Stabilitet, trygghet vs psykisk ohälsa

Jag har psykisk ohälsa o går till en mottagning, stabil sedan ett par år. Tittar nu på möjligheten att jobba och skaffa kontakter. Jag har även psykisk ohälsa i familjen och det påminner mig om misär o problem, på ett sätt som är jobbigt o olustigt.

Jag är rädd för hur lite kontakter jag har, hur lite vänskaper jag har. Eller är det bättre klara sig själv o strunta i det?
Jag vet inte vad jag ska basera mitt liv på. Allt är tillfälligt med relationer o vänner, jag vill i bästa världar ha långsiktiga relationer. Känner mig ledsen ibland att det inte finns ngt fast o robust i mitt liv.

Har haft psykisk ohälsa så länge. Har inga barn. Är rädd för att bara vara ensam hela livet. Har ni några råd?