beteende.

Du VET vad du måste göra. Du startade tråden av en anledning. Det är jättesvårt men du vet att du måste lämna. Om han själv inte vill jobba på att bli bättre kommer du drabbas mer och mer tills du är helt isolerad. Och ha ett litet barn i det? 

Ni behöver träna. Min flickvän har varit svartsjuk i tidigare relationer så jag lämnade mobilen hemma när jag åkte på semestrar utan henne eller gick på tillställningar.
Hon är hur cool som helst nu.

  Sätt gränser, det är den svartsjuke som har problem - inte du.

Väldigt svårt, det gäller att hitta anledningen till varför man är svartsjuk, oftast osäkerhet, dålig självkänsla eller att man i tidigare förhållanden haft en partner som varit otrogen som. Kombinationer av alla varianter var det för mig. 

Man måste bygga upp sin egen självkänsla, inse att man inte kan påverka om någon är otrogen och i långa perioder bita ihop trots ångest/oro. Att berätta när man är svartsjuk och vara öppen med det är en bra början. Men det största steget för mig var att inse att oavsett min ångest/oro är det inte min partner som ska drabbas av det. Sen bygger man gradvis upp sin tillit till sig själv framförallt. 

Tror att alla måste hitta sin egen väg och göra det man kan för att minska problemen eller åtminstone inse att det inte är rätt att en annan person inte kan leva med att bli begränsad på grund av ens egna känslor. Sen är det bra om man har en partner som kan hjälpa till och vara förstående men det bygger också på att man själv gör det man kan för att arbeta med problemet. 

Ett problem med latent eller svag svartsjuka är att det kan triggas av omgivningen. Om man har bekanta som varit utsatta för otrohet eller såna som ständigt påstår att så fort som två personer av olika kön träffas ensamma så blir det sex, eller vill åtminstone ha sex. Vissa personer är häpnadsväckande lättpåverkade av andras åsikter och vi ser hur många tokigheter i t ex media som plötsligt blir en sanning. Det kan vara en förklaring till att svartsjuka och kontrollbehov eskalerar i en relation.

Och de som har anlag för svartsjuka bör absolut inte läsa trådar på FL, här förutsätts att män och kvinnor inte kan umgås som vänner utan att det blir sex...

Vill du ha barn har du ju ganska knappt om tid. Så med småbarnsår kommer ni ju ändå ha fullt upp, du kan väl vänta tre - fyra år till innan du börjar gå ut själv, då du nu väntat så här länge. Och ta den diskussionen då, då det riskerar eskalera om ni inte kan lösa det.

Tack för alla svar. 

nu har vi bråkat i 3 dagar pga detta, jag har ställt ett ultimatum eller mer ett krav. i och med att han lovat att bättra på sig i ca 1 års tid nu, så har jag sagt att jag ger han en chans till. Alltså om detta händer igen så förstör han vår relation. 

det här tog han inte bra, han tycker att jag sårar honom och jag ?vill lämna honom?. Han säger att jag inte älskar honom och att jag kan kasta bort honom så lätt. Våra bråk har handlat om att jag försöker få han att förstå mina känslor i den här situationen eller ha förståelse varför jag ställer det här kravet. Men han blir bara arg, det är skrik och bankar dörrar etc. 

varför vi inte blivit sams ännu är för han vägrar förstå att jag lider av det här så pass mycket att ja kan lämna relationen. 

 

Att han reagerar så är ju alla svar du behöver, han kommer inte ändra sig och bli normal.

Att bråka så mycket ang att du vill på en möhippa är inte friskt. Den reaktion det ska få är typ:

-Du den 23:e ska jag på Sofias möhippa.
-Aha okej vad kul vad ska ni hitta på då? behöver du hämtning eller tar du taxi hem? 

Du sparar dig ett liv utav bråk och inskränkthet om du lämnar detta så snart du kan.

Precis såsna reaktion jag vill ha. Jag vet ju att det här är fel, jag har varit tydlig och sagt att jag inte vill bli ägd av någon annan man. 

det har hänt flera incidenter faktiskt. Vi har bråkat hela året, angående kläder också. Jag är en person som går klädd ganska vårdat ändå. Han har klagat på u ringning (jag har små bröst och en rumpa och så är det). men då tycker Han det är jobbigt att jag har finbyxor på mig. Dock har det blivit mycket bättre men vi Har bråkat jättemycket angående kläder. 

en annan incident var att jag skulle på min svågers födelsedagsmiddag på ett kebabhak. han kunde inte följa med pga han har sina barn den helgen. Då blir det bråk, han säger inte indirekt jag vill inte att du går. Men det blev bråk och i slutändan kom vi fram till att det var hans osäkerhet. Han reagerade för att det kommer sitta flera av min svågers kompisar i det bordet, MED deras respektive. Men det spelar ingen roll ändå?

annars är han inte en hemsk person, han är perfekt, snäll, omhändertagande, rolig etc. Men detta förstör så mycket och jag känner en inre stress. 

Mycket autocorrect i min text sorry, 

Jag menade: han säger inte direkt?