Våldtäkt?

Jag tycker inte att det alltid måste vara fel. Jag hade själv en släkting som hade ett barn efter våldtäkt. Det var i slutet av andra världskriget i Tyskland, en rysk soldat. Den kvinnan förlorade sin man i kriget och hennes första barn dog också. Och så var hon gravid från en våldtäkt av en ryss. I hennes situation så var det till slut ändå bra att hon hade sin son. Hon gifte aldrig om sig och fick inga fler barn. Så det var hon och sonen som var ett team. Visst, det var inte trevligt att folk visste hur det var. Men hon verkar inte ha ångrat det. Och sonen verkar inte ha skadats särskilt mycket  (jag har bara träffat honom en gång, men han har egen familj och verkar ha ett bra liv). 

Du får känna efter hur DU känner. Det beror ju mycket på hur det här gick till och vad det är för person. Barnet kan vara lik sin pappa. Så om det är en verkligen elak person, så skulle jag vara lite tveksam där. Min släkting kan ju ha resonerat så att ryssen kanske inte var en så ond person, att det berodde på omständigheter ganska mycket då, och grupptryck. Jag vet, det låter som om man ursäktar våldtäktsmannen, men i längden är det kanske det man behöver göra för att ha sinnesro, om man ska ha ett barn av den personen. 

Jag tänker också att det vore en fördel om man inte berättar allt så exakt, jag menar för barnet. För andra vill man nog inte berätta det heller, kanske bara för de närmaste. 

Inte ett lätt beslut, hemsk situation. Alla förstår ju om du ändå bestämmer dig att inte ha det.